Stäng fönster Gotland kn, VISBY S:T NIKOLAUS 7 M.FL. FRIMURARLOGEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| KVARTERET S:T NIKOLAUS - Kvarteret S:t Nikolaus är beläget mellan Nikolaigatan i väst, Smedjegatan i öst, S:t Klemensgatan i sydväst och S:t Nikolaigränd i nordost. Kvarteret har fått sitt namn efter dominikanerkonventets kyrka, uppförd under 1200-talet, vilken idag är ruin. Smedjegatan var redan under medeltiden en viktig förbindelseled mellan innerstadens centrala delar och Norderport och det är i huvudsak längs denna gata som kvarterets kvarvarande medeltida byggnader och murar ligger. Kvarteret var fullt utbyggt i sin nuvarande omfattning åtminstone vid mitten av 1700-talet. Medeltida bebyggelse finns delvis kvar och är dokumenterad i kvarterets norra och östra delar. På Schilders karta från 1697 finns tomtmark utmärkt i nuvarande kvarterets östra del, den övriga marken var hospitalsjord, men var sannolikt till viss del bebyggd. I 1785 års husklassifikation kan man utläsa att hela kvarteret var bebyggt, huvudsakligen med trähus, dock finns fyra stenhus noterade. Närmast söder om ruinen fanns det en humlegård, och denna tomt har förblivit en obebyggd yta. Tidigare under 1700-talet finns uppgifter om att en åker kallad Nunneåkern, skulle ha legat i kvarterets sydvästra del. Tomtindelningen har till viss del förändrats sedan mitten av 1800-talet. Vissa tomter har slagits samman, alternativt avstyckats. De mindre tomterna i kvarterets norra och västra del ägdes 1785 huvudsakligen av hantverkare av olika slag och en del sjömän. I den östra delen, längs Smedjegatan, dominerades tomtägarna av ämbets- och tjänstemän. Vid mitten av 1800-talet var uppdelningen inte lika tydlig, även om det fanns en viss tendens. Under andra hälften av 1800-talet skedde dock en tydligare segregering då det längs större delen av kvarterets östra sida uppfördes stora representativa bostäder för samhällets övre skikt. När det gäller den nuvarande bebyggelsestrukturen finns denna uppdelning kvar: den västra sidan av kvarteret präglas av en småskalig träbebyggelse, med rötterna i 1700-talets byggnadsskick, medan östra sidan präglas av de större bostadshusen, uppförda i ett klassicistiskt eller historicerande formspråk vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I syfte att frilägga kyrkoruinen revs den äldre bebyggelsen norr om ruinen i slutet av 1800-talet och området blev parkmark. Idag karaktäriseras detta område av en öppen parkyta med gräsmatta och smala grusade gångar. Området söder om ruinen består av en relativt glest bevuxen trädgård vilken tillhör Frimurarlogen. S:T NIKOLAUS 6 - S:t Nikolaus 6 fungerar idag som parkyta, i söder bevuxen med bland annat rosor, falsk acacia, parksyrén, fikon och mullbär. Den östra halvan av tomten täcks av singel ,med en gång av gatsten. Denna gång övergår i en kalkstensbelagd gång fram till ruinens port. I väster är tomten bevuxen med gräs. Fastigheten avskärmas mot Smedjegatan i öster och S:t Nikolaigatan i väster av en hög putsad mur. Fastigheten ägs sedan 1874 av Frimurarlogen som även är fastighetsägare till S:t Nikolaus 7. Husklassifikationen från 1785 benämner området som "hummelgård", men har längre tillbaka troligen fungerat som kyrkogård till S:t Nikolai kyrka. En plan från 1904 över tomterna och påvisar ett korsvirkeshus centralt placerat längs muren mot S:t Nikolaus 15, vilket inte förekommer i senare källor. Huset finns inte heller markerat på 1883 års karta. Fastigheten hör nära ihop med den före detta kyrkan, sannolikt har den fungerat som kyrkogård och har åtminstone sedan 1700-talet inte varit bebyggd med någon mer utbredd