Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Österåker kn, PRÄSTGÅRDEN 2:1 ÖSTERÅKERS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Österåkers kyrka uppfördes under slutet av 1100-talet. Den medeltida kyrkan bestod av ett långhus med ett smalare kor, samt ett kraftigt torn i väster, möjligen avsett som skyddsrum. En sakristia tillkom troligen på 1200-talet och under 1200- eller 1300-talet fick koret samma bredd som långhuset. Under 1400-talet förlängdes kyrkan åt öster. Ett vapenhus uppfördes i söder samt en ny sakristia i norr och invändigt slogs tegelvalv som dekorerades med kalkmålningar. Under en genomgripande ombyggnad 1647–50 gestaltades kyrkan enligt samtida ideal, även om det medeltida murverket bevarades.

Österåkers kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Namnet Österåker är troligen inspirerat av namnet Åker (ursprungligen i betydelse helig åker) och antyder att området kan vara en gammal kultplats. För detta talar bl a bevarade terrassbildningar från yngre järnåldern. Att Österåker haft en stor betydelse redan under förhistorisk tid vittnar även tre stora gravfält kring kyrkan om. Gravfälten pekar på att området har hyst en kontinuerlig bosättning från åtminstone äldre järnålderns senare hälft. Kyrkan låg utefter den betydelsefulla Långhundraleden i närheten av Garnsviken. Stenkyrkan föregicks sannolikt av en kyrka av trä.

När järnvägen anlades under modern tid blev socknens centrum flyttat till Åkersberga, något som medfört att kulturmiljön kring kyrkan kunnat bevaras.