Stäng fönster Linköping kn, SKEPPSÅS 1:1 LILLKYRKA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - LILLKYRKA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 235, 1900: 162, 1995: 49 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 2 mil nordost om Linköping ensam i jordbruksbygden söder om sjön Roxen. Byggnaden ligger på en svag höjdrygg nära vägskäl i ett mycket öppet och rikt sprickdalslandskap med vida utblickar. Vid entrén finns en bod från 1700-talet samt en stiglucka. Prästgården intill kyrkan bär namnet Skeppsås. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett rakslutet kor (i norr smalare än långhuset, i norr däremot i liv med långhusmuren), sakristia i norr och ett vapenhus i väster. Av den äldsta romanska kyrkan återstår långhuset samt del av norra kormuren. I samband med restaurering 1960-63 påträffades grundmurar efter den ursprungliga absiden i öster. Omkring 1500 revs absiden, varefter det nuvarande koret och den därtill anslutande sakristian uppfördes. Det nuvarande vapenhuset härrör från restaureringen 1960-63, efter förslag av arkitekt Kurt von Schmalensee. Det föregicks av ett timrat vapenhus från 1740 (ombyggt 1793). EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vitputsad fasad under valmat sadeltak. Sedan en påbyggnad 1727 har koret haft samma höjd som långhuset. Gaveltornet över långhusets västra takfall, krönt av lanternin och spira, byggdes 1745 under ledning av domkyrkobyggmästaren Petter Frimodig. I mitten av 1800-talet var kyrkan så förfallen att den hotades av rivning. I stället genomfördes 1864-67 en restaurering, då bl.a. vapenhuset reveterades och hela kyrkan spritputsades. Ingång via vapenhuset i väster. Långhuset välvdes under 1400-talet, medan korvalvet härrör från 1620. I kyrkan finns kalkmålningar från fyra olika perioder representerade, de äldsta från början av 1300-talet och de yngsta från 1620. De unggotiska målningar som bevarats ovan långhusvalven ägnas Kristi passion. Vid valvslagningen under 1400-talet framhävdes ribborna med geometriska och vegetativa ornament. I samband med korets omgestalning år 1620 dekorerades valvet med växtornamentik av typisk renässanskaraktär medan väggarna pryddes med figurmålningar, däribland en Yttersta dom. Den senaste mer genomgripande restarueringen skedde mellan 1960 och 1963 under ledning av arkitekten Kurt von Schmalensee. Murarna putsades om och taken reparerades, långhusets nordfönster murades igen, korfönstret minskades till ursprunglig storlek och korportalens yttre nisch återställdes. I interiören frilades de medeltida putsytorna, triumfbågen förminskades, bänkinredningen byggdes om, alla äldre inventarier konserverades och sakristian upprustades. Vidare borttogs 1860-talets dekorationsmålningar. Altarskåpet, ett inhemskt arbete från omkring 1500, restaurerades 1963, då övermålning från nyare tid togs bort. Predikstolen, tillverkad omkring 1600, stod ursprungligen i slottskapellet vid Grensholms gård, varifrån den skänktes 1741. Den ommålades 1742 samband med att den sattes upp i Lillkyrka, 1963 återställdes 1742 års färg. De ursprungliga renässansfärgerna har frigjorts på en del av predikstolen. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Av den medeltida dopfunten återstår foten samt några fragment av cuppan. Funten antas vara tillverkad av den gotländske stenhuggaren Sigraf i början av 1200-talet. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. |
