Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stenungsund kn, JÖRLANDA KYRKA 1:1 JÖRLANDA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995: JÖRLANDA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1181, år 1900: 1701, år 1995: 3632

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger strax sydväst om villasamhället. Pastorsexpeditionen (och gamla prästgården) är belägen ca 300 m norr om kyrkan. Kyrkplatsen ansluter till en å som rinner ut i Hakefjorden mellan fastlandet och Tjörn. Läget är centralt i den öppna odlingsmark som förekommer i närheten av kusten. Jörlanda socken vätter mot Hakefjorden och är belägen ca 7 km söder om Stenungsund.

RASERAD KYRKAN / RUIN - I: Den gamla stenkyrkan bestod, när den brann 1921, av långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr samt västtorn. Av den äldsta stenkyrkan, troligen från äldre medeltid, återstod då större delen av långhuset. Uppgifter i kyrkans arkivalier tyder på att den haft ett smalare kor i öster (dess östliga avslutning är inte säkert känd). Ett vapenhus av sten uppfördes 1626-27. Åren 1825-26 ombyggdes kyrkan i öster och erhöll ett tresidigt korparti. Ett kombinerat vapenhus och trapphus i trä uppfördes samtidigt i väster. Vapenhuset från 1600-talet revs och en tidigare fristående klockstapel från 1740-41 förbands därmed med kyrkan. Kyrkan brann 1921, varefter en ny uppfördes på samma plats och med delvis identiska mursträckningar.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: På samma plats och i möjligaste mån på den gamla kyrkans grundmurar byggdes den nuvarande kyrkan 1924-26 efter ritningar av Sigfrid Ericson. Jörlanda nuvarande kyrka, som smalnar av något mot öster, består av ett enskeppigt långhus med ett tresidigt avslutat kor mot öster i samma bredd, en sakristia norr om detta samt ett brett västtorn vars bottenplan fungerar som vapenhus. Kyrkan har murade väggar utom beträffande tornet, som är av trä.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriörens utformades med utgångspunkt från den brunna kyrkans karaktär. Tornhuven har rundad form. Kyrkorummet täcks av ett tunnvalv och domineras av den praktfulla altaruppsats som räddades vid branden men erhöll svåra skador. Den är arkitektoniskt uppbyggd med snickerier som anses vara utförda 1685 vid Hans Swants verkstad. Ursprungliga altartavlan hänger nu på annan plats i kyrkan. Nuvarande oljemålningen är tillskriven J. A. Holmqvist 1894. Efter 1921 kompletterades skadade och saknade delar av bildhuggare Johan Björk. Även gamla kyrkans predikstol från 1699 förstördes vid branden. Den nuvarande är en fri efterbildning, ritad av Sigfrid Ericson som även ritat läktaren i väster och den öppna bänkinredningen.
Dopfunt av glimmergnejs, 1200-talets förra hälft. Svårt skadad 1921.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.