Stäng fönster Oskarshamn kn, KYRKBACKEN 1 DÖDERHULTS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Den äldsta kyrkogården kring kyrkan, Gamla A Kyrkogården som finns kring Döderhults kyrka är anlagd i samband med kyrkans uppförande på 1770-talet. På samma plats hade även tidigare funnits en kyrka med kyrkogård. En teckning av Rhezelius utförd på 1600-talet visar den gamla kyrkan med en rektangulär kyrkogård försedd med ingångar i öster och väster och en klockstapel utanför kyrkogården i öster. Mellan åren 1727 och 1771 ska ett benhus ha stått på kyrkogården. Den gamla kyrkan revs 1771 och året efter stod den nya klar. Ny kyrkogårdsmur uppfördes 1775. Den nya kyrkogården blev större än den gamla, inte minst på grund av att kyrkan var betydligt större. Plats för begravningar fanns främst längs kyrkans södra långsida och i öster. Ganska snart blev det dock ont om plats. Redan 1806 utvidgades kyrkogården åt söder på förslag av hovpredikanten Anders Lundberg på Marieholm. I nuvarande kyrkogårdsmur kan man tydligt se skarven mellan den äldre och den yngre stenmuren. I P.T Arbmans bok ”Ur Döderhults händer” berättas mycket om kyrkogårdens äldsta historia. Här kan man läsa om vilket omfattande arbete det var att fylla ut för den nya kyrkogårdsdelen och anlägga ny stenmur. Arbetet leddes av Peter Lindgren och Nils Nyström och organisten Magnus Danielsson ordnade förteckning över dagsverken och stenleveranser som gällde varje hemman. Troligen var gravplatserna först ordnade byvis. Från år 1807 finns ett beslut om att liken skulle begravas i ordning eller ”i linje”, vart efter församlingsbor avled. På kyrkans norrsida fanns en sk materialbod, en låg byggnad uppförd i liggtimmer, enligt uppgift byggd 1707-1709. Denna ligger ännu kvar på platsen och fungerar som förråd. År 1827 byggdes det Rudbeckska gravhuset, en kvadratisk, vitputsad byggnad i nordvästra hörnet av kyrkogården. Byggherren, Löjtnant Rudbeck, fonderade pengar som skulle användas till underhållet. År 1828 beskrivs kyrkogården av kyrkoherde E. Baeckström: ”Kyrkogården af irrigulier form wid sydwestra och sydöstra sidan är omgifwen af stenmur, som på södra sidan är 81/2 aln hög med ett staquett af Bräder på halfwa södra och westra sidorna. Den är på södra sidan fylld med ansenlig jord. Till kyrkogården äro 2ne ingångar på westra sidan. 2ne 4kantiga Stenpelare på hwarje sida om ingången täckta med spån och hwari portarna äro fästade. Under ingångarna äro till Kyrkogårdens fredande järngaller”. I samma beskrivning berättas också om några av kyrkogårdens anmärkningsvärda gravvårdar: Wid kyrkans sydöstra gafwel är en posterad Grawfsten upprest, förfärdigad i Stockholm och bekostad af wälborna enkefrun Ryttmästerskan M Cederbaum och har denna inskription – Här hwilar Kongl. Hofpredikanten And. Lundberg född 1767 död 1825 på Marieholm. Människovän! Wörda dygden och du offrar minnets Gärd Stoftet som hwilar härunder. Grafwen är omgiven av ett järnstaquett. En grafsten finnes med denna påskrift: Här under hwilar Fordom Nämndemannen Olof Larsson som efter 79 ¾ års vandring afled den 28 April på Sjoketorp år 1780. Afbidar Frälsarens uppwäckande Nåderöst. 