Stäng fönster Vimmerby kn, RUMSKULLA 5:1 RUMSKULLA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Sockenbeskrivning Rumskulla socken gränsar i norr och väster mot socknar i Östergötland och Jönköpings län samt i söder och öster mot Södra Vi och Pelarne i Kalmar län. Genom socknen rinner Stångån och Silverån. Tidigare tillhörde en del av socknen Ydre härad men sedan 1890 hör hela socknen till Sevede härad. Landskapet består företrädesvis av stenbunden skogsmark som är mycket kuperad. Mellan rullstensåsarna finns flera sjöar och vattendrag. Socknen har gjort sig känd för att ha gott om märkliga naturformationer som t.ex. Jättegrytan vid Berghult. Rumskulla är också känt för sin vackra skog. Efter riksdagsbeslut 1927 inrättades Kvills nationalpark. I närheten av nationalparken finns också den riksbekanta Rumskullaeken. Få fynd finns från sten- och bronsålder men från järnålder finns gravfält och ensamgravar. Socknen omnämns för första gången i skriftliga källor 1320. Jord- och skogsbruk är socknens huvudnäringar. Det har dock funnits industrietableringar i området. Fram till 1930-talet drevs Ösjöfors pappersbruk. Det anlades 1777 av trumslagaren Lars Dristig från byn Norrhult. År 1826 startade J.F.Ventzel på Simondebo gård Ventzelholms glasbruk. Här tillverkades framförallt fönsterglas och buteljer. Bruket flyttades 1899 till Västervik. Det har också funnits flera sågverk i socknen. Idag är turistnäringe en viktig verksamhet i bygden. Kyrkan Rumskulla kyrka omtalas första gången 1320. Det var en träkyrka som kom att brukas under lång tid. På 1700-talet byggdes den ut för att möta den ökade folkmängden men i slutet av 1700-talet konstaterade församlingen att man behövde bygga en ny kyrka. Detta tog dock tid. Först 1834 kom bygget i gång och tre år senare stod kyrkan klar. Arkitekt och byggmästare var Carl Robert Palmér. Kyrkan byggdes i nyklassicistisk stil. Från den medeltida kyrkan överfördes bl.a. det vackra altarskåpet tillverkat av Johannes Stenradt i Lübeck 1475. Några större ombyggnader av kyrkan har inte företagits. Exteriört har takmaterialet bytts vid två tillfällen. År 1898 byttes träspånen mot järnplåt och 1969 byttes järnplåt mot lackad aluminiumplåt. Fönstren byttes 1904 till bågar med dubbla glas. Den nuvarande färgsättning av interiören tillkom 1992 och av exteriören vid restaureringsarbeten 1997. Kyrkogårdens historik Rumskulla kyrka står idag på samma plats som den medeltida kyrkan. När dagens kyrka uppfördes på 1830-talet byggdes den nya kyrkan som ett skal utanpå den gamla. Det gör att stora delar av dagens kyrkogård sammanfaller med den äldsta kyrkogården i Rumskulla. Av denna kyrkogård, med anor ner i medeltiden, finns idag inga synliga spår. I golvet i kyrkans kor är dock tre hällar av kalksten placerade. En av dessa hittades vid omläggningen av kyrkans golv 1935 och alla tre fick sin nuvarande placering i samband med renoveringen detta år. Hällarna visar hur kyrkorummet användes som begravningsplats för prominenta församlingsbor. Bruket förbjöds i början av 1800-talet p.g.a. sanitära olägenheter. Ytterligare en sönderslagen gravhäll förvaras i en bod. Uppgifter i sockenstämmoprotokollen tyder på att kyrkogården användes som upplag för byggmaterial under den tid kyrkbygget pågick. Hur stor kyrkogården var och vilka områden som brukades när den nya kyrkan stod klar 1837 har inom ramen för detta arbete inte gått att fastställa. I räkenskaperna från kyrkbygget finns några poster som syftar på kyrkogården. Portstolparna vid norra ingången till kyrkogården byggdes i samband med arbetena på kyrkan och grindar beställdes från Bruzaholm. Om det är dessa grindar som finns kvar än idag är inte känt. En kyrkogårdsmur uppfördes också i norr, öster och väster. De delar som omgärdade kyrkogården i norr och öster byggdes av Carl Peter i Grönsved. Det förefaller troligt att den äldsta delen av kyrkogården är det område som idag utgörs av norra delen av kvarter 8 samt kvarter 10. År 1854 finns ett beslut på sockenstämman om att utvidga den befintliga kyrkogården 18 alnar åt öster och 30 alnar åt söder. Detta motsvarar 10,5 meter samt 17,8 meter. I samband med grävningsarbeten för en gravsättning i östra delen av kvarter 2 påträffades för några år sedan en mängd sten. Denna låg i linje med en sluttning mot öster som är tydligt markerad i kvarter 6. Tillsammans utgör dessa båda fakta indicier på att här tidigare har funnits en gräns för kyrkogården, troligen i form av en stenmur. Norr om kyrkan ligger idag kvarter 1 som är ett mindre köpegravsområde. En viss osäkerhet finns angående kvarterets ålder. De två äldsta gravvårdarna, från 1807 och 1848, som står i kvarteret är möjligen ditflyttade. Kvarteret bör dock ha varit i bruk senast 1867. Från detta år finns en praktfull gravvård i kvarterets nordvästra hörn, vilken enligt uppgift ska stå på ursprunglig plats. Kyrkogården måste efter utvidgningen 