Stäng fönster Herrljunga kn, EGGVENA 4:16 EGGVENA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - EGGVENA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 356, 1900: 450, 1995: 244 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan med närbeläget skolhus ligger i svagt kuperat odlingslandskap strax söder om Nossan och vägen mellan Herrljunga och Södra Härene. Eggvena socken ligger väster om Herrljunga. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr samt vapenhus med takryttare i väster. Kyrkans byggnadshistoria är oviss. Betydande delar av den medeltida stenkyrkan torde återstå i det befintliga långhusets västra delar. Vid en ombyggnad under 1700-talet erhöll korpartiet sin nuvarande utformning. Någon närmare datering av denna förändring är inte känd. Likaså är vapenhusets datering obekant (möjligen utgör vapenhuset återstoden av ett ofullbordat västtorn), men den lilla takryttaren av trä härrör från 1776. Sakristian tillfogades 1850. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Korpartiet har något lägre takfall, valmat över den tresidiga östmuren; på vapenhusets takfall vilar en panelklädd takryttare från 1776, krönt av en kort spira. Ingång i väster via vapenhuset samt direkt till korpartiet i sydost. Kyrkorummet täcks av ett spegelvalv. Interiören präglas av inredningen från 1600- och 1700-talen, samt en genomgripande restaurering 1940-42 efter förslag av arkitekt Ragnar Jonsson. Predikstolen av ålderdomlig typ härrör troligen från 1600-talets förra del, medan ljudtaket härrör från 1700-talet. Altartavlan härrör likaså från 1700-talet (uppsattes 1936 och ersatte då närmast ett altarkors från 1800-talet). Vid restaureringen 1940-42 ombyggdes läktaren i väster, samt ny orgel och bänkinredning förvärvades. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. |
