Stäng fönster Mjölby kn, NORMLÖSA 7:1 NORMLÖSA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Det kan antas att kyrkogården sedan medeltiden vuxit fram runt kyrkan. Denna bör redan då haft den utsträckning den har idag, eftersom den medeltida tiondeboden står placerad i kyrkogårdens sydöstra hörn, långt från själva kyrkobyggnaden. Till kvarlevorna av den medeltida kyrkogården hör också de två stigluckorna, i nordöst och öst. Den östra är i original medan den nordöstra är en kopia från 1944 av en på 1800- talet riven stiglucka på samma plats. Till kvarlevorna av den allra äldsta kyrkogården kan också de sex fragmenten av två olika runstenar som förvaras i vapenhuset räknas. Den ena är känd sedan länge och utgör fragment av ett lock till en kalkstenskista från tidigkristen tid. Enligt Broocman hittades den på 2–3 alnars djup under jorden på kyrkogården 1823. Texten har av Brate och Wessén tolkas som ”Olov (kvinnonamn i detta fall) och………(reste denna sten efter NN, fader?) sin, som bodde i Örvad”. Sannolikt avses byn Örvad i grannsocknen Älvestad. De ytterligare tre fragment som finns i kyrkan bildar nedersta delen till en annan runsten. Texten är mycket fragmentariskt bevarad ” ……..efti……sin…..” Ridderstad anger också att det fram till 1860-talet fanns två delar tillhörande en medeltida gravsten framför altaret. Möjligen är denna densamma som idag ligger vid foten av predikstolens trappa. Texten enl Ridderstad +Sub hoc petra legitur corp (us) Ingnois Petri, cujus anim (a requie) seat in pace” Under denna sten ligger kroppen av Ingnois Petri, må han vila i frid. En vid restaureringen 1942–43 framkommen huggen stenplatta, som tidigare tolkats som en medeltida gravsten utan inskrift har senare omtolkats till ett äldre altarbord. Inne i kyrkan finns ett epitafium över Normlösas förste lutheranske sockenpräst, domus Nicholaus Eshelli (död 1570). Denne var tidigare munk i Vadstena kloster och gifte sig med en före detta nunna från samma institution. Stenen har en lång text på latin. Ett flertal gravstenar från 16- och 1700-talen finns bevarade. Flera stod till för ett par år sedan kvar på plats på kyrkogården. Numera är de inställda i vapenhuset (fyra stycken välbevarade exemplar) och i tiondeboden (lika många i betydligt sämre skick). Widegren beskriver kyrkogården som stor och vacker. Han anför också att tiondeboden skulle vara uppförd 1779 av klockaren Peter Palmgren, enligt en anteckning i kyrkoboken. Uppgiften rör troligen en ombyggnad eller restaurering. Den gällande gravkartan över kyrkogården upprättades redan 1947, men äger full giltighet ännu idag eftersom inga större omdisponeringar av kyrkogården skett sedan dess. En del förändringar kan dock noteras i jämförelse med äldre fotografier och bilder av kyrkogården. Äldst är ett flygfoto från 1935 som visar Normlösa kyrka på relativt stort avstånd. Till följd av den högt uppväxta trädvegetationen kan endast begränsade delar av den södra delen av kyrkogården (gravplatserna 44 –106) ses på bilden. Det framgår ändå att dessa ligger i de räta rader och med de grusgångar som ännu finns på samma ställe. Mellan gravraderna syns också häckar och gräsmattor, liksom idag. Året efter genomförde Bengt Cnattingius en fotodokumentation av tiondeboden, varvid också fotografier av den närmaste delen av kyrkogården gjordes. Av bilderna framgår att en del förändringar ägt rum i denna del av kyrkogården. Kring tiondeboden står en rad av skira unga björkar som är borttagna idag. Likadana björkar och till och med en gran står också på det område där statyn ”Guds hand” står idag. Av fotona framgår också att platserna närmast tiondeboden enbart bestod av grusgravar av olika utförande (gravplats 178–192 och 216-244). Samma förhållande syns ännu tydligare på ett flygfoto av okänd ålder som publicerades i en artikel i Östgöta Correspondenten 13/7 1973. På detta framstår ett regelbundet kvarter med avgränsade stenramar eller häckar tydligt i denna del av kyrkogården. Av flygfotot i ÖC verkar det som det är stenramar som avgränsar gravarna i kvarteret. Detta stämmer dock inte med de gravar som syns i Cnattingius mer begränsade vyer. Här är det låga häckar som syns. De låga häckarna i kombination med de unga björkarna ger ett lummigt och behagligt intryck. Av dessa två källor framgår att det tidigare funnits en skillnad mellan den östra och västra delen av den södra kyrkogårdshalvan. Den yttre delen av kvarteret liksom de östra delarna vilka synliga på Cnattingius och ÖC:s fotografier präglas av gruslagda köpegravar innanför låga häckar. De inre västra delarna av samma område präglats av raka rader av gravar i allmän linje synliga på flygfotot från 1935. Gränserna mellan dessa två delar av kyrkogården är inte klarlagda av denna dokumentation. Senast på 1950-talet har också denna del av kyrkogården börjat präglas av större köpegravar, sannolikt också här ursprungligen grusgravar, innanför låga häckar. Detta framgår av de bevarade stora låga breda gravstenar som dominerar området idag. Till exempel familjerna Mansfield, Strandh och Gunnar/Gunnarssons gravvårdar (gravnummer 76- 96) från denna tid omnämnda av andra skäl och på annan plats. Samma förhållanden antyds också på det flygfoto som togs av kyrkogården 1954 (se nedan), på detta kan man (med god vilja) mellan träden skymta ett betydligt större antal grusbelagda gravar än idag. Idag är gravraden längst i väster där troligen bara köpegravar legat mycket glest belagd. Sedan 1950-talet har inga större förändringar av kyrkogården genomförts. |
