Stäng fönster Gotland kn, VISBY RESIDENSET 8 LILJEWALCHSKA HUSET (KLINTSKA HUSET)
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| KVARTERET RESIDENSET - Kvarteret Residenset är långsmalt till formen och sträcker sig i nord-sydlig riktning på båda sidor om sjömuren i den sydvästra delen av innerstaden. Det avgränsas i norr av Donnersplats och i söder av Skeppsbrogränd. Väster om kvarteret sträcker sig Hamngatan och Korsgatan och öster om sträcker sig Strandgatan. Kvarteret ingår i de yttre, sydvästra delarna av Visbys medeltida stadskärna. Där finns delar av flertalet medeltida hus bevarade. Söder om fastigheten Residenset 8 har man funnit indikationer på en i öst-västlig riktning, genom kvarteret avdelande gränd. Denna gränd var igenlagd i mitten av 1600-talet, enligt den karta som Meyer upprättade år 1646. Sedan mitten av 1600-talet har kvartersbilden inte förändrats nämnvärt. Den del av ringmuren som kallas sjömuren syns på såväl 1646 som 1697 års kartor i sin helhet ovan mark och delar där kvarteret mitt itu. Enligt 1697 års karta låg fyra långsmala fastigheter på västra sidan om muren och fyra lite större på den östra samt två i kvarterets norra spets. Från 1781 blev tomterna i Visby indelade i rotar och fast numrerade. Fastigheternas beteckningar i kvarteret blev då Strandroten I:46-50. Dessa beteckningar kom att gälla fram till 1932, då de moderna kvartersnamnen infördes. Tomtindelningen har ändrats något, senast på 1990-talet. Idag utgörs kvarteret av sju fastigheter. Bebyggelsen i kvarteret varierar i ålder och utformning. Övervägande delen av husen är storbyggda stenhus, främst öster om muren, medan de på utsidan av muren som är vända mot hamnområdet är av mer blygsam karaktär. I kvarteret finns såväl byggnader med medeltida grundmurar som ett bostadshus uppfört i jugendstil under 1900-talets början. De mest karaktäristiska byggnaderna är dels det gamla residenset på tomt nummer 6, som givit kvarteret dess namn och dels nuvarande landshövdingeresidenset på Residenset 3. RESIDENSET 8 - Fastigheten är belägen i den nordöstra delen av kvarteret Residenset. Den gränsar i öster till Strandgatan och i väster till Residenset 7 och Hamngatan. Under 1600- och 1700-talet sträckte sig tomten längre västerut än vad den gör idag. Tillsammans med den nordöstra delen av nuvarande Residenset 3 motsvarade tomten tomt nummer 46. I slutet av 1700-talet ändrades tomtbeteckningen till Strandroten I:48. I början av 1900-talet kom den att heta Residenset 2, vilken sedan delades upp i 2A och 2B och slutligen, år 1990 blev 2A Residenset 7 och 8, medan 2B blev Residenset 9. Fastigheten har varit bebyggd sedan medeltiden. År 1697 fanns på tomten ett stenhus mot muren, ett stall och en lada. I husklassifikationen från 1785 anges att tomtens bebyggelse utgjordes av ett stenhus som blivit tillbyggt, en flygelbyggnad av sten, ett slaktarhus i sten, samt en huslänga av trä omfattande stall, lada, kohus och vagnshus. I dag finns på fastigheten ett större medeltida stenhus, placerat med långsidan mot Strandgatan, samt i anslutning till detta ytterligare två stenbyggnader med medeltida ursprung, men som idag har gestaltningar från 1700- respektive 1900-talet. Fastigheten har, beroende på ägare och funktion, benämnts med flera olika namn under årens gång, till exempel Eneqvistska, Molanderska och Liljewalchska huset. Idag är dess populärnamn Klintska huset. Huvudbyggnaden är ett av de största bevarade medeltida husen i Visby. Det var sannolikt färdigbyggt omkring år 1400, men i dess murverk ingår betydligt äldre delar. Byggnaden består av två delar varav den västra långsidan är det medeltida bostadshuset som är sammanbyggt med det som är kvar av stadsmuren. Den nuvarande huvuddelen, som är i tre våningar under tegeltäckt sadeltak, har ursprungligen främst tjänstgjort som magasin. Staden förvärvade huset under 1820-talet och inrättade det till arbets- och korrektionshus för hemlösa män och kvinnor. Idag rymmer det bostäder och kontor. Sammanbyggd med sydvästra delen av huvudbyggnaden och med en del av ringmuren, sjömuren, på den västra långsidan finns ett stenhus byggt i en våning. Fasaden är slätputsad och avfärgad. Husets sadeltak är belagt med enkupigt lertegel. Byggnaden består av medeltida delar, men har troligen påbyggts under flera århundraden. Den fungerade tidigare som ekonomibyggnad och av exteriören att döma, är byggnadsdelarna främst från 1700-talet. Idag är byggnaden inredd till bostad. Genom husets nordligaste del löper en gång i öst-västlig riktning. Gången kan eventuellt motsvara en nu försvunnen medeltida gränd som då genomskar hela kvarteret. Åt väster mynnar gången i en port genom sjömuren Mot söder är huvudbyggnaden sammanbyggd med en byggnad vars ursprungliga funktion är okänd, men den har tidigare kallats "kuskens hus". Från 1700-talet och fram till början av 1900-talet stod en länga med uthus av trä söder om den lilla stenbyggnaden. Dessa revs 1910 då man uppförde den idag befintliga byggnaden. Den södra gaveln av huset har utformats med blinderingar, vilka anspelar på intilliggande byggnad. KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 1. (2002). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-48-0 Byggnadsminnet omfattar huvudbyggnads exteriör och interiör, tre byggnaders exteriör samt tillhörande tomt. Fastigheten består av fyra byggnader varav Liljewalchska huset av sten i tre våningar jämte dubbla vindsvåningar och två källarvåningar, är ett av de störst bevarade medeltidshusen i Visby. Det var sannolikt färdigbyggt först omkring sekelskiftet 1400. Under 1800-talet moderniserades byggnaden och erhöll då bl a en nygotisk utformning bevarad i gatufasadens fönsteröverstycken och friser. Staden förvärvade huset 1820 då den inrättades till arbets- och correktionshus för hemlösa män och kvinnor. Idag inrymmer fastigheten bostäder och kontor. Byggnaden har omfattande medeltida delar och utgör med sina stora inslag av tegel i den välbevarade blinderingsgaveln i söder ett sällsynt objekt i innerstadsmiljön. Som ett bakbygge till huvudbyggnaden står i sydväst ett mindre stenhus under tegeltak, Visby ringmur ingår som vägg i väster. Byggnaden innehåller medeltida delar, men uppfördes i huvudsak på 1700-talet. Idag är den inredd till bostad men har tidigare haft funktion som ekonomibyggnad. Genom husets nordligaste del löper en gång, genomgången kan eventuellt motsvara en nu försvunnen medeltida gränd, vilken genomskar hela kvarteret. Vinkelbyggt mot bakbygget står ett mindre stenhus i två våningar. Huset har troligen medeltida ursprung och Visby ringmur utgör dess västra vägg. Söder om Liljewalchska huset och sammanbyggt med detta står ett envånings stenhus under sadeltak, vars norra del troligen härstammar från 1700-talet. Den idag befintliga byggnaden uppfördes 1910 efter ritningar av Karl Romin. Byggnadens södra gavel utformades med blinderingar, vilka anspelar på det intilliggande medeltidshuset. Länsstyrelsens hemsida 2004 |