2ne grafstenar utan någon påtecknad skrift. Anders Lundbergs gravsten finns ännu kvar på kyrkogården, en kalkstensvård daterad 1825, men numera utan järnstaket. Vården är en av kyrkogårdens äldsta. Nämdeman Larssons gravsten finns dock inte längre på kyrkogården. I beskrivningen ovan nämns ett galler som skulle hålla djur ute från kyrkogården. Detta fungerade dock inte så bra och i stället började man låsa portarna. För att människor ändå skulle kunna ta sig in på kyrkogården byggdes en trappa över muren. Denna fanns i väster och förnyades 1851 och 1892. År 1874 beställdes dock nya portar med stolpar av granit. Tre par nya grindar smiddes av smedmästaren C. A. Gustafsson i Virserum. Ritningarna utfördes av målaren O. Petersson i Oskarshamn och dåvarande kyrkföreståndaren. En av dagens grindar vid den kyrkogård som kallas Gamla B, är märkt med smedens namn. Gamla kyrkogårdens murar reparerades och förändrades vid flera tillfällen under 1800-talet. Större arbeten utfördes kring kyrkogården år 1876 då bl a stora delar av den norra muren lade om. Fattigbössan ”Dödergren” stod ursprungligen vid kyrkomuren. Den tillverkades av August Pettersson i Tratten för 12 riksdaler banco. Efter flera olika placeringar bl a under en tid vid Norrby hälsobrunn ställdes ”Dödergren” upp i kyrkans vapenhus. En ny kyrkogård anläggs och brukas parallellt med den gamla Redan omkring år 1840 var det ont om plats på den gamla kyrkogården. Man får komma ihåg att Döderhult var och är en stor socken och att det var först under 1860-70-talen som kyrkogårdarna i Oskarshamn och Påskallavik tillkom. År 1840 skänkte ryttmästaren Johan Fredrik Hultenheim på Fredriksberg mark för en ny kyrkogård belägen sydväst om kyrkan, på andra sidan om Marieholmsvägen. Kyrkogården kallas numera Gamla B. Vid anläggandet krävdes ett omfattande arbete med sprängning, påfyllnad och utjämning. Jord togs bl a från Rostorps ägor. Stenen som togs upp i området användes för att bygga kyrkogårdsmur. Församlingsborna deltog med dagsverken. Enligt sockenprotokoll arbetade Nils Jönsson och Sven Gustafsson med stenborrning och A. Nyström och Jaen Månsson med stensättning. Smidesarbeten utfördes av smeden Kjellman. Ryttmästaren som skänkte marken, J. F. Hultenheim, fick dock sin viloplats på den gamla kyrkogården, i familjegraven söder om kyrkans kor. Platsen markeras av ett gjutjärnskors i nygotisk stil. Den nya kyrkogården, Gamla B, omfattade från början nuvarande kvarter 3 och den västligaste delen av kvarter 4. Området förefaller ha anlagts med påkostade familjegravar ordnade i rader växelvis vända mot öster och väster. Under 1800-talets slut och början av 1900-talet var sannolikt både gamla och nya kyrkogården belagda med grus och många gravplatser var omgivna av antingen häckar, stenramar eller järnstaket. Rester finns ännu av stenramar samt några enstaka grusgravar. På gamla kyrkogården vid kyrkan fanns främst familjegravar, i rader söder om kyrkans långhus, öster om koret samt i hörnan nordväst om tornet. År 1902 beslutades att prästerskapet skulle ha sina gravplatser i nordöstra hörnet av gamla kyrkogården. Borttagna stenar skulle sparas och ställas upp längs muren i nordost. Det beslutades också att stenar bara fick användas vid köpta gravar, alltså inte vid allmänna gravar. De allmänna gravplatserna bör alltså ha markerats av trävårdar, eller kanske bara en gravkulle. Hur länge det beslutet gällde och hur hårt det efterlevdes är svårt att veta. Familjegravar fanns förutom på gamla kyrkogården också på den nya delen. År 1909 skänkte godsägaren och riksdagsmannen Uno Wijkström på Marieholm ett område för utvidgning av den nya kyrkogården mot