Stäng fönster Borgholm kn, BREDSÄTTRA KYRKA 1:1 BREDSÄTTRA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Liksom så många andra kyrkplatser på Öland har platsen där Bredsätra kyrka idag står en historia som centrum i bygden redan under förhistorisk tid. Både norr och söder om kyrkan ska det ha funnits gravfält från järnåldern som idag är borta. I socknen finns även en annan central plats nämligen Sikavarp eller Långöre. Här ska en kyrka ha byggts under 1200-talets första hälft. Denna kyrka anses ha varit en av de största medeltida kyrkobyggnaderna på Öland och ska ha byggts av pengar skänkta av linköpingsbiskoparna. Kyrkan hade flera namn – Sankta Birgittas kapell, Sikavarps kapell eller Långöre kapell. Runt kapellet fanns en kyrkogård som omfattade 55x67 meter. Idag syns inga gravar. Platsen omgavs av en mur av kalksten och gråsten som murats med kalkbruk. I sydöstra hörnet ligger än idag S:t Birgittas källa. Kapellet övergavs i mitten av 1500-talet. Även vid Bredsätra kyrka bör en kyrkogård ha funnits redan under medeltid. Hur kyrkogården då såg ut vet vi inte men den var mindre än det området som finns idag. I kyrkan finns äldre gravhällar bevarade varav flera är från medeltiden. Två av dem ligger som trappflisor vid kyrkans ingångar i väster och söder. De andra ligger i vapenhusets golv. Tre av hällarna kan genom de stavkors som finns inristade dateras till 1200-talet. Det är känt att det redan före 1591 ska ha funnits en klockbock på kyrkogården. Var denna stod är inte känt. Den revs tidigast 1659 och senast 1673. Klockorna placerades istället i en klockställning i kyrkans östtorn. Bredsätra kyrkogård har sedan lång tid tillbaka haft problem med att marken varit för fuktig. I ett kyrkostämmoprotokoll från 1741 sägs ”att liken flutit i grafwarna”. Detta år gjordes en dränering av kyrkogården. Denna åtgärd har senare upprepats vid flera tillfällen. Några år senare, 1744, byggdes luckhus av trä täckta med sadeltak. Ingångar till kyrkogården förefaller vid den här tiden ha funnits i norr, söder och öster. I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet blev det populärt att plantera träd på kyrkogårdarna. Man trodde att träden kunde hjälpa till att rena så väl jorden som den, som man ansåg, osunda luften på kyrkogårdarna. I många landsbygdsförsamlingar fördelades ansvaret för trädplanteringen på socknens gårdar allt efter deras storlek. Man skulle se till att få fram ett antal plantor och ombesörja plantering och skötsel av träden. Hur man gick tillväga i Bredsätra är inte känt men troligen gjorde man på det här sättet. Det första beslutet om plantering av träd togs 1807. Ombyggnaden av kyrkan i början av 1840-talet påverkade också kyrkogården. Man beslutade sig för att göra en omläggning av kyrkogården. Gravflisorna skulle tas bort och kyrkogården fick en uppgjord plan där gravarna lades i raka linjer. Troligen har man även i äldre tider genomfört uppsnyggningar av kyrkogården då anhöriga kunde flytta hem gravvårdar och de som saknade ägare såldes. Trots omläggningen av kyrkogården krävde 1800-talets befolkningsökning att kyrkogården utvidgades. Åren 1852-54 ska en utvidgning ha gjorts. Det förefaller som att denna gjordes norr om kyrkan, för vid den här tiden lades murarna i norr, öster och väster om. Muren byggdes av Elof Elofsson i Gåtebo. Den gamla muren ska ha varit högre än den som man nu byggde. I kyrkogårdsmuren ska såväl gamla gravhällar samt arkitekturfragment från S:t Birgittas kapell finnas än idag. Ingångarna försågs i samband med omläggningen av muren med trägrindar. Nu försvann ingången i norr. Ingångar i öster och söder blev kvar och en ny ingång i väster gjordes. År 1859 flyttades den medeltida dopfunten ut på kyrkogården och användes som sockel till solvisaren. På ett äldre, odaterat fotografi över kyrkogården kan man se solvisaren framför kyrkans södra ingång. Ytterligare en utvidgning av kyrkogården gjordes 1872. Denna gång utvidgade man i söder och samtidigt lades muren om. Att släppa kreatur på bete på kyrkogården hade varit förbjudet sedan 1860 men i samband med utvidgningen 1872 beslöt man att kyrkvaktaren Nils Peter Birgersson skulle få höskörden som bärgades på kyrkogården. Medan kyrkbygget pågick ska det ha funnits en brunn i kyrkogårdens nordvästra hörn. Denna togs på nytt upp 1881 eller 1882. I ett kyrkostämmoprotokoll från 1885 sägs att flera av gravplatserna vid den här tiden var omgärdade av staket burna av syllar. Denna tradition förefaller ha försvunnit kort efter att man gjort noteringen i protokollet. I museets