Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Ovanåker kn, FINNSTUGA OCH DALKARLSBO 1:44 M.FL. VOXNA HERRGÅRD

 Anlaggning - Historik

Historik
Voxna herrgård började byggas år 1791 för den nyblivne bruksägaren kommerserådet J C Müller. Bruket hade då varit i drift sedan 1720-talet och en äldre herrgård fanns redan på platsen. Denna revs av Müller för att lämna plats åt den nya byggnaden. Inget arkitektnamn är förknippat med Voxna herrgård, men byggnadsarbetet sägs ha letts av Lars Rehnvall från Bollnäs.
År 1848 bytte bruket ägare och en av de nya delägarna var grosshandlaren Henrik Kempe, som år 1881 lät bilda Ljusne-Woxna AB. Herrgården ägdes sedan av olika storbolag fram till 1973, när det såldes av dåvarande ägaren Bergvik och Ala AB. Under tiden dessförinnan hade byggnaden bland annat fungerat som pensionat, semesterhem och sommarkoloni för barn till bolagets anställda.
Voxna herrgård är byggd av slaggsten och korsvirke, en i sådana sammanhang ovanlig byggnadsteknik. Fasaderna är vitputsade och taket täckt med spån och falsad plåt. Med sin ovanligt stora volym överflyglar byggnaden alla andra herrgårdar i landskapet och kallas därför ofta Hälsinglands enda slott. Byggnadsstilen är en blandning av rokoko och gustaviansk klassicism, trots att båda stilarna på andra håll i landet börjat falla ur modet vid denna tid. Det mest typiska rokokodraget är det brutna och valmade taket, som med sin rikt profilerade taklist fått utgöra förebilden för de bondgårdar som byggdes i Voxnadalen under 1800-talets förra hälft. Ett annat ålderdomligt drag är det närmast barockartade klocktornet, som tillkom år 1800.
Herrgårdens interiör har ändrats vid flera tillfällen. Trots detta är den ursprungliga planlösningen i stort sett bevarad, liksom en stor del av de ursprungliga inredningssnickerierna. Från den Kempeska tiden härrör inredningen i husets förnämsta rum, den stora salen i övre våningen. Här finns dock fyra dörröverstycken från 1790-talet, föreställande scener från bruket.
Beslut om byggnadsminne 1991