Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, PAPPERSKNIVEN 13 UPPENBARELSEKYRKAN

 Anlaggning - Historik

Historik
Det var under första hälften av 1900-talet som Stockholm på allvar började växa ut utanför tullarna. Under mellan- och efterkrigstiden växte invånarantalet i söderort explosionsartat. I början av 30-talet hade Brännkyrka församling drygt 30 000 medlemmar, en siffra som vuxit till 150 000 vid 1950-talets mitt. Behovet att dela upp församlingen blev allt mer akut. I januari 1957 delades den upp i fem olika församlingar varvid Skarpnäcks, Farsta, Vantörs och Hägerstens församlingar tillkom.

Man började genast planera för nya församlingskyrkor. Redan 1943–44 hade det varit aktuellt att bygga en kyrka uppe på det berg där Uppenbarelsekyrkan nu står. 1953 hade det i Sverige anordnats en stor idétävling om en ny typ av kyrka, den s k småkyrkan, som bl a innebar att en församlingssal vid behov kunde anslutas till kyrkorummet. Segrande ur denna tävling gick arkitekten Johannes Olivegren och det var också han som sedan kom att anlitas för att rita den nya kyrkan i Hägersten.

De första skisserna lades fram 1957 men kyrkobygget inleddes först i och med att biskop Helge Ljungberg sköt det inledande sprängskottet på den bergiga tomten i september 1959. Tredje advent, den 17 december 1961, kunde kyrkan invigas av samme biskop i närvaro av kungen och drottningen. Kolumbariet, också ritat av Olivegren, invigdes 1965. 1969 delades Hägerstens församling upp i två – Hägerstens och Skärholmens församlingar.

Uppenbarelsekyrkan har fått sitt namn efter Uppenbarelseboken, vars symbolvärld återkommer både i anläggningens arkitektur och i kyrkans konstnärliga utsmyckning. Arkitekten sägs också ha varit inspirerad av Harry Martinssons versepos från 1956 om Aniara, rymdskeppet. Det har sagts om kyrkan att ”likt ett lysande vitt skepp med kursen klart utstakad i Jerusalems Uppenbarelsekyrkan korset på nocken plöjer hon fram genom klippan” (Björkman, 1999). I östfasaden med sin mycket säregna form kan också den stora orgeln vara ett möjligt arkitektoniskt motiv.