Stäng fönster Västervik kn, ODENSVI PRÄSTGÅRD 2:1 ODENSVI KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Sockenbeskrivning Odensvi socken ligger i det nordvästra hörnet av Tjust härad ungefär 20 km väster om Gamleby. Socknen är medeltida och benämns i skrift 1355 som Odenswij. Det fornnordiskt klingande namnet är sammansatt av guden Odens namn och ordet ”vi” som betyder helig plats eller offerplats. I socknen finns ca 400 kända fornlämningar som bl a omfattar ett flertal järnåldersgravfält och rester av ett par fornborgar. Landskapet är kuperat och med mycket skog och med odlingsmarker främst belägna i dalgångarna. Skogs- och jordbruk var länge dominerande näringar, men här fanns även bl a sågverk, cementgjuteri, snickerifabrik och mejerier. Den största sjön är Kyrksjön i socknens mitt. Socknens historia är starkt förknippad med de tre stora godsen, Odensviholm, Ogesta och Kulla som ännu in på 1950-talet upptog största delen av socknen. Under 1700-talet ägde lagman Granschoug samtliga tre godsens som sedan delades mellan hans tre döttrar. Som en krans runt socknens utkant ligger större och mindre byar såsom Skälhem, Källarhult, Smitterstad, Karrum, Boda m fl. Odensvi kyrka Odensvi kyrka är en nyklassicistisk kyrka byggd 1774-76 i en för tiden något ålderdomlig och lokalanknuten stil. Den kan stilmässigt jämföras med kyrkorna i exempelvis Döderhult, Södra Vi och Järeda. Långhuset är ovanligt brett, takfallet är brant och det låga tornet har lanternin i två avsatser. Förutom förstorade fönsteröppningar med goticerande spröjsar är kyrkans exteriör oförändrad sedan den byggdes. Kyrkans interiör är i stort välbevarad och utgör med sitt trätunnvalv, sin ljusa färgsättning och de stora ljusinsläppen en god representant för det sena 1700-talets lantliga kyrkor. Vissa förändringar har dock genomförts genom åren. Bänkinredningen i långhuset byttes ut 1896 och byggdes om på 1950-talet. En läktarunderbyggnad har också tillkommit. Altaruppsatsens och predikstolens nyklassicistiska uttryck sammanfaller väl med altarring och läktarbröstning som också är från tiden. Den pampiga orgelfasaden kombinerar stildrag av stram nyklassicism och sirlig rokoko. Av stor betydelse för upplevelsen av kyrkorummet är också de bevarade korbänkarna delvis byggda av material från den gamla kyrkan. Bevarad bänkinredning finns också på läktaren. I sakristian finns en ovanlig och för länet unik företeelse i form av en läktare med förvaringsskåp. Delar av de äldre inventarierna förvaras i tornet. Dessa har ett högt kulturhistoriskt värde och hör samman med kyrkans och socknens historia. Kyrkogårdens historik Nuvarande kyrka och kyrkogård är belägna på platsen för en tidigare kyrkobyggnad med rötter i medeltiden. Redan från första tid omgavs säkerligen kyrkan av en kyrkogård där socknens invånare begravde sina döda. Det finns inget källmaterial som kan kasta ljus över hur kyrkogården såg ut så långt tillbaka. Från 1600-talets finns det uppgifter om att det fanns en klockstapel, år 1640, och att en helt ny uppfördes år 1694. När den första kartan upprättades som visar kyrkogården mer i detalj var denna redan drygt 500 år. Det var inför bygget av den nya kyrkan som det gjordes en uppmätning av den gamla kyrkan och dess närmaste omgivningar. På denna karta från 1773 visas dels läget och utsträckningen för den gamla kyrkan och kyrkogården och dels den tänkta planen för den nya kyrkan och kyrkogården. Även prästgårdens gamla läge sydost om kyrkogården liksom klockarebostaden i öster redovisas. Det är osäkert hur nära man i verkligheten följde de uppgjorda planerna. Säkert är dock att kyrkan fick en delvis annan utformning än vad man tänkte sig när kartan upprättades. Förmodligen genomfördes inte heller förändringen av kyrkogården fullt ut. Den var tänkt att ändras så att den fick en symmetriskt rektangulär form, inramad av en bogårdsmur. Men om man jämför dagens gränser med de gamla kyrkogårdgränserna