Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Gotland kn, ESKELHEM KYRKOGÅRDEN 1:1 ESKELHEM KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Eskelhems kyrka ligger invid ett vägskilje i en skogssträng mellan öppna fält över vilka kyrkan är synlig på långt avstånd. Kyrkan är uppförd av kalksten och består av ett rakt avslutat kor med sakristia i norr, ett något smalare och lägre långhus och ett kraftigt torn i väster. Ingångar finns på tornets norra och södra sidor, samt i korets sydfasad. Nedre delen av långhusmurarna, upp till rundbågslisten, härrör från en romansk kyrka med välhuggna kvaderstensmurar. Denna uppfördes kring år 1200 som ersättning för en träkyrka, vars grundmurar påträffats under kyrkans golv. Vid 1200-talets mitt uppfördes tornet som har sidogallerier i söder och norr. Samtidigt påbyggdes långhuset till nuvarande höjd. Vid 1300-talets mitt uppfördes det nuvarande koret och sakristian på det romanska korets plats, sannolikt avsett att följas även av ett nytt långhus. Korets basilikaformade tak rekonstruerades efter äldre avbildningar vid kyrkans restaurering 1959-60. I exteriören märks kyrkans arkitektoniskt rikt utformade portaler. Av de romanska portalerna i tornet har den södra ansetts som en av Gotlands mest välavvägda. Den stora gotiska korportalen kröns av en hög trekantsgavel. Koret har ursprungliga stora gotiska masverksfönster. Interiören är arkitektoniskt ovanligt sammanhållen och bildar ett jämnbrett och jämnhögt långsmalt rum täckt av fem valv, åtskilda av bågar. Triumfbågen, som avskiljer det två traveer långa koret, är något kraftigare än de övriga. I valven finns mycket märkliga kalkmålningar från 1200-talets senare del med rik geometrisk ornamental dekor och figurscener. På tornets norra vägg finns en märklig målad kalender från samma tid. I korfönstren finns enstaka rutor med glasmålningar från korets byggnadstid. Från medeltiden härrör dopfunten av sandsten (1100-talet), triumfkrucifixet (omkring 1250) och en bänk, vars skärmar av svarvade pinnar härrör från 1200-talets senare del.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.