Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Östhammar kn, DANNEMORA 4:1 DANNEMORA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Strax väster om Österbybruk i norra Uppland ligger Dannemora. Här började malmbrytning redan under 1400-talets senare hälft. Socknen blev snabbt mycket rik och den solida ekonomin utgjorde en god förutsättning för ett kyrkobygge. Kyrkan, som är belägen vid Dannemorasjön, är en av landskapets vackraste och mest välbevarade från senmedeltiden. Äldre inventarier tyder på att en tidigare kyrka har funnits. Den befintliga kyrkan är en enskeppig sal med sakristia i norr och vapenhus i söder med huvudingång. Byggnadsmaterialet är oputsad gråsten med valv, omfattningar och gavelrösten av tegel, de senare dekorerade med vitputsade blinderingar. Sadeltaken är täckta med spån och har ursprungliga, breda vindskivor av trä. Kyrkorummet med kor i samma höjd och bredd som långhuset uppfördes troligen i slutet av 1400-talet. Samtidigt byggdes sakristian, vars portal vidgar sig i flera språng Ett originellt drag i interiören utgörs av den höga, spetsbågiga öppning som skiljer kor och långhus. Alla byggnadsdelar välvdes, långhuset med speciellt konstfulla stjärnvalv. Några decennier senare, i början av 1500-talet, tillkom det kryssvälvda vapenhuset. Till 1520-talet och till den s.k. Tierpsskolan hör de sällsynt talrika, nästan heltäckande, kalkmålningarna i starka färger som kan beskådas i både kor, långhus och vapenhus. De har aldrig varit överkalkade men under årens lopp genomgått hårdhänta restaureringar. På 1800-talet genomfördes ett antal hårdhänta renoveringar av interiören och dagens utseende fick den vid en renovering 1957 som i stort gick ut på att återställa de hårda ingrepp som skett under 1800-talet. Planformen, byggnadsmaterialet och blinderingarnas typ gör Dannemora kyrka till en typisk senmedeltida kyrkoexteriör i Uppland. Det mest karaktäristiska för kyrkan är dock de medeltida kalkmålningarnas klass och mångfald. För övrigt präglas interiören av barockpredikstolen från 1680-talet och den originella utsmyckningen från 1730-talet kring fönstret ovanför altaret och av de samtida, höga s k pyramiderna på de främst på de slutna bänkraderna. Läktaren är från 1892.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999