Stäng fönster Härnösand kn, ÖN 2:48 HÄRNÖSANDS DOMKYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Härnösands första stadskyrka byggdes troligen kort efter det att staden grundats 1585. Denna kyrka tjänade i utvidgat skick som domkyrka då Härnösand blivit stiftsstad 1647. Den fick omfattande skador vid rysshärjningarna 1721 men fortlevde under ständiga reparationer ända fram till 1842, då den revs för den nya kyrkan Inga av de nybyggnadsförslag som framlagts mellan 1783 och 1838 förverkligades. Den nya domkyrkan uppfördes åren 1842-46 efter ritningar av Johan Adolf Hawerman med A.M. Atterberg från Stockholm som byggmästare. kontrollant var byggmästare Anders Jacob Åkerlund från Härnösand. Invigningen ägde rum den 28 juni 1846 och förrättades av ärkebiskopen Carl Fredrik af Wingård. PLAN OCH MATERIAL - Treskeppig långhuskyrka med ett kort och brett tvärskepp i öster och halvcirkelrundat kor. Torn över korsmittten. Sakristia inrymd i den norra tvärskeppsarmen, motsvarat av förråd i den södra. Tre ingångsportar i väster (ursprungligen endast en), två i tvärskeppets östmur. Byggd i sten, fasader slätputsade och avfärgade i vitt, sockel i huggen granit, kalkstensomfattningar kring portalerna. Kopparplåt på tak och torn. EXTERIÖR - Huvudingången i väster markeras av en kraftfull framskjutande tempelportik med fyra gjutna toscanska kolonner som bär en fronton. Västfasadens tornliknande sidopartier bär öppna lanterniner. Mittornet, liksom dess sockel, är åttkantigt med åtta ljudöppningar och fyra urtavlor och kröns av kupol med lanternin och spira. Korpartiets halvrundel har fem tätt sittande rundbågiga fönster. Dess låga halvkupol har överljus genom en lanternin. Nord- och sydfasaderna har nio rundbågiga fönster vardera, varav tre kopplade på respektive tvärskeppsfasad. Takfoten markeras genom en kraftig profilerad list som löper runt hela byggnaden. INTERIÖR - Innanför förrummet i väster öppnar sig det breda, tunnvälvda mittskeppet mot det ljusa koret med halvkupol och överljus. Tvärskeppet markeras med kraftiga murpelare, stöd för tornet, med bågöppning och kolonner mot mittskeppet. Ljuset från långhusfönstren faller in i mittskeppet genom högväggens fem bågpar, burna av korintiska kolonner. Sidoskeppen är låga med plana tak och hälften så breda som mittskeppet. Läktare löper över sidoskeppen och även genom tvärskeppet. Den konvexa orgelläktaren bärs av två par toscanska kolonner. Kyrkorummet har genomgått en rad stora restaureringar, de mest genomgripande 1895-97, 1934-35 samt 1974-75. De har främst påverkat utsmyckning och fast inredning samt färgsättning. Vissa inventarier överflyttades från den gamla kyrkan, bl.a. en svit målningar av Carl Hofverberg från 1745-78, nu upphängda i väggfälten mellan långhusets fönster. Ursprungligen var kyrkans inre klassicistiskt osmyckat med vitputsade valv och väggar och sparsmakade accenter i guld. Framför de fem korfönstren med klara glas stod ett högt kors med törnekrans och svepduk, nu på norra tvärskeppsläktaren. Det ersattes 1934 av den nuvarande altaruppsatsen, som skapats av figurer och delar från gamla kyrkans altaruppsats och predikstol, snidade 1728 av Petter Norberg och Petter Fors. Altaruppsatsens korsfästelsescen är målad av David von Cöln (död 1763). Även de flankerande figurerna, Fides och Caritas, troligen av Magnus Gran, kommer från den gamla kyrkan. Absidkupolens medaljonger tillkom 1905, korfönstren i starka blå toner 1975. Predikstolen tillverkades för den nya kyrkan av J. P. Jansson och L.Norrman efter ritningar från ÖIÄ. Orgeln byggdes för den gamla kyrkan av Johan Niklas Cahman 1733 med fasaddekor av Magnus Granlund 1745. Då den uppsattes 1845 justerades fasaden av Johan Gustaf Ek. Det nuvarande orgelverket byggdes 1975. Den öppna bänkinredningen ritades av Agi Lindegren 1895 och ersatte en sluten i fyra kvarter. Tunnvalvets och halvkupolens dekor i stuck och målning ritades av Lindegrewn 1895. Indelningen med tvärgående bårder, mittfält och stuckdekor med parstående änglar med kartuscher och girlanger utfördes då, medan medaljongerna i korkupolen och figurscenerna i mittfälten tillkom senare, 1905 (koret av Caleb Althin) och 1934 (tunnvalvet av Gunnar Torhamn). Nuvarande färgsättning är ljus, med väggar i krämvitt, snickerier i gråvitt och guld. Kolonnernas brunrosa marmorering tillkom på 1930-talet. Mot detta står altaruppsättningens, orgelns och valvdekorens mer mättade barockkulörer och korfönstrens blåtoner. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Stockholm 1997 |
