Stäng fönster Mörbylånga kn, GLÖMMINGE KYRKA 1:2 GLÖMMINGE KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Den äldsta kända avbildningen av kyrkan i Glömminge är en bläckteckning utförd av J H Rhezelius 1634. (Bild 11) Teckningen visar kyrkan och kyrkogården från söder. Kyrkogårdsmuren är mycket schematiskt redovisad, med det framgår ändå att kyrkogårdens sydöstra hörn var fasat, på samma sätt som idag. En öppning är inritad i den vinklade delen. Strax intill, i den östra muren, har Rhezelius ritat en liten kvadrat som inte når ända upp till murens överkant. Om det skall föreställa en klivstätta, en stiglucka eller någonting annat är osäkert. På en karta över Glömminge socken från 1641 visas bland annat utbredningen av prästgårdens ägor. (Bild 2) Här framgår att prästgården redan då var placerad just söder om kyrkan. Prästgården och kyrkan är bara redovisade som symboler, medan formen på ägorna bör vara korrekt återgivna. Kyrkogården har på kartan en enkel rektangulär form, utan fasat hörn. Nästa illustration är från 1750. Det är en teckning utförd av Petrus Frigelius som visar kyrka och kyrkogård både från norr och söder. (Bild 12) Inte heller här har kyrkogården samma form som på Rhezelius teckning. Det sydöstra hörnet är inte snett avskuret. Istället ser det ut som om den sydöstra delen av kyrkogården utvidgats mot öster. I denna del står en klockstapel. Kyrkogården har två ingångar, båda försedda med stigluckor av trä. Den ena är placerad i södra muren rakt framför kyrkans sydportal, den andra i den östra muren nära det sydöstra hörnet. Detta utförande, med mur av kalksten och stigluckor av trä, var mycket vanligt på Öland. I boken Kyrkogårdens hägn i det medeltida Sverige berättas att samtliga 34 sockenkyrkor på Öland i äldre tid var omgivna av stenmurar, s.k. bogårdsmurar. Samma källa anger också att ett 20-tal av kyrkorna har eller har haft stigluckor byggda av trä. Glömminge kyrkas utförande 1817, bara två år före den stora ombyggnaden 1819, illustreras på en teckning av Nils Isak Löfgren. (Bild3) Teckningen visar kyrkan sedd från landsvägen i öster. Vägen ner till kyrkan löper på samma sätt som idag till en ingång i den östra kyrkogårdsmurens södra del. Jämfört med teckningen från 1750 har stigluckan fått en annan utformning, med kupolformat tak istället för sadeltak. Den östra muren ser ut att vara rak hela vägen bort till det nordöstra hörnet. Det går inte att urskilja någon utskjutande del som på Frigelius teckning. Kyrkogården har fortfarande en klockstapel, placerad alldeles innanför entrén. Stapeln revs 1819. Intill vägens södra sida har de stora prästgårdsladorna hunnit uppföras. Ladornas utformning stämmer emellertid inte överens med de lador som står på platsen idag. Då Löfgrens teckningar brukar vara tillförlitliga bör det betyda att ladorna förändrats efter 1817. De tidigaste fotografierna av Glömminge kyrka, som finns i Kalmar läns museums arkiv, är från omkring sekelskiftet 1900. (Bild 15) Kyrkogården ger här ett mycket oordnat intryck. Det är ganska glest mellan gravvårdarna. På en bild tagen från sydväst syns några högresta stenar och gjutjärnskors, eventuellt också ett träkors. Mellan gravvårdarna växer högt gräs och buskar. Här finns också gravkullar av murgröna och ytor med öppen jord. Det är svårt att urskilja några gångar, men troligen fanns det åtminstone två - en från kyrkogårdens ingång i sydost fram till portalerna i söder och väster och en från sydportalen rakt mot söder till prästgården. Den oordnade karaktären vid förra sekelskiftet hade kyrkogården