Stäng fönster Mariestad kn, ENÅSA KYRKA 1:1 ENÅSA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - ENÅSA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 233, 1900: 289, 1995: 92 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Kapellförsamling utbruten ur Hassle under 1500-talet. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ensam och fritt på isälvsgrus i odlingsmarken 150 m sydväst om Friaån och 1,5 km från Vänerstranden. Enåsa socken ligger nordost om Mariestad. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Kyrka av oviss utformning. Möjligen avbildad i Peringskiölds Monumenta med påskrift "Bärga" (Forsell 1968; jfr. Sveriges Kyrkor, vol. 199, 1985), som timrad salkyrka med vapenhus i söder. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, sannolikt på samma plats. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga stenkyrkan uppfördes 1783-85 och består av rektangulärt långhus med tresidigt koravslut, sakristia i norr samt västtorn. Olof Tempelmans ritningar från 1783 visar ett cirkulärt gravkor i öster med rikt detaljerad exteriör, men kyrkan kom att förenklas såväl till planform som fasadutsmyckning. Kyrkan uppfördes på initiativ och bekostnad av ägaren till Börstorp, landshövding Fredrik Gustaf Spens (landshövdingens gravkammare är inrymd under det något upphöjda korpartiet). EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Såväl exteriör som interiör är välbevarade från byggnadstiden. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundvälvda fönsteröppningar. Västtornet kröns av karnissvängd huv och lanternin. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt direkt till korpartiet i sydost. Kyrkorummet täcks av ett spegelvalv. Av den samtida inredningen återstår sannolikt såväl altarutsmyckning, predikstol (ljudtaket dock äldre) som orgelfasad, i tidstypisk gustaviansk stil. Kyrkan restaurerades 1914 efter förslag av arkitekt Anders Roland, då bänkinredningen byggdes om. Mindre läktarunderbyggnad från 1966-67 efter ritningar av arkitekt Edgar Haasum. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 /Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. |
