Stäng fönster Ovanåker kn, LÅNGHED 12:5 PALLARS
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Under några årtionden runt 1800-talets mitt byggdes i Voxnadalen många av de träslott som blivit ett kännetecken för Hälsingland. Pallars i Långhed är en god representant för denna lokala byggnadstradition. Mangården är trebyggd med den resliga ljust oljefärgsmålade huvudbyggnaden som dominerade blickfång i mitten, flankerad av de rödmålade flyglarna. Av ekonomibyggnaderna finns rester av ett äldre stall sammanbyggt med den östra flygeln samt 1930-talets stora ladugård öster om mangården. Utöver detta finns på gården ett uthus byggt 1958 på platsen för en äldre bodlänga, två härbren, samt en hölada. Mangården fick sitt nuvarande utseende i samband med ett ägarskifte från far till son vid 1850-talets mitt. Det nya husbondeparet, Jonas Nilsson och Brita Olofsdotter markerade generationsskiftet genom att bygga om gården. Det berättas att den unga hustrun som stammar från hemmanet Sjols i Näsbyn ställde som villkor för att flytta till gården att ett nytt bostadshus skulle byggas som skulle mäta sig med hennes föräldrahem. Sjols är den gård i trakten där man först byggde ett hus med den stora och herrgårdslika form som senare kom att få så många efterföljare bland bönderna i trakten. Mangårdsbyggnaden på Pallars nybyggdes kring 1855 som bostad åt det unga paret. Den utfördes med sexdelad plan och ett halvvalmat och brutet tak med kraftig takfot och en stor brokvist av traditionell voxnadalstyp. Huset målades från början med ljus oljefärg. Samtidigt inreddes östra längan dels som bostad åt det äldre husbondsfolket och dels med en festsal på bottenvåningen samt med omålade men inredda rum på övervåningen för övernattande gäster och arbetsfolk. Längan består av två äldre hus som ställts samman till ett hus, troligen vid samma tid. Såväl mangårdsbyggnaden som östra flygeln dekorerades invändigt med för trakten typiskt dekorationsmåleri med stadsmotiv och fantasilandskap i salarna samt sten och ädelträimitationsmåleri i förstugor och trappor. I huvudbyggnaden finns detta måleri bevarat i sin helhet endast i ett rum, medan interiörerna i östra flygeln, då så kallade sängstuga och farmorsstugan, i princip är orört. Den västra flygeln, bryggstugan, är av okänd ålder, men har en brokvist med dateringen 1819. I denna finns en välbevarad vardagsstuga från 1850-talet samt en intakt bakstuga från samma tid. Dessa rum speglar något så ovanligt som vardagsmiljöer inredda vid mitten av 1800-talet och sedan kontinuerligt brukade in i vår tid. Långhed, Näsbyn och Alfta kyrkbys bebyggelseutveckling under 17- och 1800-talen finns beskriven i "Den stora hälsingegården" av Fredric Bedoire och Lis Hogdal. Källa: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 2006-12-19, Dnr 432-11181-06 |
