Stäng fönster Nässjö kn, SKOGSKYRKOGÅRDEN 1 SKOGSKYRKOGÅRDEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Stadens historia Nässjö kommun är en kuperad höglandsbygd om 934 km2 och hem för närmare 30 000 personer. Centralort är Nässjö, med ca 16 500 invånare. Ortnamnet (1270-talet de Næsiom, 1333 Nessio) synes ursprungligen innehålla en böjd form av ordet näs, vartill senare lagts efterleden sjö. När järnvägen 1864 drogs fram genom Nässjö lades stationen ett antal kilometer utanför det som då var Nässjö by. Intill stationsbyggnaden uppfördes stinsbostad och järnvägshotell, och ett stationssamhälle började utvecklas. Det nya samhället växte snabbt i takt med att järnvägen med dess station blev en knutpunkt för kommunikationer även i öster- och västerled. År 1881 blev Nässjö station med omgivande bebyggelse municipalsamhälle och fick sin första stadsplan, den s.k. Gamla staden. Stadsplanen angav en bred esplanad som utgick från stationshuset, och mellan längsgatorna Rådhus- och Storgatan placerades Stortorget med stadshuset och Södra torget. Stadshuset uppfördes år 1914, samma år som Nässjö fick sina stadsprivilegier. I den nya staden ingick även fabrikssamhället Åker. Staden är fortfarande en viktig järnvägsknut på linjen Stockholm– Malmö. Härifrån utgår järnvägslinjer mot Falköping (över Jönköping), Halmstad, Vetlanda och Oskarshamn. Staden har dessutom varit en av huvudorterna för svensk möbelindustri. Tillverkningsindustrin och arbeten med anknytning till järnvägen dominerar ännu arbetslivet. Stadens kyrkohistoria Nässjö ursprungliga by och kyrka och ligger idag ca 5 km norr om dagens Nässjö. Där ligger Nässjö gamla kyrka. Den nuvarande kyrkobyggnaden stod färdig 1791 och ersatte då en romansk stenkyrka på samma plats. Under flera decennier betjänades dock det nya samhället fortfarande av den gamla kyrkan och dess kyrkogård i gamla Nässjö. Kyrkan blev snart för liten för församlingen, och därtill låg den långt från det nya samhället. Vid ingången till 1900-talet inleddes därför planeringen för en ny kyrka. De alternativ till ny kyrkotomt som sågs ut var däremot inte lämpliga som begravningsplatser, så år 1902 anlades Anneforskyrkogården på jungfrulig mark i utkanten av Nässjö. Sju år senare (1909) stod Nässjö Nya kyrka klar på en tomt inne i staden. Det blev en stadskyrka i nygotik, uppförd i tegel efter ritningar av arkitektfirman Hagström & Ekman i Stockholm. År 1924 byggdes ett begravningskapell på kyrkogården. På 1930-talet började man diskutera behovet av ett krematorium. Detta utmynnade på 1940-talet i planer på en helt ny kyrkogård. Skogskyrkogården invigdes 1947, och kapellet med krematorium stod klart 1962. Inom Nässjö församling finns idag Nässjö Gamla kyrka med kyrkogård, den centralt placerade Nässjö Nya kyrka, Anneforskyrkogården med begravningskapell och Skogskyrkogården med kapellkrematorium, vilket idag även fungerar som distriktskyrka. Kyrkogårdens historik Tidigt under 1940-talet beslutades att en helt ny kyrkogård, med kapellkrematorium, skulle anläggas vid stadsdelen Handskeryd strax utanför Nässjö tätort. Uppdraget att rita den nya kyrkogården gick till den dåvarande stadsarkitekten Vilhelm Ahlsén, och Skogskyrkogården stod klar att tas i bruk sommaren år 1947. Planerna omfattade även utrymme för ett krematorium, placerat centralt på kyrkogården, men detta ingick inte i den första etappen. Inför den planerade kapell- och krematoriebyggnaden anordnades en begränsad arkitekttävling 1956-57, och efter denna gick uppdraget till professor Sven Ivar Lind, Stockholm. Krematoriekapellet på Skogskyrkogården kunde sedan invigas 1962. Samtidigt uppfördes klockstapeln nordost om kapellet. Följande beskrivning av kyrkogården kan