Stäng fönster Uppsala kn, KÅBO 1:72 GAMLA KYRKOGÅRDEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogården togs i bruk år 1794 som domkyrkoförsamlingens allmänna begravningsplats. Bakgrunden till den nya kyrkogården var att Kungl. maj:t år 1783 utfärdade förbud mot försäljning av familjegravar i kyrkorna samt uppmanade församlingarna att utse lämpligare begravningsplatset än i kyrkorna och på kyrkogårdarna. Vid den här tiden gravsattes många döda inne i kyrkorna och kyrkogårdarna var ofta överfulla. Främst av hygieniska skäl kom begravningar i kyrkorna och på städernas kyrkogårdar att förkastas. Man ansåg att begravningsplatserna borde ligga utanför städerna som sunda och välskötta parker. Uppsala kyrkogårds historia tog dock sin början redan på 1600-talet, då den anlades som fattig- eller hospitalskyrkogård strax utanför Uppsalas västra stadsgräns vid St Olofsgatan mynning. Den äldsta graven på kyrkogården är professorn, akademiräntmästaren och riksantikvarien Olof Verelius’. Han dog 1682 och i sitt testamente anvisade han medel för inhägnad av Hospitalskyrkogården. Verelius hade friköpt sin grav år 1676 och gjort en donation till Hospitalet. Han lät mura en underjordisk gravkammare med stenvalv och täcka denna med jord. Gravstenen har formen av en stor runsten och restes 1698 av Olof Rudbeck. Graven för tankarna till en förhistorisk ättehög. Den äldsta delen av kyrkogården omfattar området närmast nordost om det gamla gravkapellet. Arkitekten Gustaf af Sillén upprättade år 1801 ett förslag till utvidgning och indelning av kyrkogården samt ritningar till ett nytt, centralt placerat gravkapell och en stenmur med pelare, galler och grindar, utefter kyrkogårdens östra och södra sida. På Silléns plan möter vi för första gången de diagonala gångarna mot Åsgränd och St Olofsgatan. Den första kyrkogårdsutvidgningen skedde år 1802 sedan staden överlåtit den gamla tobaksplanteringen söder om kyrkogården fram till nuvarande Engelska parken. Här inrättades år 1805 begravningsplats även för Bondkyrko socken. Det var också i början av 1800-talet som de för kyrkogården så karakteristiska almarna planterades längs gångarna. Raderna av träd skulle enligt tidens synsätt inte bara göra kyrkogårdarna till angenäma parker utan de ansågs även ha en hygienisk effekt. Man trodde nämligen att träden kunde rensa både mark och luft från sjukdomsalstrande gifter. Vidare tillkom den än idag bevarade kyrkogårdsmuren med stenpelare, järngaller och grindar. Den andra kyrkogårdsutvidgningen skedde 1834-37 efter att nio tunnland åkermark inköpts väster om kyrkogården fram till stadsdiket. Även nu fick Bondkyrko socken del i utvidgningen och bidrog till byggande av muren. Den tredje utvidgningen skedde 1852-58, varefter kyrkogården fick den bredd den än idag har mellan Engelska parken och St Johannesgatan. Även denna del försågs med stenmur. 1898-1901 skedde ytterligare utvidgningar åt väster då områdena på bägge sidor om Villavägen införlivades med kyrkogården. Sedan ytterligare utvidgningar skett kunde man år 1950 inviga kyrkogårdsområdet söder om den plats där Stillhetens kapell senare byggdes. Därmed hade kyrkogården fått sin nuvarande utbredning åt väster fram till Krongatan. År 1959 upprättades förslag till Ängskyrkogården av trädgårdsarkitekt Ulla Bodorff. Ängskyrkogården är belägen norr om den del som invigts 1950 och är förmodligen den sista utvidgningen av Uppsala kyrkogård. Ängskyrkogården har som namnet antyder en öppnare karaktär än de äldre delarna av kyrkogården som nästan uteslutande består av rätvinkliga gravkvarter med grusgravar och trädplanteringar. De delar av kyrkogården som tillkom från 1900 och framåt har inte försetts med några stenmurar utan omges i stället av häckar. Undantaget är dock Ängskyrkogården som delvis omges av en omsorgsfullt murad tegelmur uppförd efter ritningar av arkitekt SAR Folke Hedérus. Bebyggelsen på kyrkogården speglar kyrkogårdens utveckling under 1800- och 1900-talen. Det äldsta kapellet uppfördes på 1810-talet enligt Silléns förslag från 1801. Det var utformat som ett klassiskt grekiskt tempel. På 1880-talet ersattes det av ett nytt gravkapell som uppfördes enligt ritningar av stadsarkitekten C. A. Ekholm. Det nya kapellet var större än det gamla och uppfördes några meter längre västerut på kyrkogården. Även det har en tidstypisk utformning med detaljrika, slätputsade fasader i nyrenässansstil. Kapellet togs ur bruk 1973 men används sedan år 2001 som gudstjänstlokal av Uppsala grekisk-ortodoxa församling. Behovet av ett nytt kapell på kyrkogården ledde till att Kyrkofullmäktige anordnade en arkitekttävling om nytt kapell på Ängskyrkogården. Det vinnande förslaget, Stillhetens kapell, var utformat av arkitekt SAR Gösta Wikforss, Uppsala. Det nya kapellet i karakteristisk modernistisk stil invigdes 1963. Ekonomigården vid Villavägen uppfördes 1964-65, även det efter Gösta Wikforss ritningar. Den gamla ekonomigården för Domkyrkoförsamlingen ligger nära södra ingången intill kv Kemikum. Där ligger även den s.k. lökboden som inrymde Bondkyrko sockens lokaler med kontor och förråd. Den byggdes efter ritningar av stadsarkitekt Gunnar Leche och byggdes 1939. Det var först 1963 som kyrkogårds-förvaltningen för de båda församlingarna slogs samman, när Uppsala kyrkliga samfällighet bildades. Minneslunden på Ängskyrkogården togs i bruk 1974. Den 28 september 1995 invigdes minnesplatsen över de omkomna vid M/S Estonias förlisning ett år tidigare. Platsen är belägen på Ängskyrkogården och utformades av konstnären Ragnhild Brodow och kyrkogårdsarkitekt MonicaSandberg. |