troligen haft ända sedan medeltiden. Kyrkogårdar hade under medeltiden inte alls samma utseende som vi idag är vana vid. I boken Kyrkogårdens gröna kulturarv berättas att man bäst kan föreställa sig den medeltida kyrkogården som en vild osammanhängande gräsmatta eller äng där de eventuella gravminnen som fanns efter besuttna – sarkofager, tumbor, hällar och stenkors, var tämligen oregelbundet placerade. Det fanns inga träd på kyrkogårdarna, än mindre någon indelning av kvarter med häckar och gångar. Gångar antas bara ha förekommit fram till kyrkans portar. De nya estetiska ideal för kyrkogårdens planering som utvecklades under 1700-talet, med anläggning av gångsystem, kvarter och planteringar, hade fram till mitten av 1800-talet endast undantagsvis tillämpats utanför städerna. Antalet landsortskyrkogårdar med trädkransar före 1850 antas ha varit få. I vissa fall dröjde det ända in på 1900-talet innan de nya idéerna för kyrkogårdsgestaltning kom att genomföras. Av Löfgrens teckning från 1817 framgår att kyrkogården vid denna tid ännu inte fått någon ordnad trädkrans. Ett större träd syns på kyrkans norrsida. I övrigt verkar det bara ha funnits en del buskar. Samma år, 1817, har Löfgren även upprättat en planritning och tecknat av kyrkans fasader från norra och södra sidan. På teckningen av norrsidan syns det tidigare nämnda trädet, som växte i vinkeln mellan långhuset och den senare rivna materialboden. Teckningen av söderfasaden visar att det även växte träd i innerhörnet mellan tornet och södra korsarmen, samt mellan koret och sakristian. På Frigelius teckning från 1750 syns det inga träd alls på kyrkogården. Troligen betyder det att där heller inte fanns några träd i verkligheten, eftersom Frigelius på samma teckning ritat träd och buskar på området norr om kyrkogården. Fotografierna från sekelskiftet 1900 är svårtolkade vad gäller förekomsten av trädkrans. På en vinterbild syns tydligt en trädrad intill den norra muren, medan det på en sommarbild från samma tid, tagen i samma vinkel, saknas träd på norrsidan. Det kan vara så att det funnits en trädkrans sedan mitten av 1800-talet, som sedan sågats ner och förnyats omkring sekelskiftet 1900. Kanske har nyplantering skett i samband med kyrkogårdens utvidgning åt väster 1916. I Glömminge församlings arkiv finns ett brev till kyrkostämmans ordförande prosten Peter Gustaf Carlsson där de oordnade förhållandena på kyrkogården beskrivs och behovet av en utvidgning påtalas. Bland annat menar brevskrivaren Hemmingsson att: ”…kyrkostämman måtte upptaga och besluta att hvar och en, som har planteringar omkring sina grafplatser, måtte efter kyrkorådets önskan, klippa och städa planteringarne, så att ej kyrkogården kommer att bliva en skogsplantering, utan vad den bör vara, nämligen en vacker hviloplats för de döda.” En utvidgning menar han är nödvändig ”Emedan utrymmet på kyrkogården snart nog är så upptaget, så att man ej kan öppna en grav utan att gräva upp andra…” Utvidgningen genomfördes 1916. Ritning och beskrivning för den nya kyrkogårdsdelen upprättades av Sigurd Ohlsson samma år. (Bild 99) I stora drag känns strukturen fortfarande igen på dagens kyrkogård. Enligt förslaget skulle områdets inre delas in i två stora kvarter. Ytorna intill yttermurarna i söder, väster och norr avsattes till familjegravar. Även raderna direkt söder och norr om mittgången planerades för familjegravar. Sammanlagt innehöll förslaget 96 familjegravar. (Enligt en bevarad förteckning fanns det 1925, då förteckningen senast uppdaterades, registrerade ägare