Stäng fönster Kalmar kn, DOMKYRKAN 1 KALMAR DOMKYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Domkyrkan började byggas 1660 efter sju års planering och efter ritningar av Nikodemus Tessin d ä. Den halvfärdiga byggnaden invigdes 1682 efter en provisorisk avslutning. På befallning av kung Kar l XI återupptogs domkyrkobygget 1692 för att färdigställas 1703. Under 1700-talet genomfördes reparationer av kyrkans yttertak av koppar- och järnplåt och under en omfattande yttre och inre restaurering påbörjad 1783 fick fasaderna följande färgsättning: putsade fasadytor i ljust gult med huggstensdetaljer i ljus grå oljefärg och sockeln slammad samt målad i tegelrött. 1790 utökades bänkutrymmet med nya läktare i norr och söder. Under 1800-talet utökades läktarna p.g.a. behov av ökat antal sittplatser, och på 1870-talet anlitades kända arkitekter för en förändring av kyrkans inredning, bl.a. tillfrågades arkitekt Helgo Zettervall i läktarfrågan. Under 1800- och 1900-talen framlades totalt sju olika förslag till kupolöverbyggnad och ett förslag till mittorn på domkyrkan, av vilka dock inget genomfördes. Under åren 1910-14 restaurerades domkyrkan exteriört och interiört efter r itningar och beskrivningar av stadsarkitekten i Kalmar, J Fred Olson. Yttertaken belades med kopparplåt, fasaderna spritputsades och putsen togs bort från pilastrar och sockel likaså togs även oljemålningen bort från huggstensdetaljerna. Vid denna restaurering sattes den norra resp. södra frontespisens övre flankfönster resp. fönsterna på ömse sidor om altaret igen. 1981-82 omfärgades de, vid detta tillfälle hårt smutsade, gulbruna fasaderna i en lejongul kulör i samband med en yttre restaurering. Under 2005 har en omfattande exteriör iståndsättning av domkyrkan genomförts. De övre och nedre takfallens kopparytor över mitt- resp. sidoskepp har omlagts med ny kopparplåt i sin helhet medan vissa övriga kopparklädda delar såsom exempelvis frontespismurkrön har utskiftats. Delar av takkonstruktionen av trä har utlagats; intäckning med glespanel, högben till takstolar, takfotsinbyggnad etc. Fasaderna har iståndsatts med putslagningar/omputsningar och stendetaljerna av kalksten har restaurerats och konserverats (en mindre del stenar har utskiftats av tekniska skäl). Eldsurnorna av trä (vars övre del är klädd med blyplåt) på hörntornen resp. eldsurnorna av sandsten (på frontespisgavelkrön resp. -voluter) har rengjorts, utlagats och förgyllts (trä- och blydelarna har målats med linolja). Fönsterna (som renoverades och grundmålades 2004) har färdigmålats utvändigt och återfått en dokumenterad tidigare ytbehandling i förenklad ekådr ing. Putsfasaderna har återfått 1834 års färgsättning i ockragult med ljust kalkstensgråa omfattningar. Delar av söderportalens sandstenskolonnkapitäl har målats i oljefärg i sandstensgrå kulör. Sockeln ska restaureras genom rengör ing och foglagning. Historiska uppgifter är huvudsakligen hämtade ur boken ”Kalmar Domkyrka” av Ingrid Rosell och Robert Bennett. Kyrkans arkitekter m.fl. Domkyrkan uppfördes efter ritningar av Nikodemus Tessin d ä, 1615-81. Tessin genomförde en inspirationsresa bl.a. till Italien 1651-53 och arbetade på 1650-talet med ombyggnaden av Borgholms slott, förslag till Kalmar domkyrka på uppdrag av Karl X Gustav resp. med förslag till gravkor och ombyggnad av Veckholms kyrka för Magnus Gabriel De la Gardie. 1660 påbörjades Kalmar domkyrka och två år senare Drottningholms slott enligt Tessins ritningar. Förslag till nya fasader på Kungliga slottet utarbetades på 1660-talet och omkring 1680. Till Tessins övriga kyrkliga byggnadsverk hör det karolinska gravkoret vid Riddarholmskyrkan och ombyggnad av Maria Magdalena kyrka i Stockholm. Abraham Winantz, adlad Svansköld, 1644-1709, var Tessins d ä styvson och ledde fullbordandet av domkyrkan 1692-97. Han studerade för styvfadern, utbildades till ornamentstecknare och ritade bl.a. förlagor till skulpturutsmyckningen av flottans fartyg i Karlskrona. Efter Tessins d ä:s död 1681 fortsatte han arbetet med ombyggnaden av Borgholms slott under Erik Dahlbergs ledning. På 1690-talet arbetade han med konstruktionsritningar till Trefaldighetskyrkan i Karlskrona och amiralitetets byggnader. Efter 1697 arbetade Svansköld vid Tessins d y:s sida som biträdande stadsarkitekt och hovarkitekt bl.a. vid uppförande av Stockholms slott efter branden. Nikodemus Tessin d y, 1654-1728, stod arkitekt till domkyrkans altaruppsats. Hans dragning till Berninis stil återspeglas i hans förslag till altaruppsatser bl.a. för Stockholms slottskyrka och Vor Frelsers Kirke i Köpenhamn. Han fortsatte sin fars arbete med kyrkobyggnader i romerskt skolad klassicism bl.a. vid uppförandet av Trefaldighetskyrkan och Fredrikskyrkan i Karlskrona och Kung Karls kyrka i Kungsör. Hans Wachtmeister, 1641-1714, var “inspektor över kyrkobygget under sista byggnadsskedet” på uppdrag av kung Karl XI. Wachtmeister var amiralguvernör, befälhavare över flottan (som var förlagd till Kalmar under en övergångsperiod på 1680-talet) och 1680 generalguvernör över Kalmar och Blekinge län. Wachtmeister anförtroddes 1679 uppgiften att anlägga den nya staden Karlskrona och är begravd i Trefaldighetskyrkan där. Anders Knutsson, död 1679, var byggmästare och arbetade vid fortifikationen på 1650-talet och vid domkyrkan från 1660-talets mitt. Per Månsson var byggmästaren som efterträdde Knutsson 1679 och var verksam vid domkyrkan ännu 1689. Rudolf Bientz, 1659-1710, född i Basel, var byggmästare och verksam i domkyrkan 1692-1702 då han flyttade till Karlskrona och var där verksam vid uppförandet av Trefaldighetskyrkan och som amiralitetsbyggmästare. Han är begravd i Trefaldighetskyrkan. |
