Stäng fönster Lidingö kn, LIDINGÖ 5:21 M.FL. RADHUSEN I KVARTERET CANADA (CANADAHUSEN)
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Radhusen i kvarteret Canada från 1908 är förmodligen Sveriges äldsta radhus uppförda i en villastad. Något år tidigare hade en serie så kallade dubbelhus byggts i Enskede söder om Stockholm. Detta område gick under namnet Den Palmeska villastaden efter dess upphovsman och idégivare ingenjör Lennart Palme. Den 1 november 1907 slöts ett kontrakt mellan AB Lidingö Villastads grundare Hjalmar Andersson (senare Arwin) och Lennart Palme. I kontraktet stadgades att en radhusbebyggelse skulle uppföras i kvarteret Canada. Som sin närmaste medarbetare hade Palme sedan tidigare arkitekt Rudolf Arborelius. Palme har uppgivit att det var Arborelius ensam som stod för ritningarna och den arkitektoniska utformningen av radhusen i kvarteret Canada. Som sin närmaste medarbetare hade Palme sedan tidigare arkitekt Rudolf Arborelius. Palme har uppgivit att det var Arborelius ensam som stod för ritningarna och den arkitektoniska utformningen váv radhusen i kvarteret Canada. Stilinfluenser och idéer hämtades från England, Tyskland och USA. Palme hade vid seklets början varit i Amerika och där studerat just småhusbebyggelse i trakterna kring Chicago, S:t Louis och Philadelphia. Radhus hade till en början svårt att vinna något egentligt gehör i Sverige, många ansåg det meningslöst att flytta ut från stadens trångboddhet om man inte fick möjlighet att bo i en individuellt utformad enfamiljsvilla. En villa som skulle ligga på en väl tilltagen tomt där man kunde leva ostört av grannar. Radhusen i kvarteret Canada byggdes, enligt byggherrens egen uppgift, för arbetarfamiljer. Tanken var att det i Canadaområdet skulle bo arbetare sysselsatta med anläggningsarbeten i Lidingö villastad eller anställda vid Lidingöbanan. Canadaradhusen blev svårsålda och svåra att hyra ut. Ännu ett år efter det att husen stod färdiga annonserade bolaget med reklam antingen för köp eller uthyrning. Hyreskostnaden var då, 1909, 650-700 kronor per år och priset vid köp 6.600-8.200 kronor. 1910 hade Canadaradhusen en tämligen heterogen sammansättning av hyresgäster / ägare. Här bodde bland andra en kakelugnsmakare, en skomakare, en skådespelare, en schaktmästare och en verkmästare vid AB Lidingö villastad. Till Canadaradhusen förlades även villastadens och Lidingö trafikbolags kontor. Ett problem som tidens radhusarkitekter brottades med var hur man skulle kunna skapa variation samtidigt som man önskade hålla samman radhuslängorna till en arkitektonisk enhet. Arborelius valde att rita ett symmetriskt uppbyggt komplex bestående av en lång huslänga flankerad av två kortare, vinkelställda byggnader. För att artikulera och variera huslängornas silhuett förhöjdes mittpartiets tre hus något under ett brutet tak. De övriga husen har sadeltak. Husen har inte lagts i liv med gatan, en viss förskjutning finns i placeringen av de vinkelställda husen. På detta sätt bildades fler fria gavelpartier. Husens planlösningar har tydliga engelska förebilder med ett rum och kök i bottenvåningen och två rum på övervåningen. Även de något indragna portikerna vittnar om engelskt inflytande. Den ursprungliga färgsättningens varmt gula slätputs, röda tegeltak, brunmålade snickerier har bevarats. Till varje hus hör nu, liksom från början, en inhägnad blomstertäppa. Mitt i området finns en gemensam trädgård som i kristider under första världskrigets bistra år användes för potatisodling. Radhusen i Canada är byggnadsminnen. Motivering Radhusen i kvarteret Canada kan på goda grunder antas vara Sveriges äldsta radhus uppförda i en villastad. Med dessa inleddes den starka radhustradition som är så tydlig i Lidingö. Husen i kvarteren Fatburen och Annelund utgör exempel på moderna radhus och grupphus av hög kvalitet. KÄLLA: Hedenblad, Cecilia, 1934-. - Lidingö kulturhistoriska miljöer : kulturmiljöprogram för Lidingö kommun / Cecilia Hedenblad, Cecilia Hammarlund-Larsson ; [foto: Ingvar Lundkvist ...]. - 1990. - ISBN: 91-87006-10-3 |
