Stäng fönster Falun kn, STORA HYTTNÄS 2:5 STORA HYTTNÄS
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Stora Hyttnäs, ursprungligen en bergsmansgård, ligger beläget på en udde i Sundbornsån i Sundborns by, mellan kraftverkskanalen till Sundborns kraftverk och den gamla å-fåran. På andra sidan kanalen ligger Carl Larssongården eller Lilla Hyttnäs. Gården ingår i riksintresseområde för kulturmiljövården (W 80 20) Sundbornsåns dalgång och utgör en del av Världsarvet Falun. Hyttnäs omnämns första gången i skrift 1570. På 1600-talet ägdes Stora Hyttnäs av den adliga ätten Silverström och byggdes ut till en betydande bergsmansgård, med ett flertal byggnader och en större trädgårdsanläggning med krydd-, frukt-, humle- och kålgård samt två ruddammar. Stora Hyttnäs hade under 1600-talet en egen kopparhytta som låg norr om gården. På slutet av 1700-talet genomgick gården ett flertal ägarbyten och delades upp. Stora Hyttnäs samlades åter igen till en större enhet av Häradsskrivare L.G Rathsman, som 1822 gifte sig till gården. Under dennes tid som ägare av gården uppfördes nuvarande flygel år 1823 och huvudbyggnaden ca år 1840. Han planterade även en lärkallé intill gården, varav delar finns kvar. Stora Hyttnäs förvärvades på 1870-talet av flottningschef Karl August Tundal. Han upplät gården som bostad för sin dotter Henrikas räkning, i samband med dennas giftermål med löjtnanten Pontus Linderdahl. På Henrikas initiativ omdanades trädgården i tysk stil med slingrande gångar och prydnadsplanteringar. I slutet av 1890-talet byggs huvudbyggnaden till med en lägre utbyggnad på västra gaveln, inrymmande kök, jungfrukammare och sängkammare. Samtidigt tillkom husets frontespiser. Det byggdes till på höjden och verandan fick sin slutliga utseende. I det inre fick matsalen sin nuvarande form i nyrenässansstil. Under 1900-talet levde barnen till Henrika och Pontus Linderdahl kvar på gården tills den yngste sonen Bengt Linderdahl avled 1983. Han testamenterade gården med dess rika lösöre till en stiftelse - Linderdahlska stiftelsen. Under barnens tid skedde inga betydande förändringar, utan gården bibehölls i sin sena 1800-tals form. Yngste sonen Bengt, som var botaniker, tillförde dock trädgård och park en rad exotiska växter. Under stiftelsens förvaltning har byggnaderna på gården och dess trädgård renoverats så att de väl återspeglar ett högreståndshem från slutet av 1800-talet. |