1854 ha genomgått ytterligare en utvidgning. När de östra delarna av kyrkogården, kvarter 3, 4, 5 och delar av kvarter 6 samt de områden där idag minneslunden och gravkapellet ligger, inkorporerades med kyrkogården har inte, inom ramen för detta arbete, gått att få fram. Ett flertal gravvårdar i kvarteren, främst i kvarter 4, är från 1920-talet. På ett fotografi från 1910 som visar kyrkan och kyrkogården från sydost består kyrkogårdens omgärdning i söder av en trägärdesgård. En möjlig tolkning är att denna var placerad strax öster om de områden som idag utgör kvarter 4 och 5. Det äldsta av oss kända fotografiet över Rumskulla kyrkogård är taget från söder och visar kyrkan och en del av kvarter 8. En säker datering av bilden saknas. Bilden är dock tagen innan kyrkan putsades om och avfärgades helt i vitt vilket möjligen skedde 1904. Bildens kvalitet tyder på att den bör vara tagen i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. På fotografiet ser man rader av trävårdar och enstaka buskage. Gravvårdar av trä var länge den vanligaste typen på våra kyrkogårdar. Mängden av vårdar och det faktum att de är av trä talar för att området varit ett linjegravsområde. Idag finns ett linjegravsområde från 1940-1953 i kvarter 8. I västra delen av kvarter 10 finns ett fåtal gravvårdar som av utseendet att döma, låga stående vårdar över en ensam avliden, skulle kunna vara rester av ett tidigare linjegravsområde. Dessa vårdar är daterade till tidigt 1930-tal. I kvarter 9 saknas spår av linjegravsområde. Inga av de äldre linjegravsområdenas trävårdar finns kvar på kyrkogården men i en tornkammare samt i ett förrådsutrymme finns ett mindre antal trävårdar bevarade. På flygfotografier från 1950- och 60-talen kan man se en planlagd och strikt ordnad kyrkogård. Ett rätvinkligt gångsystem med grusbelagda gångar som löper i nord-sydlig och öst-västlig riktning är utlagt över kyrkogården. Kvarteren är noga avgränsade och gravvårdarna ställda i rader. Kyrkogårdens struktur visar på flera klassicistiska drag som är typiska för utformningen av en kyrkogård under 1900-talets första hälft. Flygfotografierna visar att ett stort antal av kyrkogårdens gravplatser har varit belagda med grus och omgärdade av stenramar eller häckar. Gräsytor finns i kvarter 8, 9 och 10. På flygfotot från 1950 finns en rad med större lövträd i nord-sydlig riktning mitt på kyrkogården, som skulle kunna vara en rest av en äldre trädkrans. I väster finns en antydan till trädkrans medan denna saknas i kyrkogårdens södra gräns. Ett odaterat fotografi som förvaras i församlingshemmet visar att det omkring den här tiden ska ha funnits höga tujor utmed kyrkans kor. Intrycket av kyrkogården skiljer sig markant från det tidigare fotografi som visade en kyrkogård som dominerades av trävårdar. När kyrkogården genomgick den genomgripande omläggning som gav platsen den grundstruktur som finns kvar än idag är inte känt. Med utgångspunkt från kyrkogårdens utformning och de flygfoton som finns, bör det ha gjorts under 1900-talets första decennier. Det intryck av strukturerad ordning som flygfotona ger upplevde dock inte alla besökare. Länsarkitekten beskriver 1966 kyrkogården som oordnad och säger att den ger ett oroligt intryck. Kanske var det länsarkitektens uttalande som fick församlingen att börja fundera på hur kyrkogården såg ut. År 1969 påbörjades arbetet med att så in samtliga grusbelagda gravplatser med gräs. Samtidigt tog man bort alla omgärdning i form av häckar eller stenramar. Man sådde också in ett flertal gångar. De sista grusgångarna såddes in på 1990-talet och de två gångar som bevarades asfalterades. Det insådda gångsystemet kan man än idag avläsa på kyrkogården. Avståndet mellan en del av raderna med gravvårdarna är på vissa platser större än normalt vilket förklaras av den äldre struktur kyrkogården har haft. Rumskulla kyrkogård präglas idag av de stora förändringar som gjorts under 1900-talets sista decennier. Spåren av kyrkogårdens äldre historia är få och inte alltid lätta att upptäcka. De få äldre gravvårdarna, linjegravarna och de insådda gångarna berättar tillsammans något om kyrkogårdens historia. I några av kvarteren kan man också se att avståndet mellan gravvårdarna är stort vilket beror på att de en gång varit omgärdade av stenramar eller liknande. Förändringarna genomfördes i en tid när rationellt tänkande och teknisk utveckling påverkade inställningen till kyrkogårdens utformning. Denna utveckling kan vi se på flera av länets kyrkogårdar. Det gäller i synnerhet landsortsförsamlingar där även de ekonomiska förutsättningarna var avgörande för den här utvecklingen. I beskrivningarna av Rumskulla kyrkogård och de olika gravkvarter görs en noggrannare inventering av vilka spår som finns kvar. Det kan i beskrivningarna förefalla som att spåren är tydliga och lätta att avläsa. Det bör dock betonas att så inte alltid är fallet. |