bebyggelse. S:T NIKOLAUS 7 - S:t Nikolaus 7 är belägen i kvarterets östra del strax söder om S:t Nikolai ruin och angränsar i öster till Smedjegatan. Fastigheten har sedan 1873 ägts och brukats av Frimurarlogen. På fastigheten ligger en byggnad med placering längs Smedjegatan, vilken delvis består av medeltida murar, men som fick nuvarande utformning 1910. Längs södra tomtgränsen finns ett mindre förråd från omkring 1930. Fastigheten avgränsas mot gatan av en hög oputsad kalkstensmur krönt av tegelpannor. Fastigheten i Nikolairuinens omedelbara närhet är en sammanslagning av de två tidigare tomterna Norderroten III:110 och 111. Området var bebyggt i anslutning till klosterkyrkan under medeltiden. Den norra delen av dagens byggnad uppfördes vid denna tid, sannolikt under 1200-talet. Dessutom fanns på tomten bredvid tomt 110 ett medeltida stenhus, vilket revs i slutet av 1800-talet i samband med att Frimurarlogen köpte in även denna tomt. Fastighetens utseende under 1600- och 1700-talet är väldokumenterat genom bland annat bouppteckningar. År 1688 omnämns de medeltida stenhusen och det idag rivna huset, beskrivs inrymma bakugn och valvkällare. Bakom detta hus låg en kålgårdsjord. År 1714, hade sannolikt tomten 60 c delats upp i två tomter (senare III:110 och III:111. Fastigheten finns avtecknad vid olika tidpunkter under 1800-talet och på dessa bilder framträder det trappgavelförsedda stenhuset med gaveln mot gatan samt det söder om liggande stenhuset. På gården mellan husen syns en av fastighetens brunnar. 1873 köpte Frimurarföreningen tomt 111 och ett år senare även tomt 110. På 1883 års karta finns fortfarande det södra stenhuset kvar och längs östra tomtgränsen låg en mindre byggnad, sannolikt inrymmande separat kök. På en tomtkarta från 1893 finns två nybyggda hus markerade, ett längs östra tomtgränsen (sammanbyggt med den äldre byggnaden) och ett mindre i väster. Dessa användes som köksbyggnad respektive vaktmästarbostad. 1910 genomfördes en om- och tillbyggnad av huvudbyggnaden och Frimurarlogen fick nuvarande utseende, en exteriör som anspelar bland annat på ett medeltida formspråk, en typ av nygotik. Den medeltida byggnadsdelen består av två delar, varav den östra är den äldsta, sannolikt byggd under 1200-talets början, i samband med att den intilliggande kyrkan uppfördes. Den har två våningar, källare och en tunnvälvd vindsvåning. På en teckning från mitten av 1800-talet är den östra, främre delen, högre än den bakomliggande samt försedd med trappgavel. Omkring 1862 lät grevinnan Fredrika Carlén bygga om sitt hus så att den bakre delen blev högre och då försågs även den med en trappgavel. Från denna ombyggnad finns fönsteröppningar och även fönstersnickerier bevarade. Då Frimurarlogen köpt fastigheten 1873, byggdes det medeltida huset om till logelokaler. Nästa stora ombyggnad är tillbyggnaden från 1910, som utfördes i tegel efter arkitektparet K Romin och C G Stabergs ritningar. Byggnaden har två våningar samt en vindsvåning och är täckt av ett tegeltäckt sadeltak. Fasaden är försedd med en brädriven ofärgad kalkputs och har blåmålade snickerier. Den tillbyggda delen anspelar på ett medeltida formspråk. Trappgavlar, spets- och rundbågiga fönster, samt rundbågefrisen under takfoten anknyter dock direkt till en medeltida nystil. Frimurarlogens tillbyggnad från 1910 inrymmer bland annat sal, matsal, tre ordenssalar och kontor. Denna del är mycket välbevarad, medan den medeltida delen renoverades relativt hårt 1991-92. I vinkeln mot gården byggdes 1989 ett kök. KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 1. (2002). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-48-0 |