läsas i en artikel av professor Lind: ”Skogskyrkogården, som ligger vid vägen mot Vetlanda, består av en flack terräng med blandskog och är för närvarande utbyggd till halva sin längd. Byggnaden har förlagts intill den utbyggda delen och invid kyrkogårdens nordvästra gräns. En parkeringsplats har anlagts utanför gränsen och förbundits direkt med landsvägen. Därigenom begränsas biltrafik inom kyrkogården till ett minimum. Den yttre vägen används för ekonomitransporter och som utfart för taxi och parkerade privatbilar. Under byggnadstiden betjänade den arbetsplatsen. Kyrkogården kan eventuellt utvidgas ytterligare åt sydost. Kapellet är inte orienterat. Det befanns lugnare att anpassa nyanläggningarna till de redan utförda.” (Arkitektur nr 11, 1965) Under det sena 1970-talet gjordes en del ändringar på kyrkogården. 1978-79 anlades en bevattningsanläggning med damm strax väster om kapellet. Anläggningen utformades av Bevattningskonsult AB i Uppsala. Vid samma tid byttes en del sten- och grusbeläggning längs kapellets sydvästra sida mot gräs, och vissa blomsterrabatter anlades invid kapellet. 1984-85 planerades en utvidgning av kyrkogården, samt uppförande av en ekonomibyggnad. Utvidgningen omfattade en materialgård samt ekonomi- och personalbyggnad. År 1996 beslutade Riksantikvarieämbetet att Skogskyrkogården skulle omfattas av Kulturminneslagens 4 kap. 3§ och 13§ med anledning av sina höga arkitektoniska kvaliteter. Skyddet gäller Skogskapellet (inklusive interiör och inventarier), kyrkogården och klocktornet. Det generella skyddet för kyrkomiljöer gäller annars för alla anläggningar uppförda innan 1940. För yngre anläggningar som har höga skyddsvärden togs särskilda beslut. År 2000 sattes en bronsskulptur, skapad av Nils Huldin från Svenstorp, upp i minneslunden. Den var menad att vara en religionsneutral symbol som ersättning för det befintliga träkorset, men efter protester fick korset stå kvar. Idag har minneslunden både kors och skulptur. År 2002 gjordes en besiktning av trädbeståndet på kyrkogården. Då konstaterades att det fanns ett akut behov att gallra framför allt i tallbeståndet på grund av att många träd var dåliga (p.g.a. svampangrepp). Man konstaterade även att ett tidigare försök med omplantering av självföryngrade små tallplantor från ett intilliggande hygge till största delen misslyckat. Största problemen med träden konstaterades inom kvarteren D och A, i den sydvästra delen av kyrkogården. Sammanlagt bedömdes att ett 30-tal träd behöves ta ner. I januari 2005 ansöktes om att få ta ner dåliga träd, träd var växtsätt hämmade varandras trädkronor samt träd som gjorde intrång på gravplatsområden. Träden var placerade spritt över hela kyrkogården. Innan ansökan hann behandlas så kom stormen Gudrun, natten mellan den 8-9 januari, och fällde femtiotal träd. De flesta var rejäla furor, men även en och annan gammal björk föll. Störst skador blev det på den del som vetter mot infarten från Vetlandavägen, samt bland de stora granar tätt utanför kyrkogårdsmuren som kantat infartsvägen till kyrkogården. Många av de dåliga träden föll naturligtvis i stormen, men tillstånd för hela länsstyrelseansökan lämnades i april.Planeringen för en askgravlund på kyrkogårdens södra del, strax bortom området för den befintliga minneslunden, inleddes också i början av 2005. Området är bevuxet med bok, några äldre tallar och för övrigt mager gräsyta och mossa. Gravlunden utformades av Ragnar Damm vid Nässjö kyrkogårdsförvaltning och utgörs av fem rundade planteringar omgärdade med en stenkant med lutande yta som ger plats för textplatta. I samband med anläggningen togs några bokar och tallar (mot gången) bort. Ytterst mot gången planterades idegranshäckar. |