norr. Området togs i bruk under 1910-talet och motsvarar ungefär kvarter 4. Sannolikt förlades till detta mestadels linjegravar, varav ett stort antal från 1920-30-talet finns bevarade. År 1931 godkändes ytterligare ett område för begravningar norr om det då befintliga området. Det som motsvarar kvarter 5 tillkom och började anläggas efter ritningar av Johannes Dahl, Tranås. Enligt tidstypiskt manér anlades den nya delen med linjegravar i täta rader, med familjegravar som en omgivande ram och grusgångar i kvarterens ytterkanter kantade av familjegravar. En ny ingång tillkom också i öster. Enligt Dahls plan skulle ett gravkapell byggas mellan nuvarande kvarter 4 och 5, vilket aldrig utfördes. Den nya kyrkogårdsdelen invigdes av kontraktsprosten Rikard Norlén, Ålem. Vid samma tid, på 1930-talet, skedde en omdaning av båda Döderhults kyrkogårdar efter förslag av kyrkogårdsnämnden som tagit fram en sk ”generalplan för kyrkogårdarnas ordnande”. Planen sade att: • alla vanvårdade gravar skulle tas bort om de inte efter tillsägelse ställts i ordning. • gräsfrö skulle insås och gräsklippningsmaskin skulle köpas in. • buxbom skulle planteras utefter gångarna som skulle hållas rena från ogräs. Året efter inköptes sex soffor och fem stenbänkar till kyrkogården. Samma år försågs brunnen som grävts av smeden E. Wykman i kyrkogårdens nordöstra hörn med en mer arbetad utformning. I hur hög grad den nya ”generalplanen” genomdrevs är oklart, liksom i hur hög grad tidigare grusade områden såddes in med gräs. Fotografier tagna över den gamla kyrkogården på 1940-talets slut visar att kyrkogården då ännu var helt grusbelagd och att många gravplatser omgärdades av låga häckar (kanske av buxbom). På många gravplatser fanns också sk gravkullar, sannolikt av murgröna. Hur den nya kyrkogården omgestaltades är också oklart. I linjegravsområdena insåddes sannolikt gräs, medan familjegravsområdena sannolikt behöll många av sina grusgravar ännu en tid. Häckar av buxbom finns i dag endast innanför kyrkogårdsmuren på den gamla kyrkogården. Vid 1940-talets mitt utvidgades den nya kyrkogården ytterligare genom att en långsmal markremsa i väster och sydväst lades till området. Det var kvarter 1 och 2 som tillkom. Länsarkitekt Åke Strindberg utformade förslaget i vilket familjegravar förlades i områdets norra del och linjegravar i den södra. Nya kyrkogården anläggs, öster och nordost om kyrkan. Redan på 1950-talet väcktes förslag om ytterligare utvidgning av Döderhults kyrkogård genom anläggande av en helt ny del nordost och öster om kyrkan. År 1962 gjordes ett förslag av förre kyrkogårdsföreståndaren Hilding Claesson, Lund. Den nya kyrkogårdsdelen anlades med mycket olika typer av vegetation. Nordost om kyrkan gjordes områden för kistbegravningar och öster om kyrkan ett område för urngravar. År 1964 uppfördes också Stillhetens kapell efter ritningar av förslag av G. Magnusson, Bygg- och planprojektering AB, Kalmar. Den nya kyrkogården utvidgades ytterligare mot nordost år 1988 efter förslag av Trädgårds- och Markprojektering Gunnar Klasson AB. Genom denna utvidgning gavs plats för ytterligare kistgravar och urngravar. Minneslunden anlades längst i nordost. År 1991 förnyades gravkartorna för Döderhults kyrkogårdar. Vid samma tillfälle gjordes också helt nya ritningar över kvarter 4 och 5 på Gamla B, med förslag om borttagande av linjegravarna och plats för nya familjegravar. |
