Stäng fönster Västervik kn, VÄSTERVIK 5:16 GAMLA KAPELLET
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Begravningsplatsens historik Omkring 1910 påbörjades en diskussion om anläggande av en ny kyrkogård i Västervik, då den gamla ansågs för trång. Olika lämpliga platser föreslogs. År 1911 beslutade kyrkostämman att den nya begravningsplatsen skulle anläggas söder om vägen mellan Karstorp och Örserum, sydost om Västerviks stad. Den 23 november 1913 invigdes Nya kyrkogården som till ytan upptog den nordvästra delen av dagens begravningsplats med Hornsvägen och Kyrkogårdsvägen som avgränsningar i väster och norr. Se karta s. 7. År 1913 inköptes också en tomt i Örbäcken vid begravningsplatsen för uppförande av ”bostadslägenhet med uthus för dödgrävaren och tillsyningsmannen”. Huset finns ännu bevarat intill kyrkogården i nordväst vid Hornsvägen, men avyttrades från församlingens ägo 1954. Exakt hur 1913 års begravningsplats var utformad är oklart. Av gravkartan och bevarade gravvårdar att döma fanns köpegravar som en krans kring områdets ytterkant, samt i större koncentration kring ingången som sannlikt var i norr. Linjegravarna fanns i områdets inre delar. Redan 1920 behövdes större ytor för begravningar och en utvidgning skedde i söder och öster. Vid samma tid byggdes också redskapsbodar och likbod. Två år senare uppfördes det Gamla begravningskapellet, ritat av Albert Flink, Stockholm. Detta brukades för begravningscermonier fram till 1982 då S:ta Maria kapell uppfördes. Efter 1920 års utvidgning står det klart att kyrkogårdens huvudingång var i norr. Där finns ännu en lindallé planterad mellan den forna ingången och det då nyuppförda kapellet i söder. Allén sträcker sig också delvis längs en öst-västligt löpande gång. Troligen fanns denna ingång redan 1913. Vid 1920 års utvidgning anlades ett större köpegravsområde söder och öster om det nya kapellet. Detta utformades utan häckar och med grusbelagda gravplatser omgärdade av stenramar. Större och mindre köpegravsplatser anlades också längs hela södra delen av begravningsplatsen. Nya gångsystem västerifrån och mot kapellets ingång anlades också vilket gör det troligt att nuvarande kyrkogårdsingång i väster härstammar från denna tid. I väster anlades också ett annorlunda utformat parti med åtta större gravplatser anlagda i en cirkel kring en tall. Kyrkogårdens många höga tallar planterades under 1910- eller 20-talet. År 1932 inköptes ett större område dels från Vassbäck i söder, dels från Västerviks stad. Kyrkogården utvidgades därmed ytterligare i söder och öster. Områden med större och mindre köpegravar samt urngravsområde i söder tillkom därmed. Dessa anlades med omsorgsfulla häcksystem av måbär (sedan 1990-talet ersatt av avenbok) som delade in kvarteren i mindre rum och omgärdade det nya linjegravsområdet i sydöst. Kring många av gravplatserna i flera sammanhållna rader sattes buxbomhäck. Troligen tillkom även nu de av buxbom omgärdade gravplatserna väster om kapellets ingång. En bred gång som löper i öst-västlig riktning över hela den sammanhållna kyrkogården anlades också i samband med 1932 års utvidgning. På 1970-talet byggdes kontor samt personal- och maskinlokaler öster om begravningsplatsens östra avgränsning. Klockstapeln invigdes 1970 och 1979 anlades den första minneslunden i anslutning till denna. På 1970-talet omdanades också stora delar av den äldsta delen av begravningsplatsen, där linjegravar tidigare funnits och där nu det sk. 3000-området finns. Den senaste utvidgningen genomfördes 1982 då området utökades markant i söder och väster med områden för såväl kistbegravningar som urnbegravningar. Då anlades också en andra minneslund. Vid samma tid uppfördes S:ta Maria kapell i det sydvästra området. Kapellet är ritat av Lennart Arfwidsson, Västervik. Nyligen har ett område i väster iordningställts för kombinerad urn- och asklund. |