till 74 av familjegravarna. Endast platserna intill den norra muren återstod.) I kvarterens inre fanns ”fria gravplatser”, 117 på den södra sidan och 188 på den norra. Längst åt öster i det norra kvarteret planerades även en yta till barngravar, 74 stycken. Barngravarna var enligt beskrivningen avsedda ”…för sådana barn, som ej äro i tillfälle att få hvila i en familjegraf.” Vad gäller planteringar på kyrkogården föreslog Sigurd Ohlsson en ligusterhäck intill västra och norra muren. Vid samma murar skulle det också planteras lindar med åtta meters mellanrum. Vid mittgångens möte med den gamla kyrkogården skulle en halvcirkelformad plats med en brunn anläggas. Den centrala platsen och ytorna närmast väster om den gång som följer gränsen mellan gamla och nya kyrkogårdsdelen skulle planteras med ädelgranar och glasbjörkar ”…samt några vackra blommande buskar”. Ett flygfotografi från 1935 visar kyrkan och kyrkogården från väster. (Bild 97) Den gamla delen av kyrkogården ger här ett mycket mer ordnat intryck än på äldre fotografier, och den nya delen har åtminstone delvis anlagts enligt ritningen från 1916. (Tyvärr syns inte hela den utvidgade delen på fotografiet.) Av de gångar som på ritningen från 1916 föreslogs anläggas på den nya kyrkogårdsdelen tycks endast mittgången och gången som löper parallellt med den södra muren ha utförts. Utanför bild kan det också ha funnits en gång vid den västra muren. Däremot är det tydligt att man ännu inte anlagt någon ny gång i nord-sydlig riktning. Det syns heller ingen gång intill den norra muren. Av de föreslagna planteringarna vid mötet mellan nya och gamla kyrkogårdsdelen har endast ädelgranarna vid den centrala platsen kommit till utförande. Av fotografiet framgår vidare att ytorna i de nyanlagda kvarterens inre inte alls utnyttjats på det rationella sätt som föreslagits. En generell iakttagelse som kan göras är att det 1935 fortfarande var många gravar som saknade gravsten. Över hela kyrkogården syns gravar som endast är markerade med små kullar. Flest gravar av denna enkla typ var det vid kyrkans västra och norra sida. År 1949 skickade domprost Ivar Hylander ut ett formulär med frågor om kyrkogårdar och begravningsskick till stiftets församlingar. De inkomna svaren utgjorde sedan underlag till artikeln ”Våra kyrkogårdar” i verket ”Växjö stift i ord och bild”, som utkom 1950. De uppgifter som Glömminge församling skickade in ger en god bild av hur kyrkogården såg ut vid denna tid, som komplement till bevarade fotografier. Som svar på Hylanders fråga om kyrkogårdens plantering angavs att det fanns en trädkrans av askar, lindar och lönnar intill murarna, samt en syrénhäck innanför den östra muren. Inne på kyrkogården fanns en grupp syréner och en grupp ädelgranar, samt en nyplanterad häck utanför tornets ingång. På frågan om gravarna ordnats efter bysamfällighet svarar man att det inte fanns något sådant mönster på Glömminge kyrkogård. Andra uppgifter som framkommer är att det var vanligt med gravkullar, planterade med vintergröna växter. Gravplatserna var i några fall belagda med grus eller kalkstensplattor. Omgärdningar med stenramar förekom, trots att utförandet inte tilläts av kyrkorådet. Gravvårdar skulle enligt ordningsstadgan vara av öländsk kalksten eller grå granit. Svartpolerad granit godkändes inte, men uppges ändå ”tyvärr” ha varit dominerande. De äldsta gravvårdarna på kyrkogården var från mitten av 1800-talet. Det fanns ett järnkors från 1870-talet och tre från 1910-talet. Ett enda träkors fanns kvar, ”…numera placerat bland borttagna