Stäng fönster Gnesta kn, BJÖRNLUNDAGÅRDEN 5:8 M.FL. BJÖRNLUNDA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - BJÖRNLUNDA BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1532, år 1900: 1907, år 1995: 1433 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen är belägen i den östra delen av sörmländska sjöplatån. Kyrkan ligger avskilt på en moränhöjd i odlingsmark några hundra meter väster om Kyrksjön. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett långhus, ett smalare, ursprungligt kor som ansluter till det nuvarande, polygonala koret i öster (von Stedingska gravkoret), sakristia och stor korsarm i norr samt torn i väster. I den nuvarande kyrkan ingår delar av en romansk kyrkobyggnad bestående av långhus och ett smalare, långsträckt kor. Enligt avbildning 1684 hade koret rak östvägg; då fanns också ett vapenhus i söder, förmodligen senmedeltida. Sannolikt under 1200-talets senare eller 1300-talets förra hälft förlängdes långhuset åt väster; sakristian torde härröra från 1300-talet. Det under nästföljande sekel uppförda tornet försågs med den nuvarande spiran 1660. Korsarmen i norr tillkom 1763-66. Åren 1839-41 revs korets östmur och det von Stedingska gravkoret uppfördes efter ritningar av Fredrik Blom; ursprungligen oputsat och med nygotiska detaljer. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan täcks av skilda sadeltak med undantag för gravkoret som har ett lågt kupolformat tak med lanternin. De putsade murarna genombryts av stickbågiga fönsteröppningar; ingång till det långsträckta kyrkorummet genom tornet i väster. Kyrkorummet täcks av trätunnvalv; i norra korsarmen och långhuset med korgbågig profil. Tak och väggmålningar i det äldre respektive nuvarande koret härrör från 1912 års renovering; på korets norra vägg finns även fragment av kalkmålningar från 1625. 1994 installerades en läktarunderbyggnad i norra korsarmen. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. |
