Stäng fönster Linköping kn, INNERSTADEN 1:31 LINKÖPINGS DOMKYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - LINKÖPINGS DOMKYRKO BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2915, 1900: 14552, 1995: 22855 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida domkyrkoförsamling. Linköpings Skäggetorp och Linköpings Ryd utbrutna 1989. LÄGE OCH OMGIVNING - /&/. Fragment av en tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp indikerar att en kyrka funnits här under 1000-talet. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den äldsta domkyrkans grundmurar har delvis framkommit vid grävningar 1915-16 och 1959-61. Den uppfördes sannolikt under 1100-talets första hälft och bestod av treskeppigt långhus, korsarmar, absidkor samt torn i väster; korsarmarna hade i likhet med koret absidiala utsprång i öster; västtornet bestod av ett kvadratiskt mittrum flankerat av två mindre sidorum. Riven i etapper i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande domkyrkan är en treskeppig hallkyrka med marginellt utskjutande tvär-skepp, högkor med omgång och tre polygonala kapell i öster samt ett torn i väster; västtornet flankeras av sakristia och väntrum. Byggnadsmaterialet är främst kalksten, kalkstensklätt tegel i västpartiet. Den första etappen av nybyggnaden utgjordes av det grunda tvärskeppet, vilket tillkom omkring 1230-1250. Till detta anslöt ursprungligen ett rundat kor med omgång samt tre kvadratiska kapell, likaså konstaterade vid grävningar. Under perioden ca 1250-1296 uppfördes långhuset och ett torn i väster. Under 1300-talets första hälft revs västtornet, varefter långhuset förlängdes med två travéer. I början av 1400-talet påbörjades arbetet med ett nytt korparti, vilket dock färdigställdes först 1487-1500. Åren 1747-58 uppfördes det befintliga västtornet med sido-bygg-nader, ursprungligen avsedda som sakristia respektive konsistorierum, efter ritningar av arkitekt Carl Hårleman. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Linköpings domkyrka är ett av Sveriges förnämsta byggnadsverk från hög- och senmedeltid, med influenser framförallt från England och Tyskland. Kyrkan präglas dock i viss mån av efterreformatoriska förändringar. Kyrkans tak skadades vid bränder 1546 och 1567, varefter tidsödande reparationer var nödvändiga. Åren 1849-70 genomgick exteriören en grund--lig restaurering under ledning av Carl Georg Brunius och Fredrik Wilhelm Scholander, bl.a. lät man mura om stora delar av sydfasaden samt nyhugga kyrkans tre portaler, med utgångspunkt från de då befintliga, kraftigt vittrade originalen. Västtornet, som kröns av en reslig spira med flankerande toureller, fick sitt nuvarande nygotiska utseende vid arkitekt Helgo Zetter-valls ombyggnad 1877-86. Hårlemans tegeltorn kläddes då med kalksten, i överensstämmelse med den övriga kyrkans blottade naturstensfasader. Vid restau-reringen 1965-67 efter förslag av Kurt von Schmalensee erhöll kyrkan ett högt säteritak och östtornsspiror, rekonstruerade utifrån avbildningar från 1600-talet. Det treskeppiga kyrkorummet är helt övervälvt. Långhuset täcks av högmedeltida kryssvalv, samtida med murarna. Koret, med dess stjärnvalv, fullbordades av tyska mästare under slu-tet av 1400-talet. Anmärkningsvärd är kyrkorummets rika skulpturala dekoration, utförd av stenmästare av internationell skolning, samtida med högmedeltidens och senmedeltidens byggnadsperioder. Långhusväggarna pryds invändigt av blindarkader, med engelskinfluerad stenskulptur från 1200-talets senare och 1300-talets förra hälft. Även rester av medeltida muralmåleri återstår. Valvkapporna har fragment av figural dekor från 1200-talets slut. I det södra sidoskeppet finns i blindarkaden väster om sydportalen likaså en medeltida utsmyckning med figurscener, troligen utförda under 1400-talet. Predikstolen är ett arbete i senbarock från 1745 av norrköpingsbildhuggaren Niclas Österbom (den nuvarande färgsättningen tillkom 1933). En öppen bänkinredning tillkom under 1880-talet. Vid restaurering 1931-33 uppsattes den nuvarande altartavlan, en målad triptyk av Henrik Sörensen. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkans gamla altartavla av Marten van Heemskerck, som från 1582 till 1812 utgjorde högaltarets prydnad, står nu vid den södra väggen. Den skänktes till Linköpings domkyrka av Johan III, som lät inköpa den i Holland. Ursprungligen var altartavlan beställd till Laurentiuskyrkan i Alkmaar, dit den levererades 1543. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. |
