Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Huddinge kn, KLOCKARGÅRDEN 5 HUDDINGE KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Huddinge kyrka uppfördes till sina äldsta delar under 1200-talets första hälft, då den säkerligen ersatte en tidigare träkyrka på platsen.

Huddinge kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Sockennamnet är ett gammalt bygdenamn, Uddunge, bildat till en inbyggarbeteckning uddungar, de som har sin mötesplats vid udden. Troligen avses en udde i närheten av Vårby. Det initiala h är inte ursprungligt.

I Huddinge finns ett antal olika fornlämningar: åtta fornborgar, tre runstenar och ett femtiotal gravfält från en tidsperiod omfattande åren strax före Kristi födelse fram till 1000-talet. I slutet av 1000-talet skänkte Fullersta och Stuvsta byar jord där en kyrka skulle uppföras. Kyrkjorden fick namnet Tomtberga. Kyrkan uppfördes intill en öst-västlig farled som förband Östersjön (Drevviken) med Mälaren. Därmed kom kyrkan att ligga centralt i en gammal tätbefolkad kulturbygd.

Under 800-talet var hela det område som nu är Huddinge befolkat i byar. I kyrkans sydvägg sitter ett inmurat runstensfragment som vittnar om att vägen fanns redan för 900 år sedan. Nuvarande kyrka är till sina äldsta delar uppförd under 1200-talet och har säkerligen ersatt en tidigare träkyrka på platsen. Från en tidigare kyrkobyggnad finns en bevarad dopfuntsfot, vilken nu står i tornrummet.

1200-talets kyrkobygge finansierades med kyrkoskatt, tionde, och kyrkan uppfördes i romansk stil, med långhus som avslutades med ett lägre och smalare kor. Kyrkan har i stora drag tillkommit så att västra hälften, närmast tornet, är från äldre medeltid, fjärdedelen därnäst är från senare medeltid och den sista fjärdedelen, det nya koret, är tillbyggt 1745. Tornet byggdes 1878 och tillbyggnaden norr om långhuset tillkom 1995.

Kyrkan har också en omfattande restaureringshistoria som börjar med restaureringen1910. Då höjdes golvet i långhuset till korets nivå och väggarnas ojämnheter, som avslöjade kyrkans mångskiftande byggnadshistoria, slätades ut under tjocka lager bruk. Valven bemålades med barockornament och kyrkans slutna bänkinredning ersattes med öppna bänkar. Redan 1943 genomgick kyrkan ytterligare en restaurering, under ledning av arkitekten Ärland Noreen (1888–1970), som arbetade efter principen att kyrkan skulle återställas. De ojämna väggarna knackades fram, takmålningarna avlägsnades, koret höjdes i förhållande till långhuset och 1910 års öppna bänkinredning ersattes med slutna bänkar. Kyrkan restaurerades senast 1994 under ledning av Uno Söderberg. Man strävade då efter att få ett ljusare och mer praktiskt kyrkorum, bättre anpassat till modernt gudstjänstfirande.

Innan järnvägen drogs fram på 1870-talet var Huddinge till stor del landsbygd och bebyggelsen bestod mest av gårdar och torp. I början av 1900-talet var invånarantalet i kommunen inte mer än drygt 1 800 personer. Järnvägen bidrog till en stark expansion.

Huddinge var ända till 1914 häradets största pastorat med Brännkyrka, Nacka och Erstavik som annex. 1974 blev Trångsund utbrutet ur Huddinge församling. Ytterligare en församlingsdelning ägde rum 1989, då Flemingsbergs och Sankt Mikaels församlingar bildades.