Stäng fönster Stockholm kn, STALLMÄSTAREN 1 OSCARSKYRKAN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Invånarantalet i Ladugårdslands församling, till vilken Oscarskyrkan hörde de allra första åren, ökade explosionsartat under 1800-talets sista decennier. Ökningen berodde på den snabba utbyggnad av det f d Ladugårdslandet, sedan 1885 stadsdelen Östermalm, som ägde rum vid denna tid. När församlingen delades 1906 och Oscars, Hedvig Eleonora och Engelbrekts församlingar tillkom, var den inte bara den till ytan största församlingen i Stockholm utan också landets folkrikaste med sina omkring 68 000 medlemmar. Det var efter decenniers diskussioner om olika alternativa förslag till plats för en ny kyrka som församlingen 1895 hade köpt den blivande Oscarskyrkans tomt sedan en del av Fredrikshovs slottsanläggning rivits. Redan samma år utlystes en arkitekttävling om en ny kyrka. Bland de 18 tävlingsförslagen belönades arkitekten Gustaf Hermanssons med första pris och i januari 1897 påbörjades kyrkobygget. Det var kung Oscar II själv, efter vilken kyrkan är uppkallad, som lade den första grundstenen. Byggnadsarbetena kom att dra ut på tiden p g a problem med grundläggning, uteblivna leveranser, strejker m m varför kyrkan invigdes först i september 1903. På församlingens begäran kom tornet att byggas något högre än i tävlingsförslaget. Den största förändringen var emellertid att den ursprungliga kombinationen tegel och natursten i fasaden ersattes med en fasadbeklädnad av enbart natursten. 1903 uppfördes det lilla gravkapellet i kyrkotomtens sydöstra hörn. Under 1900-talet har Oscarskyrkan genomgått tre större renoveringar. Redan i samband med att Hermansson vann tävlingen och vid invigningen framfördes det kritik mot kyrkans stilarkitektur. I Socialdemokraten framfördes 1903 att byggnadsverket var ”blottat på varje spår till originalitet”. 1918, således redan femton år efter invigningen, beslöt församlingen att genomföra vissa förändringar av interiören och arkitekten Lars Israel Wahlman (1870–1952) engagerades för uppdraget. Han betraktades vid denna tid som en av landets främsta kyrkoarkitekter efter att ha ritat Engelbrektskyrkan i Stockholm 1906–14. När renoveringen, som ägde rum 1921–23, stod klar var den Hermanssonska interiören till stora delar utplånad. Den förändring som kanske kom att påverka kyrkorummet mest var de nya glasmålningarna, utförda av Emanuel Vigeland (1875–1948). Nästa stora ombyggnad ägde rum1954–56, då med Otar Hökerberg (1882–1960) som arkitekt. Denna renovering var dock mindre omvälvande än Wahlmans. 1997 genomfördes de senaste stora förändringarna av kyrkorummet. Arkitekt var då Jerk Alton (f 1937). |
