Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Mjölby kn, VÄDERSTADS KYRKOPLAN 1:1 VÄDERSTADS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Väderstad är en medeltida socken och omnämns under 1300- och 1400-talen som
Waederstadh och Waedhirstad. Den är belägen i västra Östergötland mellan orterna
Ödeshög och Mjölby. Harstads och Väderstads församlingar uppförde en gemensam
kyrka som invigdes 1840. Harstads församling uppgick dock först 1892 i Väderstad.
Socknen tillhör naturgeografiskt det område som brukar betecknas som
Övergångsbygden, d v s zonen mellan Vadstenaslätten i norr och Sydsvenska höglandet.
Jordbruk har varit huvudnäringen. Bebyggelsen har framför allt varit samlad i byar,
bland de större gårdarna kan bl a Stora Vahlby nämnas. Den numer nedlagda järnvägen
mellan Mjölby och Hästholmen öppnades för trafik 1910 med station i Väderstad.
Väster om kyrkan ligger församlingshemmet och i sydväst Väderstads skola. Norr om
kyrkogården ligger landsvägen mot Mjölby och tätortsbebyggelse. Österut ligger öppen
jordbruksmark och i nordöst ortens stora arbetsgivare Väderstadsverken. I söder finns
skolbyggnader och idrottsplaner.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Kyrkogården i Väderstad anlades i anslutning till den nuvarande kyrkan i samband med
dess uppförande och invigning kring 1840. Den ersatte då två medeltida föregångare,
Harstad i sydväst och Väderstad i sydost.

Harstads ödekyrkogård
Kyrkogården är belägen strax nordväst om Harstads Bosgård. Idag syns anläggningen
som en fyrsidig yta begränsad av en till största delen bevarad kyrkogårdsmur och en
trädkrans.

På ytan finns två runstenar uppresta och en ruinkulle i mitten talar om var kyrkan stått.
Platsen var tidigare vårdobjekt för kulturminnesvården men sköts idag från Bosgården
på frivillig basis. Detta innebär att en väg in till runstenarna underhålls medan resten av
kyrkogården är beväxt med högt gräs.
Kyrkogården är med all sannolikhet anlagd kring en gårdskyrka tillhörig Bosgården.
Gårdar med dessa namn anses ha utgjort en viktig del i den sena vikingatidens och den
tidiga medeltidens förvaltningssystem, gårdarna är under tidig medeltid oftast knutna till
biskopbordet.

Harstads kyrka tillhörde de tidigromanska kyrkorna i Östergötland och har daterats till
1100-talet. Kyrkogården är sannolikt också tidig, för detta talar inte minst de två
runstenarna.

Den ena hittades vid en reparation av östra kyrkmuren 1684. Dess text lyder ”askata auk
kuthmutr htau ristthu kuml thisi iftir utluk iar buki hathyistathjum an uar bunti kuthr tathr i kriki um”
Asgöt och Gudmund de reste detta kummel efter Oddlög, som bodde i Haddestad (eller
Harstad?), Han var en bonde god, han dog i Grekland.
1861 meddelar fornforskaren Säve att en runsten påträffats i en bäck strax utanför
Harstads kyrkogård (100 famnar). Den blev sönderslagen och inlagd i riksdagsmannen
Gustaf Petterssons nya byggnad. Nu ser man enligt Säve endast ett kors och
runorna…… uk than b…….. vilkas betydelse inte idag kan tolkas. Stenen är numera
försvunnen.

1974 hittades ännu en runsten på kyrkogården och det förmodades att den låg som
lockhäll på en grav. Undersökningen tillkom sedan Anders Lindahl, mångårig arkeolog
på Östergötlands länsmuseum, observerat en flat häll i dagen på kyrkogården och
förmodat att denna var en runsten. Undersökningen visade att stenen antagligen varit
inmurad i kyrkan och någon kista påträffades inte, däremot fanns rester av flera gravar
och ett mynt, en brakteat från 1300-talet, framkom. Runstenen imålades och restes ca 5
m från fyndplatsen. Ansvarig för undersökningen var Gösta Magnusson (Rapportblad
och ritning av Magnusson finns i ÖLM:s arkiv). ”Jarl reste denna sten efter Otryggs broder”
Jarl reste denna sten efter Otryggs broder…

