Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Värmdö kn, KYRKUDDEN 1:1 DJURÖ KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Djurö kyrka uppfördes på initiativ av rådman Joseph Månson, Stockholm och bekostades av densamme. Vid hans död 1682 var kyrkan ännu inte färdigställd och arbetet avslutades av sonen, kapten Erich Furugren (ca 1651- 1690). Efter sina föräldrar namngav Furugren kapellet S: te Josephae Mariae Kiörkia och det invigdes av magister Ericus Noraeus, kyrkoherde i Värmdö pastorat, den 10:e söndagen efter trefaldighet, den 12 augusti, 1683. Djurö kyrka bevarar flera av sina ursprungliga särdrag och är Stockholms äldsta bevarade skärgårdskyrka. På 1930-talet omgestaltades interiören under arkitekt Erik Fants ledning.

Joseph Månson (1620-tal - 1682) gifte sig 1650 med Maria Johansdotter Furubohm, äldsta dotter till rådman Johan Ericsson Furubohm. Månson var då bokhållare men avancerade till stadsbokhållare och sedermera stadskamrerare i Stockholm. 1659 erhöll han rättigheterna att inrätta en sjömanskrog i Djurhamn på Djurö samtidigt som han förvärvade tre hemman och blev ägare till hela Djurö. Svärfadern var en av Stockholms största fastighetsägare vid den tiden och tillika byggherre till S: t Johannes gamla begravningskapell, en enkel korsformig, tjärad byggnad. Vid hans bortgång 1668 ärvde Månson ett antal fastigheter i Gamla stan och lät själv uppföra ett stenhus, Skeppsbron N: o 6, intill svärfaderns stenhus. Under sina sista levnadsår, valdes Joseph Månson till rådman.

Djurö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljön.

Djurö (Diurö 1538) innehåller substantivet djur med motsvarande betydelse som engelskans deer, (hjortdjur, högvilt). Ändelsen -ö är sekundär.

Eventuellt kan det faktum att Månsons svärfar rådman Johan Ericsson i Stockholm, lät uppföra S: t Johannes träkyrka, ha bidragit till initiativet att uppföra ett sjömanskapell strax intill krogen i Djurhamn. Då Månson avled 1682 var kapellets väggar, tak och torn redan resta. Kapten Erich Furugren samt systern Beata, gift med rådman Waller, ärvde faderns egendomar på Djurö och ansvarade för färdigställandet av kyrkans interiör samt inventarier. Konung Karl XI som givit tillstånd till kapellets uppförande gav i ett brev till kapten Furugren, daterat 23 juni 1683, Månsons arvingar uppdraget att förse kapellet med "en dugelig prästman".

Vid invigningen var Djurö kapell en rektangulär byggnad i liggtimmer, försedd med blyspröjsade fönster. Timmerväggarna var exteriört rödfärgade och interiört vitkalkade. Korsarmarna, bestående av sakristia i norr och vapenhus i söder, tillkom senare under 1600-talet. Under vapenhuset förlades det Furugrenska gravkoret där bl a Kapten Erich Furugren och hans syster Beata Waller ligger begravda. Kapellets funktion som sjömanskyrka märktes genom att den södra, numera borttagna läktaren redan från början reserverades för lotsar och sjöfolk. 1781 beslöts att reservera bägge läktarna för resande sjöfolk, folk utom församlingen och löshjon. Kyrkklockan skänktes 1700 och nyttjades därefter ofta till att ringa över avlidna sjömän.

Från medeltid har Djurhamn på Djurös östra sida varit en betydelsefull hamn och knytpunkt för svensk sjöfart. Alla fartyg till och från Stockholm passerade Djurö innan segelleden genom Gällnö port blev känd på 1610-talet. Under 1600-talet var Djurhamn den örlogsbas som bevakade infarten mot Stockholm och var länge Sveriges yttersta örlogsbas österut. Även därefter var Djurhamn en viktig och välbesökt hamn där ett av mellanskärgårdens viktigaste centra växte fram, i hög grad präglad av sjöfartens skilda verksamheter. 1719 drabbades Djurö av ryssarnas härjningar och trots att större delen av öns bebyggelse brändes klarade sig både kapellet och den intilliggande krogen oskadda. På 1880-talet inleddes en ny epok i Djurös historia då sommargäster började hyra in sig hos öbefolkningen och anlägga sommarnöjen. På 1940-talet fanns det 10 pensionat på Djurö.

