Stäng fönster Österåker kn, KYRKOGÅRDSÖN 1:1 SIARÖFORTET
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Då den försvarslinje där Siaröfortet ingick redan i början av 1930-talet ersattes av den yttre havsbandslinjen blev användningen av Siaröfortet ytterst begränsad. Därmed har stora delar av den ursprungliga anläggningen bevarats. Fortet har därigenom ett stort autenticitetsvärde. Fortets olika funktioner kan tydligt avläsas i konstruktioner och byggnadsdelar. Batteriplatser, stridsledningscentral, durkar och logement, kommandoplatser, värn och stormhinder ger sammantaget fortet ett mycket stort dokumentvärde. Fortet har även stort upplevelsevärde, här kan man uppleva en historisk anläggning i neuatralitetsvaktens och försvarets tjänst. Samtidigt utgör tillgängligheten till anläggningens inre delar med rekonstruerade funktioner och utrymmen ett enastående pedagogiskt värde. Siaröfortet är en representativ och mycket välbevarad försvarsanläggning som visar hur svensk fortifikation med dåtidens moderna teknologi byggde ett kustartellerifort under 1920-talet. HISTORIK OCH BESKRIVNING - Enligt 1914 års försvarsbeslut skulle Stockholms kustförsvar förstärkas med en yttre befästningslinje bestående av fort och artelleribatterier. Siaröfortet placerades som en del av denna befästningslinje i den trängsta delen av Furusundsleden. Platsen var vid denna tid den strategiskt viktigaste punkten i inloppet till Stockholm. Fortet började byggas 1916 och när arbetena avbröts vid första världskrigets slut i november 1918 var det endast halvfärdigt. Det dröjde tre år innan byggnadsarbetena återupptogs och först 1924 kunde fortet slutbesiktigas. Minskade anslag hade då medfört att det södra utanverket aldrig blev utfört. Under sommaren 1926 bemannades fortet första gången. Den totala bemanningen, som beräknades för fortets betjäning och som kunde erhålla en skyddad förläggning, utgjordes av 14 officerare och 210 man. Redan under 1920-talet började man diskutera en flyttning av Stockholms kustförsvar till en yttre havsbandslinje. Det genomfördes i etapper under 1930-talet och 1939 lades Siaröfortet ned i sin ursprungliga version. Det användes dock under andra världskriget av marinen som förläggning och förråd. Under 1950-talet började man ta bort material från fortet och fortet lades i "malpåse". Statens Fastighetsverk övertog anläggningen 1993 och fortet är idag upprustat och tillgängligt för besökare. Siaröfortet består av ett huvudverk nedsprängt i berget och övergjutet med betong. Betonghjässan är utformad för att efterlikna den omgivande terrängen. Huvudverket innehåller förutom kanon- och kommandoplatser även logement, kök, mässar, ammunitionsförråd och andra nödvändiga ekonomiutrymmen. En förbindelsegång förbinder huvudverket med det norra utanverket som bland annat innehåller en minstation och plats för strålkastare. Fortet omgärdas av stormhinder i form av flerdubbla rader taggtråd och skyttevärn i terrängen. På ön kvarstår också den manskapsbarack som byggdes 1926. Byggnaden används idag som vandrarhem. KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter 2002 |
