Stäng fönster Borgholm kn, LÅNGLÖTS KYRKA 1:1 LÅNGLÖTS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Förestående historik grundar sig på arkivmaterial från ATA och länsmuseets arkiv men också till stor del på Ragnhild Boströms bok Långlöts kyrka: Långlöts kyrka är uppförd på norra delen av ett gravfält som varit i bruk från 200-300 talet före Kristus fram till 1000-talets slut. Området har följaktligen använts till att begravs folk långt innan den första kyrkan uppfördes på platsen. Man har även hittat runstensfragment som kan dateras till 1000-talet. Kyrkogården har idag samma utsträckning som i slutet av 1600-talet enligt en lantmäterikarta från 1683. En stor ask växte utanför korets södra sida, synliga på 1600-talets teckningar. På Rehzelius teckning från 1634 syns ett stort träd vid södra sidans sakristia. Likadant ser det ut på P Törnewalls ritning från 1673. Ett benhus uppmurades år 1766 i enlighet med beslut, fattade 1753 och 1765. Troligen låg det på kyrkogården, men uppgifter saknas om dess placering. Man kan också tänka sig att det sk kornhuset, vilket låg i nordväst vid långhusets norra mur, har ändrats till benhus. Kornhuset kan ha varit medeltida men knappast yngre än 1600-tal. Huset revs i slutet av 1700- eller 1800-talet. I början av 1800-talet var muren högre än nu och hade träportar under sadeltak i norr och söder, reparerade eller helt nygjorda 1740. År 1819 beslöt man att göra nya mindre luckor i norr och söder, samt en ”ny kyrkport” emot västra kyrko-dörren” År 1817 gjorde N I Löfgren en teckning av kyrkan och kyrkogården från sydväst. Kyrkan omgärdades då av en mur med stigluckor i norr och söder på samma ställen som idag. Ahlqvist skriver omkring 1820 ” På kyrkogården finns några sköna löfträd, som gifva ett dystert och imponerande intryck.” År 1823 beslöt man dock att plantera ytterligare träd på kyrkogården, askar vid norra sidan samt rönn eller oxel på västra sidan. ”på så sätt att hwarje Byelag deri tager del, sätter ett litet staket omkring hwarje plandterat träd, och sedemera underhåller träden, medelst planterandet av nya, ifall några skulle dö ut”. På N I Löfgrens teckning från 1823 syns ett antal trekantiga vårdar möjligen av trä samt något som sannolikt kan ses som liggande hällar. En gång löper från söder fram till den då placerade södra ingången. Man ser också på avbildningen att kyrkogården sluttade kraftigt mot öster. För att komma till rätta med lutningen på kyrkogården togs under 1800-talets sista decennium jord från gravområdets västra del och användes till att höja den östra delen. Även på 1920- talet gjordes liknande nivåförändringar, vilka medförde att å ena sidan äldre gravar i väster nu ligger alltför nära markytan, medan å andra sidan östra kormurens grundsockel befinner sig under markytan. Det tidigaste, äldsta beviset för att man begravt folk på platsen är de hällkistor som påträffades i anslutning till kyrkogården i samband med kyrkogårdens utvidgande enligt uppgift av F J Bahrendtz år 1893. åt vilket håll kyrkogården utvidgades är dock inte känt. Redan år 1933 konstaterade Manne Hofrén att gravhällen på kyrkogården, en stor häll med ringar i hörnen, vid södra porten, är alldeles söndersprucken och bör lagas. Han ställde då frågan om den möjligen kunde flyttas in i kyrkan och placeras i korgolvet. Detta kan dock aldrig ha blivit verkställt då hällen fortfarande ligger kvar ute på kyrkogården. Hällen hade, enligt uppgift, tidigare varit placerad på den norra sidan av kyrkan. Vid schaktningsarbeten för kyrkans pannrum år 1937 påträffades två stensatta gravar orienterade i nord-sydlig riktning. År 1949 gjordes en enkätundersökning rörande kyrkogårdarna på initiativ av Växjö stift. Församlingarna fick svara på några få frågor om sina kyrkogårdar. Svaren från Långlöt församling berättar något om hur kyrkogården då såg ut. Ingen utvidgning är känd. Kyrkan omgärdas av en kyrkogårdsmur och utmed muren och på kyrkogården var askar planterat. Runt omkring gravplatserna var häckar av buxbom planterade. Inga kända gravsättningar fanns i kyrkan och heller inga gravvårdar. Både enskilda men också allmänna gravar fanns på kyrkogården. Det gick inte att se att vårdarna var samlade för bysamfälligheterna. Enstaka gravkullar fanns, och på barngravar var de runda. Några var utslätade och belagda med singel eller grus. Gravvårdarna var ofta av kalksten och de borde inte vara högre än en meter. Två hällar fanns på kyrkogården. Den ovanligaste vården var den av cement, föreställande ett hus. Persondata är vanligt på äldre vårdar men idag vanligast med familjegrav. Kyrkogårdens äldsta vårdar berättade kyrkoherden vidare var från 1600-talet. I och med att prästgården såldes så köpte kyrkan mark både söder och norr om befintlig kyrkogård för att ha möjlighet att utöka kyrkogården vid behov. Kyrkans gångar försågs 1970 med belysningsstolpar och belades 1971 med kalkstensflis. Fragment av en ev del till en Eskilstunakista 1000-tal påträffades på 1970. På fotografier från slutet av 1960-talet och början av 1970-talet kan man se att flertalet av gravplatserna fortfarande var buxbomsomgärdade. Idag är det få gravplatser som har kvar någon form av omgärdning. Arbetet med att ta bort omgärdningar och så in gravplatserna med gräs påbörjades, med den östra sidan, i början av 1980-talet. Det var då vanligt att sådana förändringar gjordes för att rationalisera skötseln av kyrkogårdarna. En ekonomibyggnad uppfördes år 1989 i anslutning till norra kyrkogårdsmuren. Församlingen fick, 2001 tillstånd till och anlade en minneslund i den västra delen av kyrkogården. Den ritades av Ed Nilsson. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Boströ, Ragnhild, Långlöts kyrkor. Sveriges kyrkor- Öland. Stockholm 1973 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985. Håkansson. Gunnar. Öländska personminnen. Göteborg. 1942 Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996 Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se Muntliga uppgifter kyrkovaktmästare Leif Larsson samt före detta kyrkovaktmästare Karl- Gunnar Larsson (vaktmästare under åren 1980-2000) |
