Stäng fönster Hammarö kn, HAMMAR 1:3 M.FL. HAMMARÖ KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - HAMMARÖ BEFOLKNINGSTAL - 1805: 771, 1900: 1628, 1995: 14236 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen är belägen på Hammarön, en halvö i Vänern strax söder om Karlstad. Den första kyrkan på Hammarön skall enligt obekräftad tradition legat vid Hovlanda, en av de äldsta och mest betydande gårdarna. Den nuvarande timmerkyrkan på halvöns norra sida härrör huvudsakligen från 1700-talet men innefattar även medeltida partier. Kyrkobyggnaden, den tidigare kungsgården samt vikingatida gravfält ingår i ett område av kulturhistoriskt riksintresse. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Vid en restaurering 1931 påträffades under golvet i den nuvarande kyrkan ett antal väggplankor från en stavkyrka troligen uppförd vid 1200-talets mitt (dendrokronologisk datering). Några av plankorna var prydda med ristad ornamentik, bl.a. en stiliserad lilja och en häst. Kyrkans storlek och planform är okänd. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga timmerkyrkan har korsformad plan med utbyggd sakristia i öster samt vapenhus i väster. I korskyrkans östra del är en medeltida, raksluten korkyrka bevarad tämligen intakt; den östra korsarmen utgör medeltidskyrkans långhus medan den nuvarande sakristian då fungerade som kor. På det ursprungliga korets norra sida finns en samtida sakristia. En dendrokronologisk undersökning av timret har ej kunnat fastställa ett säkert årtal för kyrkans uppförande. I enlighet med den brunna kyrkan i Södra Råda kan man dock förmoda att även Hammarö uppförts ca 1320. Den befintliga planformen är resultatet av utvidgningar i flera etapper under 1700-talet: långhuset förlängdes västerut 1717 och korsarmarna tillfogades 1747-48, det senare under ledning av snickaren Jan Månsson i Torsviken. I samband därmed avdelades det förutvarande koret till sakristia. Vid en omfattande restaurering 1934, med Einar Lundberg som arkitekt, tillbyggdes vapenhuset i väster. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan genomgick under 1800-talet tämligen hårdhänta förändringar (istället för en planerad nybyggnad), bl.a. ersattes vid 1800-talets mitt de ursprungliga yttertaken av lägre, brutna takfall, väggarnas spånbeklädnad ersattes med revetering samt fönstren gjordes enhetliga i hela kyrkan. Reveteringen ersattes i sin tur med stående locklistpanel på 1890-talet. Vid restaureringar 1934 och 1968, ledda av arkitekterna Einar Lundberg respektive Ragnar Jonsson, har målsättningen varit att i största möjliga mån återställa kyrkans äldre stilkaraktär, vilket idag präglar såväl exteriör som interiör. Kyrkans fasader är sedan 1934 spånklädda och rödmålade under branta, spåntäckta sadeltak, en medveten återgång till kyrkans utseende innan 1800-talets förändringar. Ingångar i väster via vapenhuset samt i den norra och södra korsarmsgaveln. Kyrkorummet täcks sedan 1800-talets mitt av två korsade trätunnvalv på en profilerad taklist (konturerna efter det medeltida långhusets treklöverformade valv är synligt genom de medeltida målningsfragment som 1968 framtogs på den nuvarande altarväggen). Interiörens nuvarande karaktär har framförallt formats under de två stora restaureringarna under 1900-talet. I samband med Lundbergs restaurering frilades och konserverades de senmedeltida väggmålningarna i koret, den nuvarande sakristian, och dess treklöverformade trävalv rekonstruerades. Vid Jonssons restaurering ersattes 1800-talets beklädnad av kyrkorummets innerväggar med en träpanel av gammal modell. Altaruppsatsen är från 1748 och med all sannolikhet utförd av Isak Schullström. Predikstolen, liksom nuvarande bänkinredning, tillkom 1934. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1991 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001; reviderade 2003. |