I samband med Djurhamn kapells uppförande bildades Djurö socken bestående av Djurö, Harö, Eknö och Sandön samt förmodligen östra delen av Fågelbrolandet. Församlingen bröt sig ur Värmdö såsom kapellförsamling 1683 och en kapellpredikant, hr Nils Holmdorphius anställdes av kapten Furugren. Familjen förlorade dock snart ägorna, vilka 1693 köptes av stockholmsrådmannen Jonas Hansson Merling som hävdade fortsatt patronatsrätt. Sedan 1869 tillhör även Runmarö Djurö församling och 1922 förklarades Djurö som annexförsamling till Värmdö pastorat. Nyårsdagen 1926 införlivades Vindö i Djurö församling som 1929 bildade eget pastorat med Nämdö som annexförsamling. Sedan 1962 ingår även Möja i pastoratet och 2005 slogs de tre församlingarna Djurö, Möja och Nämdö samman till en med namnet Djurö, Möja och Nämdö församling.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Djurö kyrka från 1683 ligger i Stockholms skärgård. Både exteriör och interiör präglas av enkelhet. Kyrkan är byggd av liggtimmer på putsad stenfot och består av ett rektangulärt långhus med sakristia och vapenhus belägna mittemot varandra i norr respektive söder. 1933 införlivades vapenhuset med kyrkan såsom dopkapell. Kyrkan täcks av ett brant valmat sadeltak med täckt med spån, liksom den höga takryttaren som står mitt på taket. Ingång i väster. I ett gravvalv under vapenhuset gravsattes kapten Erich Furugren år 1700, och här vilar flera medlemmar ur hans släkt. Interiören täcks av ett spegelvalv. En s.k. lotsläktare i vapenhusets övervåning byggdes på ett tidigt stadium. Kyrkan stod orörd fram till år 1764 då både exteriör och interiör brädfodrades. Under 1800-talets lopp förändrades interiören genom olika renoveringar. Bl.a. sattes läktaren ovanför vapenhuset igen och de blyinfattade fönstren byttes ut. 1881 förändrades interiören radikalt. Läktaren i väster byggdes 1836. Under 1900-talet har man försökt att återskapa den ursprungliga kyrkan. Bänkinredningen är dock från 1933.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Djurö, Möja och Nämdö församlings arkiv
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
Lst Länsstyrelsens arkiv
SLM Stockholms läns museum, arkivet
SSA Stockholms Stadsarkiv

Berg, J, Votivskepp I, Inventeringen. Statens sjöhistoriska museum 1969
Berg, J, Votivskepp II. Utredningen. Statens sjöhistoriska museum 1969
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län. Uddevalla, 1980
Djurö kyrka. Sveriges kyrkor, Band I: 3, Vol 62, Stockholm 1949
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Hedenstierna, B, Från urtid till nutid i Djurö socken, Värmdö 1983
Hedblom, L, Minnestal. Minnesskrift till Hugfästande av Djurö kyrkas 250-års jubileum och återinvigning den 12 oktober 1933, Stockholm 1934
Hellström, G, Om Rådman Joseph Månsson, Kapten Erich Furugren och Diuröhampns capell, Stockholm 1923
Jansson, E, A, Djurö. Tidsbilder från en märklig ö i Stockholms skärgård, Stockholm 1930
Kilström, B, I, och Edström, L, Djurö kyrka med Sandhamns och Runmarö kapell. Upplands kyrkor 175, Strängnäs 1977
Kulturmiljöer i Värmdö kommun. Underlag för översiktsplan och områdesbestämmelser. Stockholms läns museum, Värmdö kommun 1989
Källman, R, Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun, Stockholm 1987
Lindblad, J, Skärgårdskyrkor, Stadskyrkor och kapell från Skutskär till Kvarsebo. I: Bebyggelsehistorisk tidskrift, Nr 46, 2003
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Program vid orgelinvigning söndagen 6 maj 1984 Djurö kyrka, Värmdö 1984
Wahlberg, M, Svenskt ortnamnslexikon, Uppsala 2003

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999