Stäng fönster Uppsala kn, VÄNGE-EKEBY 6:7 M.FL. EKEBY BY
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Ekeby by finns omnämnd i flera medeltida akter, första gången år 1299. Vid mitten av 1500-talet fanns fem hemman i byn. I slutet av 1600-talet ägde ärkebiskopen tre hemman i byn, resterande gårdar var frälsehemman. Dessa s.k. Ekeby säterier sammanslogs 1816 med det närbelägna Brunna säteri. Under 1700-talet delades ärkebiskopens hemman upp med två brukare på varje. Storskiftet år 1764 resulterade i allt för många och små tegar och ansågs inte rationellt. År 1822 begärde därför dåvarande biskopen att byn skulle enskiftas. Rationalisering av jordbruket inom byn skedde i början av 1950-talet sedan Kungl. Maj:t bifallit en framställan från Stiftsnämnden om sammanslagning av jordbruket i två enheter. Vid samma tid startade en långvarig debatt om bevarandet av den värdefulla bebyggelsen i byn. Ekeby by är en dubbel radby med en längsgående bygata och en ringgata som löper runt hela bytomten. Utanför själva bytomten ligger smedjan, kvarnen och flera torp. Den nuvarande bebyggelsens ålder varierar. De äldsta husen härrör från slutet av 1700-talet, bostadshuset på Karlssonsgården torde vara det äldsta. Karlssonsgården disponeras av Vänge hembygdsförening och brukas som hembygdsgård. Huvuddelen av byns bebyggelse är dock från senare delen av 1800-talet. Det senast uppförda bostadshuset är från 1952, då det ersatte en äldre byggnad från 1800-talet på Mellangården. På Svinvallen har sedan 1700-talet legat en Väderkvarn och än idag står den väderkvarn kvar som uppfördes av ägaren på Lilla Säteriet år 1807. Kvarnen var i drift till år 1907. Söder om kvarnen ligger mjölnartorpet (Vänge-Ekeby 6:5). Det nuvarande bostadshuset uppfördes under senare delen av 1800-talet men ombyggdes i början av 1970-talet utan kulturhistorisk hänsyn. Söder om byn men i direkt anslutning till den ligger två välbevarade äldre torp, Vänge-Ekeby 6:2 och 6:4, som vittnar om Ekeby bys torpinnehav. Vänge-Ekeby 6:2 var tidigare soldattorp. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Upplands län, 1997-12-19, Dnr 221-2884-94. |
