Stäng fönster Vara kn, ÖRNEN 3 BENGTSSONSKA MAGASINET
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Jordbrukets stora expansion i västra Sverige under 1800-talet - främst koncentrerad på havreodling - nödvändiggjorde goda kommunikationsleder. Vid dragningen av järnvägen Herrljunga - Uddevalla 1867 anlades en station i Vara. Att frakta spannmålen med tåg till Uddevalla blev ett bra alternativ till sjötransporten från Vänerhamnarna via Göta älv till Göteborg, och Vara blev snart en viktig tätort för spannmålshandeln. Som mest fanns här 16 magasinsbyggnader vid järnvägen av vilka Bengtssonska är den enda kvarstående. Det är byggt av trä i två etapper, en äldre, lägre del från 1860-talet och en yngre, högre från 1880-talet. Fasaderna är klädda med rödfärgad stående panel och taken täckta dels med tegel, dels med papp. I de äldre delen inbyggdes under 1880-talet en torkria av tegel, vilken skjuter upp som ett torn ur taket. Magasinet kommer troligen att användas som museum. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2 "Bengtssonska magasinet ligger intill järnvägen i Vara, mellan kyrkan och församlingshemmet. I början av stationssamhällets existens var detta Varas centrum med Järnvägsgatan som huvudstråk. Utbyggnaden av Vara kom dock att ske öster om järnvägen och området runt kyrkan hamnade i skymundan. Vid järnvägen låg en mängd magasin i slutet av 1800-talet - inte bara spannmålsmagasin utan även ex trävarumagasin. Handelsverksamheten måste ha satt en markant prägel på området. De äldsta kvarteren vid Olas gränd finns kvar och ger tillsammans med Bengtssonska magasinet en bra bild av det äldsta Vara och visar även vad som legat till grund för Varas tillkomst: havreodling, järnväg och handel." Den skotske tegrossisten William Thorburn hade på 1820-talet kommit till Sverige och etablerat en exportfirma i Uddevalla som bland annat började med havreexport. 1850-1900 svarade Thorburns handelshus, eller William Thorburns Söner, som firman hette från 1851, för 12% av Sveriges havreexport, år 1875 var siffran 28,4% samtidigt som firman handhade firman 75% av havreexporten från västsverige. När järnvägen Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga stod klar 1867 byggde Thorburns flera inköpscentraler med magasin längs järnvägen; bl.a. i Håkantorp, Vara och Grästorp. "Det magasin som Thorburn uppförde i Vara är det som senare kom att kallas Bengtssonska magasinet. Den äldsta delen byggdes i samband med att järnvägen stod färdig år 1867. Det är den lägre, södra delen (2A) av den befintliga byggnaden. Tätt intill detta magasin stod andra mindre byggnader, både vid södra och norra gaveln." "År 1877 började Johan Bengtsson handla med spannmål, gräsfrö, foder- och gödningsämnen. Det är troligt att han redan från detta år arrenderade magasinet av Thorburn. Förmodligen fungerade han som ombud för Thorburns firma. Någon gång mellan år 1886 och 1892 byggdes magasinet till med en större del åt norr (2 B), vilken ersatte den dittillsvarande byggnaden åt detta håll. Det är troligt att årtalet på järnvimpeln på rians lufthuv -1888 -är det år då denna tillbyggnad gjordes. I en del av andra våningen i den nya, större byggnaden rymdes kontor innanför två av de stora fönstren. År 1899 köpte Johan Bengtsson magasinet av Thorburn och blev därmed en fristående inköpsgrossist. Bengtsson hade flera kontorister och lagerarbetare anställda. Förmodligen växlade antalet anställda med årstiden och mängden arbete." Rian: "För att spannmålen skulle kunna lagras från det att bönderna levererade den på hösten till det att exporten började på våren, var det nödvändigt att få säden torr. Det kunde dels ske genom att säden skyffiades kontinuerligt eller genom att den torkades i ria. Thorburns som var mycket angelägna om att leverera en bra produkt stimulerade de fristående uppköparna att uppföra rior genom att låna dem pengar för ändamålet. Thorburns hade själva byggt sin första ria i Uddevalla på 1850-talet. Flera av spannmålsmagasinen i Vara hade rior, bl a Vallerska magasinet mittemot Bengtssonska, på andra sidan Sveagatan." Efter Johan Bengtssons död 1918 hyrde hans döttrar Maria och Frideborg ut magasinet till olika spannmålshandlare, under 1940-talet till Lantmännens centralförening. När systrarna dog 1947 resp. 1951 testamenterade de magasinet och det Bengtssonska hemmet till Stiftelsen Vara församlingshem. På 1950-talet byggdes ett församlingshem på tomten medan Bengtssonska hemmet blev museum. Magasinet förföll en längre tid och hotades i slutet av 1970-talet av rivning samtidigt som flera krafter började verka för ett bevarande och upprustning. 1982 och 1983 genomfördes två upprustningar som i huvudsak omfattade reparation och omläggning av taken på båda magasinsbyggnaderna samt torkrian. Den äldre magasinsbyggnaden återfick vid detta tillfälle sitt tidigare takmaterial av papp lagt med sk. listtäckning med trekantsläkt, en för Vara vanlig taktäckningsmetod i slutet av 1800-talet. Magasinet blev byggnadsminne 1987. Magasinet och Bengtssonska hemmet ägs idag av Stiftelsen Vara församlingshem men nyttjas och vårdas av Vara hembygdsförening. Byggnaderna visas av hembygdsföreningens medlemmar respektive kyrkvaktmästaren efter förfrågan. KÄLLA: Elisabet Orebäck Krantz "Bengtssonska magasinet" Byggnadsminnen i Skaraborg nr 5, Länsstyrelsen och Länsmuseet i Skaraborgs län. Rydins tryckeri AB, Nossebro 1987. ISBN 91-85884-51-0 |
