Stäng fönster Mörbylånga kn, SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA 1:1 SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Där kyrkogården ligger har sedan medeltiden sockenborna fått sin sista viloplats. Hur den dåvarande kyrkogården såg ut vet vi inte mycket om. Kyrkogårdar hade under medeltiden inte alls samma utseende som vi idag är vana vid utan bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod oregelbundet uppställda. Enklare gravar kunde möjligen markeras av en liten kulle, ett träkors eller mindre sten, men var ofta omarkerade. Man vet inte hur förhållandena var specifikt för Öland. Det fanns under denna period oftast inga träd på kyrkogårdarna, än mindre någon indelning av kvarter med häckar och gångar. Gångar antas bara ha förekommit fram till kyrkans portar. Kyrkogårdens område delades först vanligen upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. I samband med reformationen, under 1500-talet, blev skötseln av många kyrkogårdar eftersatt och det talas om att kyrkogårdsmurar revs och djur strövade fritt över området. Källa ödekyrkogård norra Öland kan ge en bild av hur öns kyrkogårdar kan ha sett ut på 1600-1700-talet, i alla fall de mer välbärgades gravplatser. Här finns en stor mängd hällar och gravtumbor. I Södra Möckleby finns idag en gammal häll som fungerar som plansteg på kyrktrappan i söder och en häll i gräset öster om koret. Båda är skadade och oläsliga. En av hällarna, mest troligt den i söder, skulle kunna vara den som i Gunnar Håkanssons bok om Öländska personminnen beskrivs ha en inskription som lyder: I. H. S. / O P S B../ 1704 samt bomärke. Hur det ”enklare” folket markerade sin gravplats är mer okänt, men det finns på Öland exempel på mindre stående kalkstensvårdar från 1700-talet med mycket enkel inskription. De tidigaste uppgifterna om kyrkogårdens utsträckning i Södra Möckleby finns på en geometrisk karta daterad 1641. Här visas kyrkogården som en kvadrat kring kyrkan, med större yta öster än väster om kyrkan och ungefär lika stor eller något större yta norr om än söder om kyrkan. Kyrkogården omgärdades redan här troligen av en stenmur. En större utvidgning genomfördes under andra hälften av 1600-talet eller 1700-talets början. På en avmätningskarta från 1736 är kyrkogården mycket större än tidigare och har formen av en något förskjuten rektangel med en stor tillkommen yta öster om kyrkan och kanske också ett litet stycke mark i väster. En teckning av Frigelius från 1753 visar att det då stod en klockstapel strax sydväst om kyrkan och att kyrkogården hade ingångar i form av vardera en stiglucka i norr och söder. Stigluckorna ska ha varit byggda av trä och ha ersatts av murade tegeltäckta stenportar år 1808. Dessa murade stigluckor placerades i söder och väster. I början av 1800-talet avritade Nils Isak Löfgren kyrkomiljöer på Öland. Teckningen från Södra Möckleby är daterad 1819. Här uppvisas kyrkogården omgärdad av en mur och med stigluckor just mot söder och väster. På teckningen finns inga träd på kyrkogården. Under 1700-talets gång planterades trädkransar kring många kyrkogårdar, både för att skapa en vacker inramning och för att man trodde att träden hade en renande effekt. I många fall dröjde det dock fram till 1800-talet innan träd planterades. En enskifteskarta från 1814 visar att en byggnad vid denna tid hade uppförts i kyrkogårdens nordvästra hörn, där bårhuset ännu ligger. Nuvarande bårhus har delar kvar från denna ursprungliga byggnad. Hur kyrkogården gestaltade sig före det att kyrkan fick nytt långhus är svårt att säga. Troligen fanns många av de mer prominenta familjernas gravplatser inne i kyrkan markerade av kalkstenhällar i kyrkgolvet. Ute på kyrkogården rådde sannolikt, med dagens mått mätt, oordning med enstaka hällar och andra typer av vårdar i högt gräs. Under 1800-talets första decennier diskuterades ombyggnad eller nybyggnad av kyrkan. Det fanns även tal om att kyrkan skulle överges och att Södra Möckleby och Smedby församlingar skulle bygga en ny gemensam kyrka. Som anledning till denna plan nämndes bl a kyrkans läge ”blottställd för röken från två närbelägna alunverk samt kalkugnar som smutsade ned kyrkan”. Beslut togs dock om att riva allt utom tornet och uppföra nytt långhus, kor och sakristia fogade till det gamla tornet. Under drygt ett års tid måste kyrkogården närmast kyrkan varit mycket av en byggarbetsplats. I september år 1851 invigdes den nya kyrkan. Samtidigt är det troligt att även kyrkogården uppordnades. Vid denna tid hade begravningar inne i kyrkan förbjudits sedan flera decennier. Ny kyrkogårdsmur ska ha byggts 1852, men har senare till stora delar omlagts, bl a 1940. Järngrindar