Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Enköping kn, FRÖSTHULT 1:7 FRÖSTHULTS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Frösthults kyrka reser sig omkring en och en halv mil nordväst om Enköping. Den består av ett enskeppigt, medeltida kyrkorum med kor och långhus i samma höjd och bredd, en sakristia i norr och ett senare byggt torn i väster. Dessförinnan stod ett vapenhus intill långhusets sydmur. Murarna består av gråsten med tegelorneringar i gavlarnas rösten. Sadeltakets spån ersattes med plåt 1971. Kyrkorummet och sakristian härrör från tiden omkring år 1300. Trefönstergruppen i östmuren, den ståtligaste i sitt slag i hela Uppland, är ett typiskt drag för denna tid. Under 1400-talet byggdes vapenhuset framför sydportalen. Från början torde kyrkan ha haft ett tunnvalv av trä. I slutet av 1400-talet revs dessa och ersattes av de nuvarande stjärnvalven av tegel. I krönet av korfönstret har bevarats två skulpterade s k gubbansikten som ingår i valvsystemet. Den medeltida karaktären bevarades till långt fram i tiden.

Några muralmålningar utfördes 1637. Årtalet är känt tack vare en inskrift. De är bevarade främst i koret. 1664 snidades nya, slutna bänkar och 1668 byggdes läktaren. Ett korskrank, ålder och utseende okända, fanns ända fram till mitten av 1700-talet.

Under ledning av en byggmästare Palmér byggdes det nyklassikiska tornet 1839-43 och kröntes med en lanternin. Bottenvåningen med västportal fungerar sedan dess som vapenhus. Det medeltida vapenhuset revs och långhusets sydportal igensattes. Kyrkans fönster förstorades. Kyrkans exteriör präglas nästan totalt av nyklassicismen. Endast korets trefönstergrupp och sakristian vittnar om medeltiden.

En stor restaurering utfördes 1953-55. 1600-talsmålningarna, som varit överkalkade, framtogs. Bänkarna ombyggdes och målades om med prägel av 1700-tal. Interiören präglas av de medeltida valven och av främst altaruppsatsen och predikstolen från 1700-talets mitt.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999