på kartan ser man att de överensstämmer till formen, även om senare utvidgningar skett i väster, öster och i norr. Det är intressant att notera den tänkta dispositionen av gravarna. Den bestod av en uppdelning mellan socknens jordägare, som tilldelades gravplatser på de traditionellt finaste platserna rakt söder om kyrkan, och de obesuttna, som tilldelades platser längre ut mot kyrkogårdens ytterkanter i öster och väster. Socknens allra mäktigaste familj, Granschoug, bereddes gravplatser i en krypta under koret i den nya kyrkan. Genom senare lantmäterihandlingar framgår att kyrkogården utvidgades åt väster i omgångar. Första gången var 1853, sedan ytterligare en gång 1881. Båda gångerna var den näraliggande Odensvi prästgård som fick avstå jord åt kyrkogården. Från och med 1900-talets första decennier finns fotografier som visar hur kyrkogården såg ut vid den tiden. Från 1922 finns ett fotografi som visar kyrkogården öster om koret, med bla Gunnar Wennerberg grav. Fotografiet visar att områdena närmast gravarna bestod av öppen jord som krattats i raka linjer. Själva gravplatserna bestod av upphöjda jordbäddar med omsorgsfullt tilljämnade kanter. Ovansidan på jordbäddarna var täckta med murgröna. Grav- platserna var också prydda av urnor med blommor, och i nära anslutning stod små sittbänkar. Detta foto ger en bild av hur de besuttnas gravar såg ut vid den här tiden. På ett fotografi taget 1929 ser man en del av kyrkogården framför västtornets ingång. Där syns hur det såg ut på kyrkogården på ett lite enklare område. Träkors av olika typer utgör den dominerande gravvårdstypen. Det finns både ljusa och mörka kors vilket tyder på att de har varit målade. Skyltar för inskription finns på korsens mitt. Mönstret bryts endast av några enstaka höga gravvårdar av sten. Fotografier visar en hel del lägre vegetation, förmodligen murgröna, av mindre vårdat slag än vad vi är vana att se idag. Gravvårdarna är vända med ”framsidan” åt väster. 1942 lämnades tillstånd att uppföra en bisättningskällare vid kyrkan enligt förslag från arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Det är osäkert om förslaget följdes för beskrivningen i tillståndsansökan stämmer inte riktigt med hur källaren ser ut idag. I början av 1950-talet planerades för en utvidgning av kyrkogården. Förslaget utarbetades av Erik Palmgård, Kalmar läns norra hushållningssällskap, Västervik. Förslaget innebar en utvidgning åt norr. I samband med utvidgningen flyttade man den gamla stödmuren ca 15 meter åt norr, så att den kom att utgöra ny nordgräns för kyrkogården. Det utvidgade området bredde ut sig från kyrkogårdens västra kortsida och fram till i linje med tornet. Det nya området utformades enligt tidens ideal med gravrader i nord-sydlig riktning med låga rygghäckar emellan. Marken gjordes helt grästäckt. Troligtvis var det samtidigt som man även omdanade kvarter C, söder om kyrkan, så att det fick sitt nuvarande utseende med gräs och rygghäckar. År 1968 upprättades en ny gravkarta. På den syns att förslaget som upprättats dryga tio år tidigare hade utförts nästan till punkt och pricka. 1977 gav tillstånd från länsstyrelsen att genomföra efter förslag om utvidgning av trädgårdskonsult Harry Jemander, Linköping. Det nya området ligger rakt norr om kyrkan, som en förlängning av 1950-talets utvidgning. Utformningen är liknande den på 1950-talsområdet, med gräs och rygghäckar. 1980 gavs tillstånd till uppförande av en personal- och förrådsbyggnad. Denna byggdes i kyrkogårdens nordöstra hörn och har ett enkelt utförande med platt tak och ljusmålade väggar med träpanel. Vid schaktning för vatten- och avloppsledningar 1983 fann den antikvariska kontrollanten en del ben efter människor, men inga spår efter den gamla kyrkan. Grävningarna gjordes från det nordvästra hörnet mellan långhuset och tornet ut mot den norra sidan 1999 gavs tillstånd av länsstyrelsen att anlägga minneslunden på norra sidan av kyrkan. |
