Stäng fönster Uppsala kn, DANMARK 12:1 DANMARKS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Danmarks kyrka är belägen på en höjd 8 km sydöst om Uppsala och i centrum av gamla Svea rike, mellan Gamla Uppsala och Mora stenar. Under medeltiden hörde Danmarks församling till Uppsala domkapitels femte kanonikat. Den varmt röda medeltidskyrkan består av en enskeppigt långhus med ett tresidigt kor i öster och vidbyggd sakristia i norr med vitputsade blinderingar. I väster reser sig ett torn med spira. Byggnadskroppen är långsträckt och höga fönster är upptagna på långhusets sidor liksom i koret. Spiran och kyrkans sadeltak är plåtklädda. Ingången är förlagd till tornets västmur. Kyrkan har utbyggts i flera omgångar. Den äldsta delen återfinns i långhuset och härrör troligen från 1300-talets början och samtidigt byggdes en sakristia, av vilka murpartierna närmast koret är de ursprungliga. Denna kärnkyrka hade ingångar mitt emot varandra i norra och södra långhusmurarna. De är nu igensatta men markerade i murverket. I sydvästra hörnet löper en ursprunglig spiraltrappa, som haft sin motsvarighet i motsatt hörn. Trapporna har lett upp mot en läktare, tydligen avsedd för en stormannafamilj. Både trapporna och läktaren är ovanliga drag i en uppländsk landskyrka, likaså teglet som tidigt byggnadsmaterial och det faktum att ett fönster och en portal har byggts i nordmuren, ett gotiskt masverksfönster i söder och ett rundfönster i västgaveln. Några av dessa drag tyder dels på att kyrkobygget främjats av en förnäm familj, dels på att kyrkan ju hade starka band till domkyrkans prästerskap. Kyrkan förlängdes sedan åt väster under 1400-talets första årtionden, då tornet byggdes, och åt öster i slutet av samma sekel då det gamla koret revs och det nuvarande byggdes i samma bredd som långhuset. Även kyrkans valv har tillkommit vid olika tidpunkter och dekorerats med kalkmålningar. Valven i tornet torde vara ursprungliga eller något senare. Valven i långhusets två västra travéer har attribuerats till Johannes Rosenrod och anses ha utförts o 1440. Långhusets östparti och koret dekorerades omkring ett halvsekel senare av Albertus Pictors verkstad. 1824-25 revs vapenhuset på den södra långhusmuren. Istället inreddes tornets bottenvåning till vapenhus och en portal upptogs i västmuren. De höga fönstren i långhus och kor togs upp. De medeltida kalkmålningarna överputsades. Kyrkan har vid flera tillfällen brunnit och taket har varje gång lagts om. Den senaste branden inträffade 1889. Därefter förhöjdes tornets murar, ny överbyggnad tillkom och nytt tak lades. Nu framtogs valvens kalkmålningar från sent 1400-tal, överkalkades åter varefter motiven nymålades på den färska ytan. Högmurarnas målningar framtogs 1958 och framträder nu i samma skick som då de påträffades. Tidigare överkalkningar har medfört att de blekts och skadats. Exteriören visar nygotiska drag, främst genom tornspiran och de höga fönstren från 1800-talet. Interiören präglas idag av arbeten 1957-58 då bl.a. kalkmålningarna som blev hårdhänt renoverade i slutet av 1800-talet restaurerades och glasmålningar komponerade av Julia Lüning monterades i korets tre östfönster. Nuvarande bänkinredningen insattes. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999. Texten reviderad 2002. |
