Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Åsele kn, ÅSELE 1:23 ÅSELE KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Samhället Åsele har utvecklats ur den kyrk- och marknadsplats som förlades här i mitten av 1600-talet, vid ett sel av Ångermanälven i södra Lappland, och i knutpunkten för flera transportleder mellan kust och fjäll. Etableringen var ett led i organiserandet av lappmarken för att bl.a. främja kolonisation, stödja handel och kristna samerna. Åsele församling bildades 1648, som en utbrytning ur Lycksele socken. Åsele var ett glest befolkat men stort pastorat som en rad inlandsförsamlingar senare bröt sig ur, bl.a. Volgsjö (Vilhelmina), Bergvattnets (Dorotea) och Viska (Fredrika) församlingar. Sedan 2010 utgör Åsele-Fredrika en och samma församling igen, och det diskuteras för närvarande att också gå samman med fler grannförsamlingar till ett storpastorat i Södra Lappland – som det en gång var. Befolkningsmässigt har samhället minskat under de senaste decennierna och inom kommunen bor det idag ca 3000 invånare.

Den nuvarande kyrkan är den fjärde i Åsele. Det första kapellet, en enkel, låg och otät timmerbyggnad, byggdes år 1648 nere vid Ångermanälvens strand. En minnessten framför gravkapellet på Gamla kyrkogården visar var den låg. Kapellet blev med tiden för trångt och ersattes 1750 med en ny träkyrka på samma plats. Denna andra kyrka var avlångt åttakantig med fristående klockstapel och påminde antagligen en hel del om Lyckseles dåvarande kyrka, som idag finns att beskåda som rekonstruktion (Margareta-kyrkan) på Gammplatsen i Lycksele. Även Åseles andra kyrka blev med tiden för trång och 1844 beslöts att uppföra en ny kyrka av sten på Rödbergets topp ca 250 m sydväst om den gamla. Grunden lades 1847 och kyrkan invigdes år 1852. Denna tredje kyrka var en stor treskeppig putsad basilika, uppförd av gråsten och tegel efter ritningar av J. F. Åbom vid Överintendentsämbetet. Kyrkan eldhärjades 1934 och den nuvarande kyrkan byggdes upp 1934–36 på de kvarstående murarna till likartat utseende som den föregående.

Norr och nordväst om den gamla kyrkplatsen på Gamla kyrkogården fanns sedan mitten av 1600-talet en marknadsplats samt en kyrkstad med ”borgarbodar”, ”lappkojor”, ”finners hus” och prästgård. Kyrkstaden brann ner 1852 och därefter flyttades marknads- och kyrkstadsplatsen till området söder om den nya kyrkan. Av den nya plan som gjordes 1860 framgår att kyrkstugorna, som främst utgjordes av enkelkors-byggnader, var grupperade fyra och fyra i ett rätvinkligt gatusystem. Landsvägen mellan Umeå och Dorotea (nuvarande Storgatan) passerade rätt genom kyrkstaden och i rät vinkel mot denna gick uppfarten till kyrkan (nuvarande Kyrkgatan) från torget, som låg på samma plats som nu. Tätorten Åsele har växt fram med utgångspunkt i denna kyrkstadsplan. Kyrkstaden revs i slutet av 1940-talet men åtta kyrkstugor bevarades och flyttades till Åsele hembygdsområde.