Stäng fönster Norrköping kn, SANKT OLAI KYRKA 1 SANKT OLAI KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - NORRKÖPINGS SANKT OLAI BEFOLKNINGSTAL - 1805: 9428, 1900: 22554, 1995: 11283 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida stadsförsamling. Norrköpings tyska (nu Norrköpings Hedvig) utbruten 1613, Norrköpings norra (Norrköpings Matteus) utbruten 1885. LÄGE OCH OMGIVNING - Norrköping hade under medeltiden två kyrkor, Sankt Olai och Sankt Johannes. Sankt Johannes omnämns först år 1417, senare än Sankt Olai, men har av tradition ansetts vara den äldre. För detta talar också läget i den medeltida stadens mitt på dess högsta punkt. Sankt Olai ligger mer perifert, vilket talar för att den centrala marken då redan var upptagen av bebyggelse. Sankt Olai kyrka omnämns tidigast 1350. Patronatsrätten innehades då av Askeby kloster. Kyrkan ligger idag mitt i staden. Kyrkogården har minskats flera gånger till följd av gaturegleringar. Invid Drottninggatan uppfördes i mitten av 1700-talet ett klocktorn, det s.k. Stadstornet. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkans utformning är inte närmare känd. Medeltida tegel, som påträffats i anslutning till den nuvarande kyrkan, antyder att den varit av murad och haft ribbvalv. Möjligen brunnen vid stadsbranden 1567 och därefter ersatt med ett nybygge. II: En träkyrka, av i övrigt okänd utformning, uppfördes troligen efter stadsbranden 1567. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes något norr om den gamla. III: En stenkyrka uppfördes 1614-26. Planform och storlek erinrade om den nuvarande kyrkan, men dess utformning kan inte beläggas i detalj. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats och åtminstone delvis på samma grund. Sakristia med gravvalv under mark byggdes 1681 och revs 1855. Klocktorn byggdes fristående 1755, förhöjdes 1790, brann 1822 och återuppfördes 1825. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - IV: Den nuvarande kyrkan uppfördes i tegel 1766-67 efter Carl Johan Cronstedts ritningar. Den har korsformad plan bestående av ett treskeppigt långhus, ett enskeppigt tvärhus, ett halvrunt korutsprång i öster och en sakristia i norr (först den gamla från 1681, därefter en ny ritad av stadsarkitekt Carl Th. Malm 1855). EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De i gulbrunt putsade fasaderna livas upp av strävpelare. Västgaveln dominerar med sin tvåvåniga barockfasad med fronton. Långhuset har sadeltak i två fall, valmat över korsarmarna. Kyrkorummet har tunnvalv, sidoskeppen plana trätak. Altartavlan av Pehr Hörberg utfördes 1797, predikstolen är ritad av Jacob Wulff och utförd 1800 av Carl Fredrik Beurling. På 1870-talet genomfördes omfattande förändringar i interiören efter ett förslag av Carl Theodor Malm, utvändigt ombyggdes tvärskeppens gavlar. På 1890-talet dekorerade arkitekt Agi Lindegren kyrkorummet med stuckornament, målningar och glasfönster i barockstil. Vid en stor restaurering 1945-49 (Erik Fant och Kurt von Schmalensee) avlägsnades denna dekor och den ursprungliga inredningen återinsattes eller rekonstruerades. Den befintliga, slutna bänkinredningen efter 1700-talsförebild ersatte 1870-talets öppna bänkar. Samtidigt byggdes ingång till sakristian och läktarunderbyggnad. I exteriören återfick tvärgavlarna sitt ursprungliga utseende. Större renoveringar har även utförts 1961-62 och 1998, varvid bl.a. bänkar borttagits för att utvidga koret och ett dopkapell iordningställdes i södra sidoskeppet. Interiören har efter återrestaureringarna en relativt enhetlig gustaviansk prägel. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. |
