Stäng fönster Västervik kn, TÖRNSFALLS PRÄSTGÅRD 1:3 TÖRNSFALLS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Lika länge som det har funnits en kyrka på platsen lika länge har det förmodligen även funnits en kyrkogård. Gravarna har sannolikt som var brukligt funnits söder om kyrkan. Detta är ett drag som kyrkogården i stort sett behållit fram till idag. Endast få gravar finns på den norra sidan. I en förteckningar över ”fornlämningar” i Törnsfalls kyrka från 1829 nämns att det i gången i kyrkan fanns en gravsten med munkstil, dvs inskription i gotisk stil, och att två liknande fanns även ute på kyrkogården. Stenarna omnämns knappt hundra år senare i en artikel i Westerviks veckoblad 6/3 1911:” I kyrkans vapenhus förvaras även två gamla gravstenar, av vilka åtminstone den ena är synnerligen intressant. Den är väl bevarad och har följande inskription på latin: ”Presbiterum clarum fac vivere in pace Ivarum inter Sanctarum sacras sedes antimarum. Anno Dom. MCCXLII Sabato pt. (Låt den ryktbare presbytern Ivar leva i frid bland de heliga själarnas heliga boningar. Han dog år 1342.) Han ska ha dött av digerdöden enligt anteckningar av en komminister Westerkrantz . Den andra stenens inskription är nu oläslig. Båda dessa gravstenar låg 1724 tillsammans med två andra inne i kyrkans kor men flyttades sedan ut på kyrkogården. För att inte förstöras flyttades två av de in i vapenhuset år 1880. Vid 1910 års renovering av kyrkan togs den mindre till trappsten vid södra ingången och höggs då av. På uppmaning av riksantikvarien Montelius återfördes dock stenen till vapenhuset. Troligtvis är de nuvarande trappstenarna de båda förut nämnda gravstenarna. Det finns uppgifter om att kyrkogården nyplanerades 1811 och sedan utvidgades 1864, 1898 och 1908. Förmodligen skedde dessa utvidgningar till största delen mot öster men även mot norr. Fotografier från början av 1900-talet visar att träden i trädkransen redan då var stora, vilket pekar mot att de kan ha planterats redan omkring sekelskiftet 1800. Mer konkreta och detaljerade uppgifter om kyrkogårdens utseende i äldre tider får man först genom gamla fotografier. De tidigaste fotografierna är från 1906 och visar en i stora stycken annorlunda kyrkogård jämfört med dagens. På marken växer högt ängsgräs mellan gravkullar med företrädesvis trävårdar men även en och annan av gjutjärn. Av trävårdarna finns de som har formen av resta brädor, sk stavar, men även sådana som imiterar gjutjärnskors med trepassformer i ändarna. Många av de äldre vårdarna står trärena sedan färgen försvunnit men de nyare är målade i vitt. På kyrkogårdens södra sida står trävårdar både öster och väster om den sneda gången fram till sydporten. Runt Nordenfalks familjegrav öster om korväggen finns cypresser planterade, men de är ännu inte tuktade. Några årtionden längre in på 1900-talet har, på södra sidan om kyrkan, trävårdarna på den ostliga delen om gången börjat ersättas av höga stenvårdar. 1960 gjordes den senaste utvidgningen efter ritningar av Erik Palmgård på Kalmar läns norra hushållningssällskap. Den innebar att kyrkogården utvidgades med en knapp tredjedel av dittillsvarande yta åt öster. Utformningen var tidstypisk med helt gräsbevuxen yta och låga rygghäckar mellan raderna. Gångarna mellan raderna med gravplatser markerades av plattor i marken, men dessa togs bort på 1970-talet. Endast en del av denna nya yta har till dags datum tagits i bruk med nya gravar. 1994 avdelades den sydostligaste delen åt en minneslund. De förändringar som skett från 1960-talet och framåt har bestått av förenklingar av strukturen med tex igensåning med gräs på grusgravar och gångar. Även en del rygghäckar har tagits bort. |