vårdar från ovårdade platser.” År 1951 upprättade trädgårdskonsulenten Gösta Engstedt vid Kalmar läns södra hushållningssällskap ett förslag till ny indelning av Glömminge kyrkogård. Ritningarna har inte återfunnits, men att döma av den bevarade beskrivningen kom de föreslagna förändringarna aldrig att genomföras. Att förslaget upprättats visar ändå att det fanns ett behov av att revidera gravkartan från 1916, som ju endast avsåg kyrkogårdens västra del. År 1956 gjorde trädgårdskonsulenten Engstedt ett nytt förslag, som inte omfattade några ritningar. Förslaget är upprättat efter en diskussion som förts på plats tillsammans med kyrkorådet. Beslut togs om utgallring av vissa träd mot norr. Silvergranarna mitt på kyrkogården ansågs ha tjänat ut. På platsen ville Engstedt istället uppföra ett brunnskar av kalksten. I det nordvästra kvarteret föreslogs ett stort träkors. Om brunnen eller korset kom att utföras är inte känt. Däremot är det tydligt att det förslag Engstedt samtidigt framförde om att plantera rygghäckar mellan raderna av gravstenar vann gehör. Många av de häckar som finns idag har troligen tillkommit 1956. År 1965 upprättades en ny gravkarta av Gösta Vult von Steijern. (Bild 98) Kartan reviderades 1985 av Harry Kolsby. En ny digital gravkarta upprättas under 2005. Kyrkogårdens historik i årtal ( Materialet nedan är en sammanställning av den information som finns i församlingens vård- och underhållsplan) 1704 En ny klockstapel sattes upp i kyrkogårdens sydöstra hörn. 1750 En timsten tillverkades. (Enligt Boström står den i söder på en fot av trä) 1766 Kyrkogårdens entréer fick nya stigluckor. 1773 En klivstätta av trä byggdes vid den sydöstra stigluckan. 1795 Kyrkogårdens gravplatser reglerades, med anledning av att många gravar låg mitt i gångarna. 1819 Klockstapeln revs i samband med att kyrkan fick ett torn. Flera gravstenar slogs sönder för att användas till kyrkans ombyggnad. 1824 Träd planterades ”uti Kyrkogatan”. 1845 Kyrkogårdsmuren lades om. Stigluckorna ersattes med grindar, av smidesjärn i sydöst, av trä i söder. 1916 Kyrkogården utvidgades åt väster. 1951 Ett förslag till indelning och plantering av kyrkogården upprättades av trädgårdskonsulent Gösta Engstedt vid Hushållningssällskapet. 1953 En klivstätta av kalkstensskivor anordnades vid den sydöstra kyrkogårdsgrinden. 1956 Ett förslag till upprustning av kyrkogården och kyrklunden upprättades av trädgårdskonsulent Gösta Engstedt vid Hushållningssällskapet. 1959 Ett planteringsförslag till kyrklunden upprättades av trädgårdsinstruktör Harry Kolsby vid Hushållningssällskap 1967 Församlingen gavs tillstånd att uppföra ett bårhus. Ritningar till bårhuset upprättades av arkitekt Gösta Gerdsiö, Kalmar. 1989 Byggnadsnämnden i Mörbylånga kommun godkände ritningar till församlingshem. Ritningarna var upprättade av BA Bengtsson 1988. 1998 Länsstyrelsen avslog en ansökan om att få ta bort 5-6 meter av stenmuren vid ladan utanför kyrkogården. 1999 Länsstyrelsen gav tillstånd att anlägga en minneslund på kyrkogården. Ritning upprättades av K Lundberg. 2001 Kyrkogårdsmurens öppning mot prästgården i söder murades igen. 2002 En trädvårdsplan för kyrkogården upprättades av Gunvor Andersson och Eva Traore Dahlberg. 2003 Länsstyrelsen gav tillstånd att under åren 2003-2005 få utföra trädvårdsarbeten enligt trädvårdsplanen från 2002. 2004 Länsstyrelsen gav tillstånd till avverkning av en lind vid kyrkogårdens östra ingång. 2005 Belysningen på kyrkogården förbättras. De två befintliga belysningsstolparna kompletteras med fyra nya. |
