Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Gotland kn, VISBY MUSÉET 1 M.FL. GOTLANDS FORNSAL

 Anlaggning - Historik

Historik
KVARTERET MUSEET - Kvarteret Museet är placerat i det område som under medeltiden utgjorde stadens kärna och handelscentrum. Det är kvadratiskt till formen och gränsar till Strandgatan i väster, Dubbens gränd i norr, Mellangatan i öster samt Brännerigränd i söder. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde Museet Strandrotens andra kvarter med tomtnummer 6.
Under medeltiden var kvarteret uppdelat i tre långsmala kvarter genom två gränder, som löpte i öst-västlig riktning. De tre kvarteren var tätbebyggda med stenhus. Medeltida murverk till flertalet rivna byggnader bör ännu vara bevarade under mark. Två sammanbyggda stenhus från medeltiden kvarstår idag. Kartan från 1646 visar att området för nuvarande Museet fortfarande bestod av de tre kvarteren. Enligt 1697 års karta var den södra gränden igenlagd och tomterna omfördelade. Kvarteret bestod ändå av tre fastigheter. Tomt nummer 3 var bebyggd med ett stenhus, och nummer 4 med både ett korsvirkeshus och ett stenhus. Bebyggelsen på tomt nummer 57 bestod av ett hus med ett valv som sträckte sig över gränden och som band samman de två norra tomterna.
I slutet av 1700-talet förvärvade Kronan hela det nuvarande kvarteret och lät upppföra Kronobränneriet på fastigheten. Verksamheten krävde många byggnader och stora utrymmen. För bränneriets räkning inköptes även fastigheterna mellan nuvarande Dubbens gränd i norr och Brännerigränd i söder, från stadsmuren i väster till Mellangatan i öster. I kvarteret Museet fanns brännerihus, mälterihus, kvarn, spruthus, tjänstebostäder, förråd, kolbod, kopparmagasin, kronosmedja, brygghus med mera. I och med uppbyggnaden av kronobränneriet revs det mesta av den äldre bebyggelsen. Den norra gränden lades igen någon gång under 1800-talet, vilket gav kvarteret dess nuvarande avgränsning.
Trots den stora satsningen på kronobränneriet blev verksamheten kortlivad. Redan 1813 såldes brännerihuset, nuvarande Museet 2, till en handlare, medan de övriga byggnaderna år 1830 tillföll Krigskollegiet som använde dem till tyghus. 1874 bildades Föreningen Gotlands fornvänner, som 1880 lät göra museum i det före detta brännerihuset. Föreningen tog sedan efterhand över flera av byggnaderna i kvarteret, för att omkring 1930 disponera samtliga av dessa. I praktiken är de båda fastigheterna Museet 1 och 2 integrerade med varandra, avseende både funktion och bebyggelse, då hela kvarteret ägs av Föreningen Gotlands fornvänner och inrymmer Länsmuseet på Gotland.
MUSEET 1 - Fastigheten Museet 1 utgör större delen av kvarteret, bortsett från den nordvästra delen som upptas av Museet 2. Fastigheten gränsar till Mellangatan i öster, Brännerigränd i söder, Strandgatan i väster och Dubbens gränd i norr. Två medeltida stenhus finns delvis bevarade i byggnaden i fastighetens sydvästra hörn. Murverksrester efter ytterligare ett tiotal rivna byggnader från medeltiden har påträffats vid arkeologiska undersökningar.
1776 förvärvade Kronan fastigheten, som då kallades den Enequistska och endast bestod av kvarterets södra halva. Under de kommande åren kom Kronan att köpa upp även resterande delar av den nuvarande fastigheten Museet 1. På kronans fastighet stod vid tiden för köpet 18 äldre byggnader av varierande storlek, material och ålder, som nu kom att rivas. Kronan påbörjade omedelbart om- och tillbyggnadsarbeten och lät inreda förrådslokaler och bostäder till kronobränneriet. Sedan bränneriverksamheten upphört på 1820-talet användes fastigheten till tygverkstad och gevärsförråd. Vid denna tid hade Museet 2 avstyckats och Museet 1 fått sin nuvarande tomtbegränsning. 1959 övergick hela fastigheten i Gotlands fornvänners ägo.
Fastighetens nuvarande bebyggelse är i stort sett densamma som vid 1700-talets slut. Den är placerad ut mot gaturummet och innesluter tillsammans med byggnaden på Museet 2 en väl skyddad gård. I fastighetens sydvästra hörn finns den redan nämnda stenbyggnaden med medeltida delar bevarade. Denna är numera sammanbyggd med byggnaden på Museet 2 genom en gång i två våningar. I den norra delen av Museet 1, med långsidan mot Dubbens gränd, finns den före detta mälteribyggnaden. Söder om denna, med långsidan längs Mellangatan, ligger det före detta kvarn- och spruthuset. I fastighetens sydöstra hörn finns en byggnad med två byggnadskroppar, placerade i vinkel mot varandra, som sträcker sig med långsidorna längs både Mellangatan och Brännerigränd. Under Kronobränneriets tid inrymde denna byggnad bland annat tjänstebostäder, förråd, kolbod, kopparmagasin, kronosmedja och brygghus. De tre sistnämnda byggnaderna nyuppfördes alla av Kronan 1780. Mellan de två byggnaderna mot söder uppfördes 1965 ett trapphus, som mot gården utökades med ett hisschakt 1992.
MUSEET 2 - Fastigheten Museet 2 ligger i kvarterets nordvästra del, gränsande till Strandgatan i väster och Dubbens gränd i norr. Fastigheten har varit bebyggd sedan medeltiden. Då Kronobränneriet förvärvade kvarteret 1776 revs den äldre och delvis medeltida bebyggelsen och den nuvarande byggnaden uppfördes som kronobränneri. Denna är placerad med långsidan längs Strandgatan och består av två byggnadskroppar. Den södra, före detta pumphuset, är hög och smal i jämförelse med den norra delen, brännerihuset. Vid kronans förvärv tillhörde tomten och norra delen av Museet 1 samma fastighet och kallades Schlauska tomten. Efter att Kronobränneriet upphört med sin verksamhet användes huset bland annat som sjukhus för de ryska trupperna under invasionen våren 1808. Något senare köptes byggnaden på Museet 2 upp separat och fastigheten fick på så vis nuvarande tomtsträckning. 1879 köptes huset av Gotlands fornvänner, som 1880 lät inviga sitt museum i huset.
Byggnader på Museet 1 och 2 är sammanlänkade med varandra, även invändigt. Gården har murar och trappor av kalksten och är belagd med kalkstensflis, kullersten och gatsten. På gården finns även sparsam växtlighet bestående av träd och murgröna.

Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 1. (2002). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-48-0