Stäng fönster Österåker kn, PRÄSTGÅRDEN 2:1 ÖSTERÅKERS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT Österåkers kyrka uppfördes under slutet av 1100-talet. Den medeltida kyrkan bestod av ett långhus med ett smalare kor, samt ett kraftigt torn i väster, möjligen avsett som skyddsrum. En sakristia tillkom troligen på 1200-talet och under 1200-eller 1300-talet fick koret samma bredd som långhuset. Under 1400-talet förlängdes kyrkan åt öster. Ett vapenhus uppfördes i söder samt en ny sakristia i norr och invändigt slogs tegelvalv som dekorerades med kalkmålningar. Under en genomgripande ombyggnad 1647-50 gestaltades kyrkan enligt samtida ideal, även om det medeltida murverket bevarades. Österåkers kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Namnet Österåker är troligen inspirerat av namnet Åker (ursprungligen i betydelse helig åker) och antyder att området kan vara en gammal kultplats. För detta talar bl a bevarade terrassbildningar från yngre järnåldern. Att Österåker haft en stor betydelse redan under förhistorisk tid vittnar även tre stora gravfält kring kyrkan om. Gravfälten pekar på att området har hyst en kontinuerlig bosättning från åtminstone äldre järnålderns senare hälft. Kyrkan låg utefter den betydelsefulla Långhundraleden i närheten av Garnsviken. Stenkyrkan föregicks sannolikt av en kyrka av trä. När järnvägen anlades under modern tid blev socknens centrum flyttat till Åkersberga, något som medfört att kulturmiljön kring kyrkan kunnat bevaras. KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet SLM Stockholms läns museum arkivet Olle Lindeberg, muntlig källa i Österåkers församling Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län. Uddevalla 1980 Bohrn, E, och Vennberg, E, Åkers skeppslag. Sveriges Kyrkor, vol 64, Stockholm 1950 Bonnier, A, C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987 Bratt, P, Kulturminnesvårdsprogram för Österåkers kommun. Kulturhistoriskt värdefulla områden, Stockholm 1985 Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986 Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001 Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007. Österåkers kyrka ligger vid sjön Garnsviken några mil nordost om Stockholm. Dess äldsta partier härrör sannolikt från 1100-talet. De är av gråsten och utgörs av långhusets två västra travéer och det breda västtornet, vars bottenvåning i dag fungerar som vapenhus. Det ursprungliga smalare koret breddades till samma bredd som långhuset på 1200- eller 1300-talen. Under 1400-talet byggdes sakristian, kyrkan förlängdes åt öster och försågs med valv. År 1647, upprättade Brita Kurck änka efter Gabriel Oxenstierna och friherre Gustaf Banér ett kontrakt med murmästaren Hans Ferster. Korets östmur revs och kyrkan förlängdes med ett polygont avslutat kor med ett underjordiskt gravvalv för de båda släkterna. Vid dessa arbeten inträffade ett ras i nordmuren vilket ledde till en stor restaurering. Under Fersters ledning ombyggdes sakristian och tunnvälvdes, en kraftig strävpelare byggdes i dess nordmur; kyrkans murar förhöjdes, långhusfönstren utvidgades, nya valv slogs och i södra långmuren byggdes en portal av sandsten med ätterna Kurcks och Oxenstiernas vapen. 1705 revs vapenhuset från 1200-talet i söder och 1750 revs västtornets återstående övre delar, som rasat på 1600-talet, varefter dess bottenvåning inreddes till vapenhus. Kyrkans sadelformade yttertak med utåtsvängda fall spåntäcktes. En stor restaurering ägde rum 1951-1952. Då insattes den nuvarande, slutna bänkinredningen som ersättning för den öppna från 1877. Orgelläktaren i väster utvidgades. Koret genomgick en omfattande restaurering 1986 och återställdes såvitt möjligt till sitt äldsta skick. En altartavla från 1799 flyttades, altaret och altarringen borttogs. Det igensatta 1600-talsfönstret i öster återupptogs. Ett nytt altare murades. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. Texten reviderad vid inskrivningen 2003. |