Väderstads ödekyrkogård
Väderstads ödekyrkogård ligger mitt inne i Väderstads by (ej att förväxla med samhället
med samma namn där nuvarande kyrkan ligger), direkt söder om prästgården. Den
består av en ca 90 x 50 m (öst-väst) stor kvadratisk gräsbeväxt yta begränsad av en låg
vall. På ett kortare parti i söder återstår kyrkogårdsmuren intakt, den är här murad med
bruk och ca 1 m hög.
I kyrkogårdens sydvästra hörn finns en naturlig moränkulle på vilken en ca 8 x 8 m stor
ruin av klockstapeln finns. Intill denna har en runsten, upphittad på Stora Valby gård
1930, rests.
Själva kyrkan var belägen ca 10 m från den västra och 15 m från den norra muren. Här
finns en låg ruinkulle efter den. Vid besiktningstillfället i december låg ett ca 1 dm
tjockt snötäcke vilket genast gjorde ruinen svårupptäckt.
Kyrkogården var tidigare omgiven av en kyrkogårdsmur som var ca 1 m hög och täckt
av en trähuv. Den var försedd med två stigluckor, en rimligen i söder och en i väster.
Rester efter den västra stigluckan kan ses som en mindre stenhög väster om
kyrkoruinen.
I den västra stigluckan satt en runsten inmurad på samma sätt som i Harstad. Texten löd
”kitulfr uk suin risthu stin thonsi ifti bruna fathur sin” Götulf och sven ristade denna sten efter
Brune sin fader. Denna runsten är numera försvunnen (ligger i stenhögen väster om
kyrkoruinen?).

När en skadad runsten påträffades av Arthur
Nordén vid Stora Valby 1930, trodde man
först att det var den tidigare kända som
påträffats och stenen restes på ödekyrkogården.
I själva verket är stenen identisk
med en del av runstenen ÖG 86 som
ursprungligen satt i hospitalsmuren till
Skänninge hospital, och som sedan fördes till
Stora Snyttringe för att utgöra en del till dess
ladugårdsbro och sedan fördes till Stora Valby
i samma syfte.
Stenen utgörs av de två nedersta av de tre
fragment som var kända från Skänninge. Hela
texten lyder ”bulti auk ulf ristu stina thinsi iftir thrunt
auk farulf bruthr sina” Bolde och Ulf reste dessa
stenar efter Trond och Farulf, sina bröder.
Bolde är ett okänt namn som möjligen betyder
böld.

Väderstads nuvarande kyrkogård
På kyrkogården och i kyrkan finns en del inventarier och gravstenar som flyttats från de
båda äldre kyrkorna. Inne i kyrkan finns bland annat två begravningsvapen från mitten
av 1600-talet tillhöriga ätten Gripensköld, ursprungligen från Harstads kyrka.

Längs med utsidan av den östra murens norra del står också en rad med äldre gravstenar
som tillvaratagits på de båda ödekyrkogårdarna uppställda. Dessa finns med i Sune
Ljungstedts inventering över äldre gravstenar i Östergötland (bilaga till denna rapport)
och de flesta är också avritade. De finns också återgivna på listan över exempel på
gravvårdar med kulturhistoriskt intresse. 3 av dem är från 1600-talet medan 7 är från
1700-talet.
På kyrkogården finns också 4 vårdar från 1800-talet, vilka står på sina ursprungliga
platser och bör tillhöra de allra första som restes på kyrkogården.

En särställning av dessa äldre vårdar har den över rusthållaren Olof Carlsson i
Haddestad, död 1843. Denne var en av de mest pådrivande när det gällde kyrkobygget
och fick sin grav här bara tre år efter invigningen. Stenen restaurerades och gavs
inventarienummer 1995.
Ingen uppgift finns om när den första utbyggnaden av kyrkogården med kvarteren D-F
gjordes finns bevarad. Att döma av gravvårdarnas ålder skedde det under 1900-talets
början. De äldsta vårdarna är daterade 1919. En vård daterad 1879 är troligen flyttad.
Gravkapellet tillkom efter ritningar av arkitekten Johannes Dahl, godkända 1935.

1981-1983 byggdes kyrkogården ut mot öster med den nuvarande nya kyrkogården,
samtidigt uppfördes den nuvarande personal och redskapsbyggnaden.
Ingen uppgift finns för när minneslunden tillkom, men dessa är vanligen anlagda under
1990-tal.
2001 byggdes handikapprampen upp till kyrkans nordportal.