Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Västervik kn, ÅKERHOLM 1:1 ÅKERHOLMS HERRGÅRD

 Anlaggning - Historik

Historik
Åkerholm är beläget i norra Tjust, nära Loftaåns utlopp i Gudingen, omgivet av uppodlade lerslätter inramade av skogsmark. Norra Tjust har med sina långt inskjutande havsvikar länge utgjort ett strategiskt viktigt område. Många av de nuvarande herrgårdarna har anor tillbaka till medeltiden; så även Åkerholm.
Åkerholm, eller Bokalla som gården då hette, ingick på 1300-talet i ett stort godskomplex tillhörande Bo Jonsson Grip, en av Sveriges allra mäktigaste män genom sina omfattande besittningar av land och i egenskap av sitt ämbete som riksdrots. Han var den största jordägaren i Småland under 1300-talet och var i realiteten herre över hela länets kuststräcka. I norra Tjust hade Bo Jonsson Grip genom arv, köp och pant byggt upp ett starkt godscentrum inte bara i strävan efter rationell drift och underlättad förvaltning utan också för att detta område utgjorde en viktig länk till havet från hans besittningar i Östergötland.
Namnet Åkerholm fick godset i mitten av 1600-talet, när adeln som jordägare och som stånd stod på höjdpunkten av sin makt. Godset beboddes då av familjer som Soop och Fleming, tillhörande den gamla småländska högadeln.
Under 1700-talet växte det upp en mycket talrik jordadel i Kalmar län. I Tjust kombinerades jordbruk på godset med skogsbruk, skeppsbyggeri och småindustri. Uppgifterna går isär gällande tiden för uppförandet av den nuvarande huvudbyggnaden, men mest troligt är att den åtminstone börjat uppföras ca 1755, beställd av ryttmästare friherre Georg Henrik Lybecker, född 1720 på Åkerholm.
Byggmästare var Johan Georg Strubel från Norrköping, antagligen av tysk härkomst och av allt att döma välskolad i tidens arkitektur. "En rätt berömlig man, som war ett rart exempel af käckhet, drifft och konst, av nykterhet och flit; som hade för sin Gud och för thess ära nit, och har mångenstädes byggt palatser, torn och tempel, samt uti Norköping av sten the bästa hus &" Strubel avled 1755 "& på Åkerholms friherregård & wid byggningen af ett ståteligt stenhus". (Hofrén: Åkerholms byggnadshistoria och Johan Georg Strubel". Kalmar läns årsbok 1958)
Efter ryttmästare G H Lybeckers bortgång 1776 såldes godset till godsägare Stjernswärd, som i sin tur sålde godset till handlaren Textorius och lagman Trotzelli. Detta speglar en tidstypisk företeelse under frihetstiden då borgarklassen spelar en allt viktigare roll.
1816 köptes gården av bröderna Sisellschöld för Herman Dickmans räkning. Efter dennes död 1821 tillförr lgodset sekotr O J Risellschöld, vars änka 1836 sålde Åkerholm till löjtnant Fredrik Rosenqvist af Åkershult. Baron Earl Raab köper herrgården 1856, och efter dennes bortgång 1892 övertas den av mågen C Cedercrantz. 1914 såldes gården till byggmästare Johansson.
Jordadelns nya välstånd under frihetstiden manifesterades i godsens corps de logi. Arkitekturen uppfattades som det högsta medlet att uttrycka sin ställning och sin aristokratiska livsstil. Åkerholms herrgård utgör tillsammans med Helgerum en milstolpe i herrgårdsarkitekturens utveckling i sydvästra Sverige, som ett tidigt exempel på frihetstidens nya estetiska ideal som, liksom de nya idéerna, kom från Frankrike.
Den karolinska tidens byggnadsidéer, som kvarlevt under 1700-talets första hälft, ansågs förlegade och ersattes vid mitten av detta sekel av den franska rokokons stilideal. Dessa förmedlades till det svenska kungahuset och adeln bl a av den tidens ledande arkitekter i Sverige, fr a Carl Hårleman men också Jean Eric Rehn, vilka genom långa studieresor till Frankrike och Italien höll sig ajour med de senaste kontinentala arkitekturtrenderna.
Arkitekten Carl Wijnbladh började 1755 att utge mönsterritningar som innebar att Hårlemans och Rehns arkitektur populariserades och fick stor spridning. Åkesholms byggmästare/arkitekt kan antas ha inspirerats av dessa typritningar.

KÄLLA: Länsstyrelsen i Kalmar län, Beslut - Byggnadsminnesförklaring, 1994-06-09 (Bilaga 1)