Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Orsa kn, KYRKAN 1 ORSA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Medeltida socken. Skattunge kapellag bildat 1533, Skattunge kapellförsamling utbruten 1893, men åter införlivad 1925. Kyrkan ligger på en ö i det deltalandskap som bildas där Oreälven har sitt utlopp i Orsasjön. Kyrkogårdens västra del omges av en putsad mur, med ett bårhus i det norra hörnet.

Den murade kyrkan består av ett treskeppigt långhus med ett femsidigt avslutat korparti i öster, sakristia i norr och torn i väster. Kyrkan i Orsa torde sina äldsta delar härröra från 1200 talet; murpartier återstår i det nuvarande långhusets nordvästra del. Den ursprungliga nordväggens östra ytterhörn är möjlig att iaktta på vinden 10 m från västra gaveln. I samband med att ett nytt torn tillbyggdes i väster 1853 iakttogs, ca 8 m från långhusets nordvästra hörn, likaså en stötfog. Den äldsta kyrkans östliga utformning är inte säkert känd. Senare under 1200-talet eller omkring 1300 förlängdes kyrkan i öster och erhöll salformad plan. En sakristia hörde troligen också till denna byggnadsfas; i den förlängda delen finns en spiraltrappa som sannolikt lett upp till en s. k. gapskulle i sakristians övre våning. I ytterligare en byggnadsetapp, troligen innan 1300-talets mitt, vidgades långhuset till befintlig bredd. Under 1400-talet förlängdes långhuset ytterligare i öster. De äldre långhusmurarna förhöjdes och kyrkan erhöll branta, tegelornerade gavlar. År 1607 lades grunden till ett torn i väster, vilket dock ej färdigställdes förrän 1639. Vid en ombyggnad 1752-55, under ledning av byggmästare Petter Schulzberg från Västerås, raserades medeltidskyrkans östmur och det polygonala korpartiet tillkom. Sakristian utvidgades i öster 1771-74. År 1849 påbörjades arbetet med att riva det gamla tornet och 1853 tillfogades det befintliga västtornet, efter ritningar av arkitekt Ludvig Hawerman.

Exteriören är putsad och genombryts av stora, rundbågiga fönsteröppningar. Långhusets och sakristians valmade yttertak är spånklädda; det mäktiga tornets huv kröns av en lanternin. I samband därmed fick fasaden sin klassicerande artikulering med spröda pilastrar; även portalerna samt fönsteröppningarna erhöll då sin nuvarande form. Ingångar genom tornet samt mitt på långhusets norra och södra sidor. Interiören är vitputsad, bortsett från pelarna som blottar sitt tegelmurverk. Kyrkorummet är helt övervälvt. De medeltida valven fick figurativa kalkmålningar under 1500 talet varav fragment finns bevarade i det norra sidoskeppet.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.