samlingar finns ett odaterat fotografi som visar Bredsätra kyrka och delar av kyrkogården. Av bildens kvalité att döma bör den vara från tiden kring sekelskiftet 1900. På denna syns inga gravstaket. Bilden är tagen från söder. I väster syns inga träd som omger kyrkogården men i öster finns enstaka lövträd. En gång som förefaller vara belagd med grus går från kyrkans södra ingång och söderut. På bilden kan man skymta några få gravvårdar. Däremot ser man flera gravkullar varav flertalet är överväxta, troligen av murgröna. Som tidigare nämnts syns också solvisaren på bilden. Den indikerar att fotot är taget före 1919. Detta år flyttades nämligen solvisaren in i kyrkan. Ett kombinerat hemlighus och vedbod byggdes 1924 i kyrkogårdens nordvästra hörn. År 1932 byggdes en klivsätta vid kyrkogårdens östra ingång. Flera av de öländska kyrkogårdarna har eller har haft klivstättor men om det funnits en sådan tidigare i Bredsätra är inte känt. En god överblick över kyrkogårdens utseende under 1930-talet får man genom ett flygfotografi taget 1935 som finns i museets samlingar. Bilden är tagen från söder och de ytor som finns norr om kyrkan är alltså inte synliga. Kyrkogården söder om kyrkan var mycket välordnad med gravplatserna placerade i raka rader. Runt hela kyrkogården gick en grusgång. En bred grusgång gick från kyrkogården ingång i söder och söderut. Dessutom fanns två mindre gångar i öst-västlig riktning. Med hjälp av dessa gångar delades kyrkogården i sex tydliga rutor. I sydväst, söder och öster växte flera lövträd i kyrkogårdens omgärdning. Flertalet gravplatser var belagda med grus och omgärdade. Det var också fortfarande mycket vanligt med gravkullar. På uppdrag av Växjö stift genomförde Ivar Hylander 1949 en inventering av stiftets kyrkogårdar. En frågelista skickades till församlingarna och Bredsätra var en av dem från vilka svar inkom. Vi får här veta att inga begravningar gjordes inne i den nya kyrkan från 1840-talet men att flera gamla gravhällar användes i vapenhusets golv och i entrétrappan. Kyrkogården omgavs av en mur men några stigluckor fanns inte. Enligt denna lista var ingen känd utvidgning gjord vilket är lite märkligt med tanke på att det då ännu inte var 100 år sedan den senaste utvidgningen gjordes. Innanför kyrkogårdsmuren växte askar, oxlar och björkar. Utmed huvudgången var rosor planterade. Det fanns ingen allmän linje däremot hade man kvar den gamla byindelningen och man försökte fortfarande att upprätthålla denna. Gravkullar var fortfarande vanliga men det börjar förekomma att man slätade ut dem. Det hade också förekommit att man anlagt ”cementkullar” men dessa hade man förbjudit. Man var också strikt i sina åsikter om gravvårdarnas utformning. Stora och smaklösa vårdar skulle undvikas. Det bästa var mindre, enklare vårdar av ölandssten. För att få sätta upp en gravsten var man tvungen att rådfråga kyrkogårdsnämnden. Några gravhällar fanns inte däremot fanns vårdar av granit, ölandssten, marmor, ett järnkors samt ett träkors. Det sistnämnda var rest över ”Unberkanter Deutscher Junge 1943”. På äldre vårdar var det vanligt att man angav persondata men vid den här tiden hade det blivit vanligt att bara ange familjegrav. Kyrkogårdens äldsta gravvård var ett kalkstenskors från 1755. Man var även medveten om att det fanns en ödekyrkogård i anslutning till S:t Birgittas kapell. Det kombinerade hemlighuset och dasset revs och ersattes 1957 med en ny byggnad vid kyrkogårdens västra ingång. Byggnaden inreddes med vaktmästeri och toalett för kyrkans besökare. Under 1900-talets andra hälft har Bredsätra kyrkogård genomgått en förändring som många kyrkogårdar gått igenom. Gravplatsomgärdningar och gravkullar har tagits bort. Grusbelagda gravplatser och en del grusgångar har såtts in med gräs. Gravvårdarna har ryggställts i raka rader med häckar emellan. Dessa förändringar började genomföras på våra kyrkogårdar under 1950- och 60-talen och har fortsatt fram till idag. När man började detta arbetet på Bredsätra kyrkogård är dock inte känt. År 2000 fick man tillstånd att ta bort fyra oxlar i sydöstra delen. De hade fått kyrkogårdsmuren att rasa. Träden skulle ersättas och man uppmanades också att plantera fler oxlar där det saknas träd i den östra delen av kyrkogården. Fyra år senare fick man tillstånd att byta grus mot kalksten på gångarna närmast kyrkan. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Bredsätra, Uppsala 1970 Bredsätra hembygdsförening; Bredsätra sockenbok, oskarshamn 1997 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Raine Johansson |