fanns först i öster och söder, senare och numera i väster och söder. Grindarna har sedan 1853 varit desamma. På dem finns årtalet 1853 samt initialerna C D. Från 1852 finns dokumenterat att träd planterades kring kyrkogården och såväl 1878 som 1907 planterades fler. Kring årsskiftet 1855-56 hemsöktes socknen av en koleraepidemi som på 25 dagar skördade 23 människorliv. Var dessa personer begravdes är inte klarlagt. Kyrkostämman beslöt år 1889 om ”indelning av gravplatser och uppläggning av gångarna”, ett beslut som upprepades 1907. Från 1892 finns en teckning bevarad vilken uppvisar en struktur på kyrkogården som är lik dagens vad gäller gångstråkens placering och de olika begravningsytorna. Vid denna tid bör det ha funnits en tydlig åtskillnad på kyrkogården mellan köpta gravplatser och sk allmänna gravplatser även kallade linjegravar. De senare upplät gratis eller mot en liten summa till de mindre bemedlade och de döda begravdes i linje vart efter de avled och inte i familjegravar. Ofta förlades sådana områden norr om kyrkan, en placering som traditionellt sett haft en lägre status. Bevarade gravstenar på kyrkogården kan ge oss några exempel på hur gravvårdarna kunde se ut under 1800-talet. I museiuppställningen i kyrkogårdens sydöstra hörn finns nio stycken kalkstensvårdar från 1800-talet bevarade. Formerna varierar, med de är alla stående stenar. Ytterligare två liknande finns väster om tornet, även de sekundärt uppställda. I museiuppställningen finns också gjutjärnskors från 1870- respektive 80-talet. Med dagens struktur på kyrkogården är det svårt att säga hur kyrkogården kring sekelskiftet 1900 i detalj var organiserad. Ett par fotografier från 1900-talets början visar sydsidan av kyrkogården som ett område där gräset växer högt mellan olika stora gravvårdar . Vid flera platser finns kullar av murgröna och kring en gravplats syns en omgärdande häck. Inför det att kyrkogården skulle utvidgas på 1930-talet beskrivs något av gamla kyrkogårdens struktur. Nuvarande kvarter 3 var vid denna tid fullbelagt, mest med familjegravar. Nuvarande kvarter 8 användes för allmänna gravar som var för nya för att grävas om. Längs med kyrkogårdens gångar fanns häckar av liguster. Tanken var att först ta den nya kyrkogården i bruk för att sedan efter en tid helt kunna nyanlägga nuvarande kvarter 8. Ett flygfotografi från 1935 visar att gångarna var grusade liksom planen framför kyrkan i söder. Välklippta häckar syns omgärdande såväl enstaka gravplatser som kvarteren ytterkanter. Gravplatserna verkar vara grusade. Strukturen var strikt ordnad. Efter ritningar utförda av Erik Fant, Stockholm, 1936 utvidgades kyrkogården med en rektangulär yta norr om den gamla kyrkogården. Marken köptes från f d hemmansägaren Samuel Olsson till ett pris av ca 65 öre kvadratmetern. Genom utvidgningen som invigdes i september 1939, kom nuvarande kvarter 5 och 6 till. Kring området lades mur och planterades en trädkrans. Den gamla kyrkogårdsmuren skulle lämnas kvar och endast ett hål tas upp till den nya delen. Så blev det dock inte, utan muren mot det nya området revs. Enligt planerna skulle den nya kyrkogården anläggas med ensamgravar i mitten omgivna av familjegravvårdar som inte är högre än 1,2 meter. Liggande hällar skulle placeras på en yta i väster. Som häckar skulle liguster eller buxbom användas. Den planerade strukturen kom dock aldrig att genomföras utan området belades med gravplatser med stående vårdar mot rygghäckar i raka rader. Något särskilt område för ensamgravar verkar inte ha blivit till. År 1940 lades stora delar av muren kring kyrkogården om i samma utförande som den gamla. Anledningen var att den gamla muren var vittrad och skadad av stora träd och att den utvidgade delen fått en ny mur som såg väldigt fin ut i jämförelse med den gamla. En bit av muren i norr lades inte om vid denna tid utan har än i dag en mer ålderdomlig struktur. En karta daterad 1946 visar att kyrkogården då hade en annorlunda kvartersuppdelning än idag. I nuvarande kvarter 4 ingick även området för dagens kvarter 7 och i kvarter 3 ingick även nuvarande kvarter 8. Gångsystemet var vid denna tid mer markerat med längdaxeln öst-väst utlagd som en gång. Gångar fanns även innanför muren i söder och väster i kvarter 2. År 1949 genomfördes en enkätundersökning i Växjö stift där församlingarna uppmanades att svara på ett antal frågor om kyrkogården. I Södra Möckleby var det komminister Harald Nyström som skrev svaret. Här framgår att församlingen slutade ha en uppdelning mellan enskilda/ köpta gravar och allmänna gravar år 1947. Nyström berättar också att man förr hade en uppdelning av kyrkogården efter byar, vidare att gravkullar finns i