Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Valdemarsvik kn, GRYT 1:1 GRYTS KYRKA OCH SANKT OLOFS KAPELL

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogårdens historik
I en beskrivning av Gryts medeltida kyrka (von Feilitzen 1945) finns en del uppgifter
även om kyrkogården. Under 1600- och 1700-talen var kyrkogården omgiven av en
ringmur med tre portar, en i öster, en i väster och en i söder. Varje gård svarade för sitt
stycke av ringmuren utom 1748-54 då en s k ringmurshjälp utgick från bondehushåll
och stortorpare. Själva underhållet togs då om hand av kyrkoherden och kyrkovärdarna.
Underhållet av de tre portarna (troligen stigluckor) verkar ha vilat på tre gods,
åtminstone under 1700-talet, enligt en fördelning dem emellan vid 1695 års
sockenstämma: östra porten åvilade Marsäter, västra porten Åbäck och södra porten
Breviksnäs. C F Broocman har en intressant notering om den västra kyrkporten i sin
sockenbeskrivning från 1760. Över porten fanns det likt en predikstol av sten, välvd och
med trappor, bönepall och pulpet. Där hade de ”Påviska Munkar” stått och bestänkt
folket med vigvatten. Efter reformationen ska den lutherska kyrkoherden använt
predikstolen att predika från eftersom allmogen under krigstid inte ”tilltrott sig hålla
gudstjänst” i kyrkan, fastän de utställt väktare på de högsta nästgränsande bergen.
Öppningen på predikstolen murades igen 1715 då ringmuren reparerades. Öppningen
var i kyrkoportens östra sida, alltså in mot kyrkogården, och trappan på den södra sidan.
7
En karta över Gryt från 1794 visar en närmast kvadratisk kyrkogård, samma
utsträckning som på häradsekonomiska kartan 1868-77. Inga speciella öppningar är
markerade i omgärdningen. ”Fattigestufvan” ligger öster om kyrkan, på gränsen till
kyrkoherdeboställets äng och ”Socknestufvan” ligger mer i söder.
När den medeltida kyrkan revs vid slutet av 1700-talet lät man enligt uppgift sakristian
stå kvar för att användas som materialbod. År 1848 byggdes den på och användes som
sockenmagasin. Troligen är det den påbyggnaden, som gör att sakristian (?)/kapellet ser
så stor ut. I samband med detta kan även körbanan på norra sidan ha tillkommit. År
1906 ändrades användningen åter och man inredde ett gravkapell på bottenvåningen. I
dag används det s k S:t Olofs kapell som kyrkorum. På övre våningen har man förråd.
År 1941 ansökte man hos Kungl. Byggnadsstyrelsen om att få bygga ett bårhus i
anslutning till gravkapellet. Bårhuset byggdes på kapellets norra gavel, väster om
körbanan upp till förrådet, f d sockenmagasinet.

Flera gravminnen, bl a i form av gravhällar, fanns i den gamla kyrkan. Delar av en trolig
gravhäll har hittats vid dräneringsgrävningar mellan Gryts kyrka och S:t Olofs kapell på
1970-talet och 1988. Hällen låg troligen i den gamla kyrkan och förstördes i samband
med att kyrkan revs. Andra hällar är bevarade. Vid ombyggnaden till gravkapell 1906
hittade man två familjegravar under golvet. De var täckta med stenplattor med årtalen
1715 och 1716. Båda dessa hällar är närmare beskrivna i en inventering av Gryt sockens
kyrka och omgivningar från 1829. I inventeringen nämns även von Feilitzska
familjegraven som är murad av tegel. Det är troligen gravkoret vid kyrkogårdens västra
gräns. Då fanns även en år 1669 upprest, ”nu” till hälften nedsjunken, minnesvård av
huggen sten över bonden Anders Jacobsson i Lervik. En minnesvård av marmor var rest
över kyrkoherden Joh Gust Hörling. Han var född 1759, kyrkoherde i Gryt 1812 och
dog 1819. Älskad och vördad. För Godt Upsåt, Rådig Verksamhet, Redligt umgänge.
Välsignelse öfver Hans Minne. Gravvården nämns också av W Tham i hans
sockenbeskrivning från 1854-55, men han uppger stenens material till porfyr.
Kyrkogården utvidgades mot söder enligt ett förslag uppgjort 1925 av arkitekten vid
Kungl. Byggnadsstyrelsen Ove Leijonhufvud. Det överensstämmer med dagens kvarter
C. På ritningen står det att endast den nordvästra delen, C 84-114, ska höjas till gamla
kyrkogårdens höjd och att den gamla terrassmuren och häcken bibehålls i öster. I övrigt
utförs nya terrassmurar och häckar, i söder enbart häck. Indelningen verkar vara
familjegravar utmed murarna och i nordväst, samt enkelgravar/linjegravar i mitten. Det
är den struktur som fortfarande är synlig på kyrkogården. Troligen har kyrkogården fått
en utvidgning redan tidigare, någon gång efter häradskartans tillkomst 1868-77. Det rör
sig om de södra delarna av kvarter A och B.
På 1940-talet var det aktuellt att anlägga en ny kyrkogård och Mellansvenska
Trädgårdsanläggningsbyrån i Örebro upprättade ett förslag. Den nya kyrkogården skulle
ligga ca 1 ½ km från Gryts kyrka. Planerna realiserades inte och i en beskrivning över
nytt förslag till utvidgning från 1957 står det att det tidigare förslaget ”fått en föga
lämplig placering långt från kyrkan och i omedelbar anslutning till diverse
förlustelseanordningar”. Förslaget från 1957 gäller en ny kyrkogård öster om kyrkan, en
placering som tidigare ansetts vara olämplig, och det är upprättat av konsulent Eric
Lindh vid Östergötlands läns hushållningssällskap. Gravarna ska placeras i dubbellinjer
i gräs och linjerna ska avskiljas med låga rygghäckar. Planritningen visar i stort den
struktur som finns idag. Den nya kyrkogården stod färdig 1966 och i Östergötlands
Dagblad ”vill man närmast gratulera trädgårdskonsulent Eric Lindh och
entreprenörfirman Tjust Perenna för utmärkta insatser vid lösningen av ett mångårigt
problem i skärgårdsförsamlingen.” ”Gångar och inrutningar med långa rader av
berberis, Potentilla futicosa och contoneaster omväxlar med kantplanteringar med en
myckenhet snöbär och rosentry. Flera arter av pil och björk finns smakfullt inordnade
med rönn, oxel hägg och skogslind.” Samma år beslutade delägarna i Gryts kyrkstallar
att låta kommunhen överta äganderätten till stallarna för att efter sanering iordningställa
en parkeringsplats på området.