Stäng fönster Hultsfred kn, VENA KYRKA 1:2 VENA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkan Vena kyrka stod klar 1798. Den ersatte då en medeltida kyrka av sten och trä. Den nya stenkyrkan ritades av arkitekten vid Överintendentsämbetet J. Wulff och arbetet leddes av stiftsmurmästare C. Seurling. Kyrkan är byggd i nyklassicistisk stil med historiserande drag framförallt i tornets spira och i den öppna, runda lanterninen. Koret är rundat och fasaderna putsade och avfärgade i vitt. Interiört är stilen främst en blandning av nyklassicistiska och gustavianska drag. De sistnämnda finns framförallt i läktarbröstningen och altarringen. Väggarna är avfärgade i vitt. Så var även taket fram till den stora renoveringen 1954-55. Då skrapades taket rent från färg och fernissades. Vena kyrka räknades när den byggdes som den största landsortskyrkan i Linköpings stift. Kyrkogårdens historik Eftersom den kyrka som idag finns i Vena byggdes som ett skal utanpå en äldre kyrka, bör delar av kyrkogården ha använts under mycket lång tid. Troligen är det delar av kvarteren I och II söder om kyrkan som är de äldsta delarna av kyrkogården. Enligt lantmäterihandlingar avsöndras 1898 mark från flera fastigheter. Främst verkar det ha handlat om Kåreby no1 och flera lägenheter på samma fastighet. Dessutom avsöndras ett stort område, nästan 8 ha, från något man kallar samskogsskiften no1. Klart är att kyrkan köpte ett större område och brukade det till kyrkogård. I Riksantikvarieämbetes bilddatabas ”Kulturmiljöbild” som är utlagd på nätet finns en bild av Vena kyrka från 1860. Bilden är tagen från söder. Kyrkogården söder om kyrkan förefaller på bilden omfatta ett mindre område än det som idag utgörs av kvarteren I och II. Det är alltså möjligt att ovan beskrivna markköp ledde till en utvidgning av kyrkogården i söder. Några synliga spår av denna kan man dock inte se idag. En annan möjlig tolkning är att detta är det markområde som används för en utvidgning av kyrkogården i början av 1900-talet. Exakt när denna gjordes är inte känt men i kvarter VI finns områdets äldsta gravvård från 1905. Området ligger väster om den gamla kyrkogårdsdelen vilket idag motsvara kvarteren III-VIII. Vem som ritade den nya kyrkogårdsdelen är inte känt. På en ritning från 1918 ser man ett rektangulärt med raka gångar som möts i räta vinklar. Hur gravkvarteren var ordnade är inte angivet på ritningen men i kvarteren III-VI är linjer inritade som skapar ramar runt kvarteren. Troligen fanns här köpta gravplatser medan områdena i mitten var avsedda för linjegravsområden. Detta är ett för tiden mycket vanligt sätt att ordna gravkvarter på våra kyrkogårdar och man kan än idag se spår av denna struktur i de fyra kvarteren på Vena kyrkogård. På den gamla kyrkogårdsdelen är ett antal mindre slingrande gångar markerade. Detta förefaller ha varit ett förslag som aldrig genomfördes. På ritningen från 1918 över kyrkogården är ett bårhus inritat längst i söder på den nya kyrkogårdsdelen. Församlingen hade själva uppgjort och skickat in ett förslag på gravkapell men detta godkändes inte av Kungliga byggnadsstyrelsen. Då gav man istället G. Holmdahl, som vid den här tiden var engagerad i renoveringen av kyrkan, i uppdrag att rita ett nytt förslag och sannolikt var det detta som byggdes. Gravkapellet stod klart 1920. Byggmästare var Oskar Svensson, Hultsfred, och fasadens stenarbeten utfördes av Oskar Bergström och hans söner. Stenen ska ha hämtats i Klocketorpaberg nära Vena. Från 1940 finns ritning på inredningsdetaljer till gravkapell. Ritningen är gjord av Gustaf Carlsson, Hultsfred. Man gjorde vid denna tid också en renovering av byggnaden. Cementgolvet ersattes med ett kalkstensgolv. De putsade väggarna lagades och oljefärgen som man målat med ersattes av kalkbruk. Byggnaden användes som gravkapell fram till 1952-53. Därefter var det under lång tid förråd. I ”Kulturmiljöbild” finns ytterligare bilder från Vena. Däribland en odaterad bild som skulle kunna vara från omkring 1920-30. På bilden syns stora delar av kvarter II. Området är fullt av gravvårdar som förefaller att stå i relativt ordnade rader vända mot öster. I bildens högra kant man också se ett antal lövträd som kantar gången fram till kyrkans södra ingång. Detta intryck av kyrkogården förstärks av en flygbild från 1935. I både kvarter I och II råder ordning och reda med gravplatserna i rakar rader. Båda kvarteren är belagda med grus och några gravplatser är omgärdade med framförallt häckar. Vanligare än omgärdningar förefaller överväxta gravkullar att vara. Åren 1947 och 1950 besöktes kyrkogården av landsantikvarie Manne Hofrén. Från hans besök finns ett antal bilder som visar gravvårdar på linjegravsområden i kyrkogårdens västra delar, troligen kvarteren IV och V. Gravvårdar av trä var mycket vanliga och de förekommer både som kors och som dekorerade brädor. År 1952 fick kyrkogården belysning. Då ritade ingenjör Thor Engströms belysningsstolpar i järn för kyrkogården. Från 1956 finns det ritningar över trappa och grindstolpar vid västra ingången. Ritningarna är gjorda av Nils Carlgren. Ritningarna gjordes i samband med att stolparna flyttades så att man fick en bredare ingång. I ett första förslag skulle den gamla ingången stängas igen och två nya tas upp på ömse sidor om den gamla. Men detta avstyrktes av byggnadsstyrelsen. År 1969 sänktes landsvägen norr om kyrkan och en trottoar byggdes. För att kunna göra detta fick man ta bort tre träd på utsidan av kyrkogårdsmuren. Eftersom nivåskillnaden ökade kompletterades den gamla stödmuren med en lägre mur utanför den gamla. Under 1960-talet genomgick kyrkogården en stor förändring. Det var troligen i mitten av detta årtionde som arbetet med att så in kyrkogårdens grusbelagda områden med gräs påbörjades. Samtidigt togs gravplatsomgärdningar bort. Den gång som tidigare gick runt hela kyrkan ska ha såtts in på i slutet av 1970-talet. Omkring år 2000 fanns planer på att renovera gravkapellet för att på nytt använda det som kapell, vilket också gjordes. Vid samma tidpunkt konserverades också kyrkogårdens äldsta gravvård över fanjunkaren vid Smålands husarregemente Georg G Rothstein som dog 1847. |
