Stäng fönster Avesta kn, BRUKSGÅRDEN 2 AVESTA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kapellförsamling utbruten ur Grytnäs 1642, annexförsamling 1871. Kopparbruket i Avesta anlades 1636. Från 1647 fanns här ett kapell, som omgavs av kyrkogård och medgav fullständiga gudstjänster. Kapellet blev emellertid snabbt för litet och 1651 började man uppföra den nuvarande Avesta kyrka på samma plats. Kyrkan ligger vid Dalälven i anslutning till bron och vägen mot Skogsbo, i norra utkanten av staden. Prästgården och pastorsexpeditionen återfinns ca 300 m sydväst om kyrkan. Villaområdet Prästjorden ligger ytterligare 500 m sydväst om Prästgården. Avesta socken utgår från sin tidigare funktion som köping och annexförsamling till Grytnäs varför landskapet främst präglas av stadsbebyggelsen. Avesta bildar riksintresseområde med sina industrimiljöer från fyra århundraden. År 1641 flyttades kopparmyntverket från Säter och här präglades allt kopparmynt fram till 1831. Miljön präglas av den välbevarade Gamla byn anlagd på en konstgjord holme, herrgården, kyrkan samt väg- och kanalsystemet. Från Avesta järnverks tidiga verksamhet finns industrihistoriskt märkliga mas- och rostugnar som uppfördes mellan 1874 och 1915. Vidare finns lämningar efter dess fortsatta verksamhet under de senaste hundra åren. I: Det första kapellets ålder och utformning är inte känd. Helt rivet när den nuvarande kyrkan uppfördes. II: Den nuvarande stenkyrkan, som uppfördes 1651 1655, är en hallkyrka, välvd i två skepp, med rakslutet korparti och vapenhus på sydfasaden. Eftersom den har stora likheter med Jakobs kyrka i Stockholm, är det troligt att arkitekten kan ha varit murarmästare Hans Försters lärling Jakob Fischer. Den 15 september 1803 drabbades hela Avesta av eldsvåda. Även kyrkan eldhärjades. Yttertaket brann, men murar och valv stod kvar. Även klockstapeln brann och klockorna förstördes. Efter branden uppfördes 1851-52 ett västtorn efter ritningar av arkitekt C G Brunius. De vitputsade fasaderna, med tegeldetaljer, uppbryts av stora, svagt spetsbågiga spröjsverksfönster med mellanliggande strävpelare. Långhuset täcks av ett flackt sadeltak. Tornet har parställda ljudöppningar och strävpelare i hörnen; det har sidogavlar med rundbågsfris och kröns av en spira. Ingång sker genom perspektivportaler på tornets västsida samt på södra långhusväggen; en nordportal av gotländsk sandsten avlägsnades 1885. 1978-79 frilades teglet hos tornets friser samt portal- och fönsteromfattningar. Invändigt har kyrkan behållit sin 1600 talskaraktär. De vitkalkade valven (åtta olika stjärnvalv i fyra travéer) bärs upp av kraftiga släta kolonner på åttkantiga baser. Östväggen domineras av den ståtliga altaruppsatsen i barockstil, samt korfönstrens glasmålningar från 1904. Den rikt utsirade predikstolen, med svängda former, är tillverkad av bildhuggaren Nils Henrik Hammarberg i Stockholm 1763. 1953 1954 leddes restaureringen av arkitekt Ove Lejonhufvud, senare har också Börje Blomé utarbetat restaureringsförslag. |
