Stäng fönster Arvika kn, STAVNÄS 2:1 M.FL. STAVNÄS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 STAVNÄS BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1999, 1900: 3123, 1995: 1292 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Befolkningstal 1805: värdet avser 1810. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en kulle vid Glafsfjorden i utkanten av odlingsbygden. Intill kyrkogården ligger prästgården. Den nuvarande stenkyrkan härrör från 1600-talets slut och 1700-talets början men föregicks av en äldre träkyrka på samma plats, sannolikt av medeltida ursprung. RASERAD KYRKA / RUIN - I: En kyrka av trä uppfördes under medeltiden, men dess utformning är inte närmare känd. Ett torn tillbyggdes 1631. Enligt N. G. Djurklou (ATA, 1868-69) fanns "flere små torn förutom detta". Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidig avslutat korparti, sakristia mitt på långhusets nordsida samt västtorn. Kyrkan uppfördes i sin helhet 1699-1704, även om byggnadsarbetena i viss mån fortsatte även årtiondena därefter; sakristian färdigställdes 1723 och den befintliga tornspiran restes 1726. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör har förändrats i marginell omfattning; i samband med att yttertaken täcktes med skiffer 1815 gjordes dock långhusets takfall lägre. Kyrkans murar är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundvälvda fönsteröppningar. Det valmade sadeltaket är belagt med skiffer. Ingång sker via tornets bottenvåning och mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av ett flackt brädvalv med profilerad taklist. Vid restaureringen 1955, med Einar Lundberg som arkitekt, framtogs den ursprungliga polykromin på altaruppsats och predikstol, den förra ett verk av Hans Georg Schüffner 1748-1749 och den senare av Petter och Jonas Falk år 1705. Vid denna restaurering tillkom också den nuvarande slutna bänkinredningen. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000. |