olika former, avlånga och runda ofta planterade med murgröna, men att de ofta är halvmånformiga vid gravstenar. Nyström beskriver också att då gravplanen görs slät är beläggningen av sand eller jord, någon gång av singel. Gravvårdarna beskrivs vara av granit eller kalksten och får högst vara 110 cm höga. År 1949 var kyrkogården planterad med lönn, alm, ask och lind samt med häckar längs gångar och kring gravplatser av buxbom eller liguster. År 1950 uppsattes ytterbelysning vid kyrkan med lyktstolpar efter förslag av ingenjörsbyrån Tor Engströms i Kalmar. Året därefter byggdes bårhuset om. Här är det oklart vad som utfördes eftersom inga ritningar finns av byggnaden före ombyggnaden. Troligt är dock att bårhusets ingång flyttades från långsidan med entré från skolplanen väster om kyrkogården, till kortsidan i söder. Dagens utformning tillkom med tre fönster mot väster. Det var G H Stacke, Degerhamn som utfört ritningarna. År 1955 kompletterades kyrkogårdens belysning med ytterligare stolpar. I slutet av 1950-talet och fram till 1961 pågick förändringsarbeten på kyrkogården. Hela kyrkogården omplanerades nu av Hushållningssällskapet. Först skedde omläggning av kvarter 3 och 4 och därefter av kvarter 1 och 2. Av ritningar framgår att förändringarna var genomgripande med flyttning av gravvårdar så att de hamnade i raka rader, igensåning av gravplaner, borttagande av enskilda häckar (bl a buxbom) och plantering av gemensamma rygghäckar. Lägre partier fylldes upp och hela området besåddes med gräs. I arbetena ingick en omläggning av delar av den norra kyrkogårdsmuren med delvis återanvänt stenmaterial efter ritningar uppgjorda av konsulent Engstedt. Muren förlades något längre norrut än tidigare för att få ett större avstånd till träden, vars rötter skadat den tidigare muren. Från 1960-talet och framåt har nya gravplatser tagits i bruk främst i nuvarande kvarter 7 och 8 där strukturen hela tiden varit rader av vårdar mot rygghäckar. Under 1990-talet uppmärksammades att träden längs kyrkogårdsmuren på vissa ställen orsakat skador på murarna. År 1992 lades ett parti av den västra muren om och vissa träd togs bort i öster och nordost. Även år 1996 fälldes flera askar och almar på kyrkogården. Bl a fälldes några träd vid den västra muren. En trädvårdsplan utarbetades och låg klar 2002. Trädvårdsplanen följs nu och man återplanterar vid fällning för att föryngra kyrkogårdens trädbestånd. År 2004 kompletterades kyrkogårdens belysning med tre lyktstolpar, alla placerades nära kyrkan i väster och söder. År 2006 gavs tillstånd till att restaurera delar av den södra och västra kyrkogårdsmuren samt till att lägga om ett parti av huvudgångens kalkstensflis. Arbetet med att upprätta en digital gravkarta pågår 2006. Historier kring många av de personer som ligger begravda på Södra Möckleby kyrkogård har nedtecknats av lokalforskaren Gösta Wahlgren. En del av uppgifterna har skänkts till den lokala hembygdföreningen och till Kalmar läns museum. 1641 En geometrisk karta visar kyrkogården som en kvadratisk yta som omger kyrkan. Före 1736 Kyrkogården utvidgades antingen i slutet av 1600-talet eller i början av 1700-talet. En avmätningskarta från 1736 visar då en rektangulär, stor kyrkogård. 1753 Frigelius avtecknade kyrkan och kyrkogården med klockstapel i sydväst och med ingångar till kyrkogården i form av stigluckor i norr och söder. 1814 En enskiftetskarta visar att bårhuset blivit uppfört i nordväst. Lantmäteriet 1851 Nytt långhus uppfördes, vilket påverkade kyrkogården. ATA 1852 Träd planterades kring kyrkogården. Sederblad/Nyström 1853 Nya, smidda grindar placerades i söder och väster. Sederblad/Nyström 1878 Plantering av träd. Sederblad/Nyström 1889 Kyrkogården ordnades med gravplatser och gångar. Sederblad/Nyström 1907 Plantering av träd. Sederblad/Nyström 1936 Utvidgning med en ny del i nordost. ATA1940 Omläggning av stora delar av kyrkogårdsmuren. ATA 1947 Man slutade att skilja på köpta och allmänna gravplatser. KLM 1949 Komminister Harald Nyström beskrev kyrkogården efter de frågor som ställs i en enkät från stiftet. 1950-tal Belysning monterades på kyrkogården, bårhuset byggdes om. KLM Omkring 1960 Stora förändringsarbeten på kyrkogården med omläggning av gravkvarter. Grusgravar såddes igen, häckar togs bort, liksom grusgångar. Total nyanläggning av kvarter 7 och 8. 1990-tal Omläggning av vissa delar av muren, avverkning av några av de gamla träden. 2002 Trädvårdsplan utarbetades. 2004 Komplettering av belysning på kyrkogården. 2004 2006 Tillstånd gavs att lägga om delar av kyrkogårdsmuren i väster och söder samt laga ett parti av kalkstensgången. 2006 Upprättande av digital kyrkogårdskarta pågår. |
